Vi börjar genom att ta vid där vi lämnade av bloggen senast: CCC1000-avslutning med middag och bankett. Kan vi väl kalla det. Banketten var väl mer av det frivilliga slaget.
Jag och Wickström skickade en bild till Adam Steen – vilken han senare publicerade på sin blogg. Erik svarade upp på sin blogg under fredagen, när han nyktrat till: ”När klockan var klockan var 01.40 var vi fortfarande tio personer uppe, men då var jag så trött att jag var tvungen att kasta in handduken. För er som råkat ha sett en sent tagen bild på mig och David Holmström på Adam Steens blogg så behöver ni inte vara oroliga att jag är försupen. Jag gillar att dricka 1-2 glas vin och det gör jag ofta, men jag gillar inte alkohol i stora mängder och så heller inte igår.”
Här kommer hittils opublicerat bildmaterial från kvällen:
Jag låter osvuret vara bäst och lämnar diskussionen där hän.
För egen del var det inget tvivel, jag vaknade upp örnbakis klockan 11 på hotellrummet i Bromma. Luften var dålig och man fick en känsla av hytten på en Finlandsfärja från förr, då jag och Jonas Henningsson alltid drog på kryssning efter Vasaloppet.
Väl hemma i Norrtälje klämde jag i mig en påse kanelgifflar till frukost och fram mot klockan 17 åt jag lunch. En fryst pan-pizza från Coop Nära. När dagens kontorsarbete var avslutat blev det folkölsrally hela kvällen tillsammans med två gamla goda vänner. Trevligt att passa på att umgås med sina icke-idrottande polare, efter en lång vintersäsong, där man befunnit sig i den lilla bubbla man ändå får lov att kalla skidåkningens del i ens vardag. När jag kom hem vid kl 22. smällde jag i mig den andra pan -pizzan som låg kvar i ugnen. Somnade ovaggad 22.15.
Ett gäng skulle åka rullskidor på lördagen, men jag hade siktat in mig på löpning – då prognosen var så osäker. Så här tidigt på säsongen får man lov (eller nästan måste) att vara solskensåkare. Planen var att genomföra ett pass på asfalt över 10km.
Eftersom jag druckit större mängder alkohol två dagar i rad, slarvat med sömnen, ätit katastrofalt och inte druckit vatten på 40h var väl målsättningen egentligen just genomföra 10km löpning på asfalt. Alltså jogga.
Vaknade vid 10.00 cirka och eftersom kroppen då inte riktigt förstod om det var morgon middag eller kväll, så fick det räcka med en kopp kaffe innan jag stack ut.
Precis lagom till att jag skulle ge mig av började det snöa och regna om vartannat. Döm av min förvåning när jag redan tidigt kände mig relativt pigg och fräsch. Jag valde att köra 5km i en riktning på landsvägen och sedan vända. Tyckte att allt kändes så pass kontrollerat att jag bestämde mig för att försöka löpa milen under 50min. Typ marathonfart.
Vid vändning 5km visade klockan bara 24.00 och jag kände mig riktigt kaxig. Kom snabbt ned på jorden då jag bara några hundra meter senare knappt kunde ta mig framåt på grund av ett ”håll” modell värre. Efter att verkligen ha plågat mig ytterligare en kilometer så bestämde jag mig för att det skulle bli bättre träning om jag delade upp passet i två intervaller och vilade bort hållet.
Efter en kort vila på runt en minut släppte hållet så pass mycket att jag kunde fortsätta löpa. Höjde till och med tempot sista biten.
Data:
Intervall #1
Sträcka: 6.62km
Snittfart: 4.49min/km
Snittpuls: 84%
Intervall #2
Sträcka: 3.39km
Snittfart: 4.40min/km
Snittpuls: 88%
Efter lite ordentligare tankeverksamhet mitt i allt skoletande, kom jag på att jag har ju för fan ett par Nike Lunaracer i förrådet, som jag inte använt på riktigt många år:
Något gamla och trötta – förmodligen stummare än de nya jag beställt. Men det funkade över förväntan bra att löpa 10km asfalt med dessa. Hade inga större bekymmer med smärta åtminstone. Men nog är det långt kvar till målet på Stockholm Stadion.
Hur pass mycket fortare ett sånt här pass genomförs med ett mer gladkyrkligt leverne är svårt att uppskatta. Nog går det att kapa lite tid med bra förberedelser. Oundvikligt är det faktumet att jag upplever att jag blir starkare och starkare ju mer jag tränar. Känner mig stabil på denna nivån nu.
Planen framöver är att successivt försöka öka träningsmängden och tillpassningen till asfaltslöpning. Under kommande vecka, så kommer jag ge mig i kast med ett 20km-pass. Oklart när. Men helst igår. Åtminstone en gång innan maran ska jag köra ett asfaltspass på 30km.
Men det stoppar inte där!
Idag var jag ute igen. För första gången på väldigt, väldigt många år har jag nu löpt två dagar i rad. Inte ens på den tiden då jag var i som bäst form (2008-2012), var det vardagsmat för mig att löpa två dagar i rad. Kroppshyddan har aldrig riktigt tillåtit det, då det blir allt för stort slitage på kroppen.
Som jag antydde senast har kroppen känts bättre och mindre sliten efter passen och tiden börjar rinna ifrån mig. Därför blev det 2h löpning på blöta och mjuka skogsstigar idag i Naturreservatet vid Paradiset, söder om Stockholm. En riktigt fin runda. Knappt något folk och riktig vildmark. Paradiset, helt enkelt.
Passet avslutades med tre stycken stegringslopp i motbacke, där jag försökte älga på ordentligt. Sista halvtimmen kändes krampen aldrig långt borta i baksida lår. Höger vad och ljumskarna är också rejält slitna. Trots lite snällare underlag idag ska det nu bli gott med ett par vilodagar från löpningen. Måste nog det också, om det inte ska bli någon skada av detta!
Tre löppass denna vecka:
15-10-5min intervall i onsdags
10km gubbtempo asfalt igår
2h stiglöpning idag
11 av 25 pass avklarade inför maran. Fem veckor och sex dagar kvar. Stressande.
Vill helst plocka fram rullskidorna nu, för att fylla ut träningsmängden med något annat än löpning – som sliter fruktansvärt. Kommer dock vägra så länge det inte är sol på himlen, så den kommande veckan kommer antagligen också gå i löpningens tecken.
Snabbare intervaller, 20km asfalt och någon form av skogslöpning är det som ska genomföras. Om tre veckor löper jag förstasträckan på 10-mila. 14km dag/skymnings-orientering med pannlampa. Jösses…
Från val till smal-projektet 