193 BPM

Måndagen blev att det ”lugnare” slaget. Hann inte med att dra ett enda penseldrag.

Kände mig inte på topp när klockan ringde. Jag hatar att inte må bra, livet är för kort för det, så jag fortsatte bara sova. Förmodligen var det helgens dubbla långpass som spökade.

Därefter var jag och tittade på inte mindre än tre nya måleriprojekt. Mycket bilåkning. Roslagen runt. Så vackert det är här på bygden – det är helt sanslöst. Och fina rullskidvägar till förbannelse. Vi får se hur vi jobbar vidare med Rullskidgalejet till nästa år.

Redan tisdag morgon började jag på ett av projekten jag ”tittat på” under måndagen. Ett projekt jag inte alls har tid med egentligen:

img_8558img_8551img_8552

Allt det bruna ska bli vitt. Eftersom snickarna som byter vindskivor ändå har en skylift på plats, gäller det att smida medans järnet är varmt.

Efter dagens förvärvsarbete väntade rullskidintervaller med Norrtälje XC. Jag hann med ägg och bacon till middag, följt av en kopp kaffe – innan det var dags att rulla iväg mot träningen. Efter en dag med strålande solsken och bar överkropp på arbetet, öppnade sig himlen och gjorde asfalten våt lagom tills vi skulle köra igång. Regnet upphörde dock till allas glädje – även om pjäxorna var dyngsura redan innan ”träningen” börjat:

img_8564

Det blev 3×2.4km med några minuters vila. Varje intervall bjöd på ganska rejäla stigningar och målet var beläget 20 höjdmeter högre än starten. En riktigt fin runda.

img_8565

20160823_191950.jpg
Min klubbkompis Ronny Larsson är skadad och agerade cyklande fotograf.

Kroppen har svarat väldigt bra på de rullskidpass jag gjort sista tiden. Mycket tack vare att jag hållt distanspassen lugna och vilat ordentligt (tror jag). Det muskulära var inte alls ett problem utan jag kunde skrämma upp pulsen förvånansvärt högt:
1. Snittpuls 85%
2. Snittpuls 88%
3. Snittpuls 88%
Maxpuls 94%

För två veckor sedan, hade dessa pulsnivåer varit omöjliga – men det muskulära tränar man som sagt upp riktigt fort.

Elpex 2:or och regnvåt asfalt. Jag vet inte om 2.45/km är en bra kilometertid på den banan, men nog har det hänt grejer i kroppen hos frånvaltillsmal-projektet sedan ifjol. En känsla av att jag kan ”ta i” har börjat infinna sig. Och det är riktigt roligt och inspirerande.

Ett rörligt bildmaterial från mitt Instagram-konto finns också att se, genom att klicka här.

Ni som följt bloggen kanske märkt att inte ett ord har yppats rörande Lidingöloppet, på väldigt länge.

Det är för jag inte tänker springa. Fokus blir nu på att ta det lugnt, träna målmedvetet och ordentligt. Jag har inte ens ägnat en tanke åt Lidingöloppet på flera månader. Bara det är tecken nog på att jag inte borde springa.

Dessutom kommer arbetsbelastningen vara allt för stor framöver för att jag ska kunna göra mig själv rättvisa..

Idag blev det en tiotimmarsskift på bygget följt av att jag åkte och tittade på ett nytt projekt. Var hemma strax innan kl 20.

Ingen träning alltså. Men vad gör det, när man känner sig som överkörd av tåget….?

Riktigt fin helg

Vi kan börja med att summera augusti månad såhär långt (tom. 21 augusti):
12h 15min (2h 30min snustempo)
2st intervallpass (löpning)
1st intervallpass (rullskidor)

Kanske kan det bli över 20h denna månad?
Med tanke på att juni och juli landade på 16h sammantaget, så är jag mycket nöjd.

Det var en strulig sommar som började med bilkrock, brutet marathon, två rejäla förkylningsperioder och där i mellan var det svensexa, bröllop och allt möjligt annat. Kroppen har absolut inte spelat på lag. Magen har blivit större och kilometertiderna något långsammare. Men det är väl som mörkast precis innan solen stiger – är det inte så?

För tillfället känns det som skutan ändrat kurs. De senaste två veckorna har jag vaknat av mig själv, redan tidigt på morgnarna (även på helgerna) och det är ett riktigt bra tecken på att man mår bra och att det finns energi till träning och livet i stort.

Den här veckan får klassas som en riktigt bra träningsvecka. Kanske den bästa (exkl. lägerveckor) under hela det gångna året.

Måndag: Jobb
Tisdag: Jobb+rullskidintervaller
Onsdag: Jobb
Torsdag: Jobb
Fredag: Jobb
Lördag: 2h löpning A1
Söndag: 2h rullskidor A1 (inslag av smirrestakning)

Igår, lördag, körde jag mitt första långpass löpning sedan mitten av maj. Det blev en dagsutflykt till Uppsala för att plocka några kontroller på Naturpasset i Norra Lunsen. Ett av Sveriges (världens?) finaste områden för obanad löpning.

img_8532img_8527

Det är verkligen fantastiskt roligt att springa orientering. Allra helst under distanspass, då man glömmer bort att man springer – eftersom man fokuserar på kartläsningen. Så vill ni ha ett roligt inslag i skidträningen kan ni kolla in denna lista över Naturpass (samt information om var du köper dem), runt om i Sverige. Svårighetsgraden på dessa kontroller är lite lättare och mer anpassat för motionärer, än vad en vanlig orienteringsbana skulle vara.

Hade ingen pulsklocka – men tog det lugnt och försiktigt. Obanad löpning är både skonsamt och riktigt bra träning för alla småmuskler i kroppen. Man blir stark som ett as. Min fasta övertygelse.

Det blev 2h 5min. Ingen vätska under passet, men det gick alldeles utmärkt i alla fall. Drack ett par munnar precis innan jag stack iväg. Vätska och allra helst sportdryck är gravt överskattat, så länge man inte tänkt korsa Nordpolen eller ligger på en träningsbelastning över 15-20h i veckan.

Orosmoln: Precis som för ett par veckor sedan fick jag riktigt ont i en ljumske och sedan ned mot utsida knä. Haltade mot slutet. Måste behandlas.

Idag söndag blev det rullskidor. Säsongens andra distanspass:

img_8547img_8549

Hade ingen klocka idag heller. Men ryktet låter gälla det blev 1h 55min. Sträcka okänd. Och irrelevant.

Träning blev det oavsett. Blöt asfalt och Swenor 2:or denna gång. Körde en del ”smirrestakning” både på platten och uppför, för att försöka ruska liv i förtvinad överkropp. Har känt mig ungefär som Mr. Burns i ”Simpsons” rent styrkemässigt, tidigare under sommaren.

Det ska bli roligt med vinter.

För övrigt:
Gjort slag i saken och bokat en läkartid för att se vad som är fel på min röst/strupe/stämband. Fick en tid på fredag. Så tills vidare råder ”talförbud”.

Tyst och skönt…

 

Chockat kroppen

Något mör i måndags får jag lov att erkänna. Nya muskler som ska trimmas igång efter en vår och sommar med fokus på att maximera konditionen. Alltså löpintervall.

I tisdags började dagen med en kopp kaffe hemma hos Magnus, medans vi läste Q2-rapporten från Precise Biometrics direkt när den släpptes vid 08.00.

Under förväntan och det blev ett blodbad med -25% den dagen. Biometri är spännande, men man får inte vara rädd för snabba kast. Inför rapporten hade aktien stigit med 60% på kort tid. Och nästan 175% sedan början av april. Däremot var kursen endast 60% av toppnoteringen i höstas. Som sagt – snabba kast.

Trots allt är det mest en hobby, stålarna trillar in mest i form av målning. Blev klar i Täby mitt på dagen:

img_8512

Hem, lämna av släp och stegar. Vidare mot ett nytt bygge utanför Norrtälje. 160kvm nyproduktion. Först och främst invändigt, med risk för att jag åker på viss utomhusmålning också.

På kvällen var det sedan dags för något riktigt spännande. Säsongsstart för ”mitt” lilla träningsgäng: Norrtälje XC. Slaktarna från Roslagen.

Det kom högst spontant då Petter och Borsten var sugna på att träna efter en sommar av borstande – tanken var annars att dra igång i slutet på månaden. Vi blev dock sju starka med kort varsel:

img_8514
Borsten, min farsa, Magnus Boman, Michael Jansson, Petter Englund och Kent Persson. Alla siktar på topp 1000 i vinter på Vasaloppet?

Tanken var en mjukstart, men istället blev det 3x ca. 5min backintervall. Jag drack en kopp kaffe och en kopp mjölkchoklad i kaffemaskinen på Norrbil, där vi samlades, precis innan vi stack iväg – så jag var pigg. Känner mig starkare än ifjol. Tror jag. För dagen var jag åtminstone snabbast i gänget – det är vackert så i mitten av augusti. En stor fisk i en liten pöl.

Efter det körde vi lite impulser med stakning i maxfart. Lägger man till åkningen dit och hem, så fick jag nog ihop runt 90 minuter. Vet inte, eftersom jag inte hade klocka med mig.

Elpex 2:or och ”korta” stavar, i vanlig oordning. Även om det var en riktigt rejäl chock för kroppen att åka fort på rullskidor, så var känslan redan mycket bättre än i lördags, trots att det blott var första långpasset i år. Det märks att det muskulära tränas upp extremt fort medans konditions tar lång, lång tid att bygga upp. Det gäller att prioritera rätt, när tiden är knapp. Jag tror jag är på rätt spår mot vintern…

img_8516
Så här söt var jag, när jag skulle in på Coop Nära och handla delikatessköttbullar efter passet

Onsdagen bjöd på regn och därför blev det arbete inomhus. Började i Blidösund och avslutade dagen på ”nybygget”, där vissa utrymmen hastar mer än andra, för att lämna fri lejd åt andra hantverksgrupper så att bygget kan avlöpa smidigast möjligt.

Också idag var himlen mörk och regnet stod som spön i backen. Både igår och idag har jag haft min kollega, vän, granne och gamla klasskompis från högstadiet och målarskolan -Mattias med mig. De hade dåligt med invändiga projekt just nu. Det är alltid ett pussel. Perfekt att kunna hjälpas åt, när det behövs.

Vi började dagen på nybygget, där vi senare lämnade Mattias anställde Johnny åt sitt öde, medans vi fortsatte dagen i Björnösund. Gammal furu som nu blir vitlaserat på vägg och snickerierna blir täckmålade:

img_8522img_8523

På eftermiddagen var det dags att kolla på ännu ett kommande projekt beläget i Vasastan i Stockholm. Där kan vi verkligen prata helrenovering. Nästan i klass med från val till smal-projektet.

Han som äger lägenheten har dubbla OS-guld på meritlistan. Ska bli ett roligt projekt, så småningom. Men mer om det får ni inte veta… Inte just nu i alla fall.

Har helt saknat sug och släppt tankarna på träning sedan i tisdags. Laddar upp energi och motivation till helgen, då tänker jag försöka göra en insats av något slag igen.

En hungrig varg jagar bäst. Kom ihåg det!😉

 

 

Första långpasset!

Ännu en vecka överstökad. Det har inte varit vilken vecka som helst, det känns i kroppen. Ledbruten.

Var så ovan att jobba på stege, så jag blev mör i hela kroppen efter insatsen i Södertälje, hemma hos Pål Skogtjärn. Träningsvärk i ljumskarna av allt klättrande och överkroppen kändes överlag som efter ett Vasalopp, när jag packade ihop grejerna och åkte därifrån i fredags eftermiddag.

Bitvis var det så högt i nock att vi fick binda ihop två stegar för att jag skulle nå:

Jäkligt roliga dagar var det i alla fall hemma hos Pål. Även om man varit bekanta genom orientering och träffats på tävlingar  i över tio år, så umgås man på ett annat sätt när man står vid fasaden hela dagen. Hoppas han tyckte samma, eftersom han offrade sista semesterveckan med pensel och Alcro Bestå.

I onsdagskväll hade jag en privatlektion på rullskidor med fyra gubbar i Täby, varav två av dem är bekanta sedan tidigare:

Det var bra för min del, då jag kunde räkna hem iaf 20 minuter rullskidåkning i snustempo, den dagen. Långa arbetsdagar, när man åker hemifrån vid 06.30 och är åter först vid 19.30. Svårt att hinna eller orka träna så mycket mer.

Så här blev det i Södertälje. Kuporna var en utmaning stundtals:

Glädjande så vaknade jag av mig själv, innan klockan (06.20) alla dagar denna vecka. Kanske är det ändå ett tecken på att kroppen börjar tillfriskna, efter att ha haft en period då det närmast varit omöjligt att kravla sig ur sängen.

I fredags kväll blev jag plötsligt bjuden på tacos och övernattning ute i Nacka, hemma hos Lill-Micke. Jag skulle ju ändå dit på morgonen för träning. Perfekt avslutning på veckan. Vi somnade tidigt efter några glas rött.

Lördag morgon tog vi oss samman och stack ut på rullskidorna:

Förr tränade jag Micke när han var med i CCC1000, numera är vi mera vänner och jag har också lyckats värva över honom till Roslagsbro Butchers, vilket vi alla är glada över. Han verkar vara i sitt livs form, Micke. Jag däremot gjorde mitt första långpass på rullskidor i år.

Det blev 36km på dryga 2.10. Snittpuls 64% – men musklerna skrek rakt ut. Analyserar jag pulskurvan så märker jag dock att jag är oändligt mycket starkare än ifjol. Alla löpintervaller har gjort underverk för min kondition och det var nästan svårt att få upp den samma, då musklerna sa ifrån! Bådar gott….

Självklart så körde vi passet innan frukost. Efter ett bad i poolen och en portion med ägg och bacon så var jag sedan redo för:

Skrapning och grundning av fönsterbågar i Täby – hos en annan av mina före detta adepter i CCC1000. Magnus Svensson. Mange One Speed. Maskinen. Cyklade cykelvasan på 3.06. Starkt gjort av en gubbe som med marginal passerat 50 bast.

Mot kvällen blev det pingis på ”Trädgården” som hade dagsfylle-event. Precis lagom för en annan. Rumlade in några timmar sent och gick många timmar tidigt.

Jag älskar pingis. Förmodligen är det den idrotten jag borde satsas på, då min allra största idrottstalang ligger just där. Promille och ovana gör det dock svårare att prestera på topp. En runda med ”rundpingis” kammade jag dock hem, efter en seger med 3-0 i finalen.

Allt avslutades med att titta på Midnattsloppet tillsammans med några kompisar:

 

Idag, söndag, var det återigen dags för målning:

Har träningsvärk i hela kroppen efter gårdagens rullskidpass och veckans arbete. Annars hade det nog blivit löpintervaller idag. Det får vi försöka med snarast möjligt.

Istället var jag och tittade på ett nytt måleriprojekt i Täby, när jag ändå var i krokarna.

Träningsmässigt:

Juli månad går inte till historien som den månad jag tränade som värst. Fotbolls-EM, sjukdom och ”andra” äventyr ställde till det. 7h 45min. Eller strax under två timmar/vecka. Är det en bra nivå om man satsar på topp 500 i Vasaloppet? 

Har ändå hållit kroppen vid liv, med hjälp av löpintervaller. Vet inte om jag blivit bättre – men jag har definitivt inte blivit sämre. Och det är huvudsaken.

Oktober:
20h 15min (7h snustempo)
7 st. intervallpass
1 st. tävling (orientering)

November:
20h 45min
6 st. intervallpass
0 st. tävlingar

December:
37h 30min (3h 30min snustempo)
2 st. intervallpass
0 st. tävlingar

Januari:
31h 30min (14h 15min snustempo)
1 st. intervallpass
3 st. tävlingar

Februari:
34h 45min (7h 45min snustempo)
0 st. intervallpass
3 st. tävlingar

Mars:
10h
1st. intervallpass
1st. skidtävling (Vasaloppet)
13st. sjukdagar

April:
15h 10min
5st intervallpass
1st löptävling

Maj:
29h 30min (3h snustempo)
1st. löptäving (22km)
1st. testlopp (5km)
2st. intervallpass (löpning)

Juni:
8h (1h snustempo)
1st. testlopp (5km)
1st. orienteringstävling
1st. brutet marathonlopp (halvmarathon)
4st. intervallpass
7 st. sjukdagar

Juli:
7h 45min
4st. intervallpass
15st. sjukdagar

I runda slängar 215 träningstimmar på tio månader. 

Augusti har börjat riktigt dåligt träningsmässigt, men förhoppningsvis kan jag komma upp i 250h, när räkenskaperna ska summeras.

Det finns att ta av, med andra ord…

 

Stökat klart för denna gång

Som vanligt har livet varit ganska fullspäckat och jag har försökt hinna med ”det mesta”. Även om det såklart alltid finns saker som missas, längs med vägen.

Fredagen började på en soffa i Norrköping. Undrar hur många nätter jag skramlar ihop på ett år, då jag inte sover hemma i min säng på Grind Boulevard, i Norrtälje?

Hur som helst fick jag liv i ”Tynne” (eller kanske var det han som fick liv i mig?), så vi stack ut innan frukost (vaknade runt 10) och bockade av ännu ett ”clown-mästerskap” i löpintervaller.

Trodde jag skulle ha sega ben, eftersom det bara var två dagar sen sist. Men det kändes rätt okej ändå!

img_8402

Det blev 2x10min med två minuters joggvila. Tynne i tät och jag frustandes bakom. Första kilometern gick på 3.51 och det var riktigt bra det, om man är ett frånvaltillsmal-projekt.

Jag vägde mig efter bröllopet förra helgen – 85.6kg. Åtminsone 5kg upp sedan maran. Några dagar innan, när jag bantat som värst var jag nere på 79.2 – men sen började jag äta upp mig. Sen kom några rejäla svängar med förkylningar, fotbolls-EM och bira. Det känns när man springer. Men träna med blyväst är väl bra?

Snittpulsen var 86- resp 91%. Precis lagom. Mycket gräs och en del backar. Behövde inte ens ta i för att hålla pulsen uppe på den andra intervallen – utan kunde bara fokusera på att springa så sakta som möjligt, vilket är kanon för att slippa träningsvärk.

Toppade på 95% och kunde med gott samvete rulla vidare mot Varberg och sjörövande.

Stannade först i Borås för kaffe och macka hos Erik Wickström. Fick prova hans ”älskling” nere i källaren. Jag drog 2x100m.

Första gången hade han glömt vrida till ”10:an”, så då körde jag på 19.1sek med”växel” sex. Fick också några snabba tips av Erik inför race nr. två – eftersom jag aldrig kört SkiErg ordentligt, tyckte han jag hade en bedrövlig SkiErg-teknik.

Och vem fan bryr sig egentligen? Det är på skidor det gäller. För egen del känns det helt oväsentligt att jämföra tider på dessa typer av maskiner, då vanlig ”skidteknik” inte ens är det mest effektiva sättet.

Hur som helst drog jag andra vändan på 18.3. Samma tid som Erik. Nu tar det nog lång tid innan jag visar mig i en stakmaskin igen. Jag har ju knappt tid och ork att åka rullskidor ens.

När klockan började närma sig 15.00 och jag inte hade ätit mer än två hårdbrödmackor med smör på hela dagen, fick det bli två korv med bröd på en bensinmack, innan jag mötte upp ”grabbarna” i lägenheten vi hyrt via AirBnB. De hade redan öppnat en vinflaska och jag var inte sen att hänga på:

img_8424

Fick i oss nog med energi under kvällen och natten, för att röva på ordentligt vill jag lova. Några för få timmar sömn och så vidare mot nästa äventyr:

img_8430

Planen var Tylösand och tältning. Men dåligt väder gjorde att vi rattade mot Göteborg istället, där vi tog in på hotell.

Kom dit lagom för att se herrarnas linjelopp från OS på ett O’Learys. Riktigt trevligt!

Därefter vinglades det vidare mot takterassen på Scandic Rubinen (avenyn) och sedan nattklubb. Jag smet hem långt innan de andra, eftersom jag skulle köra själv hem mot Stockholm, medans de andra åkte tillsammans hem till Oslo.

img_8442
Espen, Thomas, Magnus och lilla jag. 
img_8446
Det norska rövarbandet.

Riktigt lyckat jubileum. Tio år. En ynnest. Kanske kan man nu stänga detta kapitel, mogna och ta rejäla kliv in i vuxenvärlden? Eller inte..?

På väg hem kände jag mig ganska pigg, men lite återfall på halsen. Annars hade det blivit något lättare joggingpass. Så fort jag inte sovit ordentligt eller tränat, så kommer det tillbaka. Över fyra veckor nu. Fick en helt överjävlig träningsvärk av ”träningen” på stakmaskinen också. Så tränad är jag för tillfället i skidmusklerna alltså. 

Veckan:
Måndag: Turistcyklande på Utö. (snustempo)
Tisdag: Jogging + turistcyklande (snustempo)
Onsdag: Turistcyklande (snustempo) + löpintervaller 3x7min
Torsdag: Vila + resa till Norrköping
Fredag: Löpintervall + SkiErg + resa till Varberg
Lördag: Utgår
Söndag: Utgår + hemresa från GBG

Cirka 4h totalt, inkl. snustempot. Det är inte mycket, men det är litet. Mycket bra kvalitet dock. Jag är nöjd.

PS. Jag räknar inte in bad som träning!😉

Igår var det lite pyssel för att komma till rätta med livet. Började med att sova till kl 10, för att försöka bli pigg och frisk. Gick sådär. Sen till Norrtälje för att försöka laga bilen. Några vandaler hade passat på att slå sönder den medans jag var på Utö och semestrade:

img_8404

Lyckats bryta sönder ”takräcket” hade de gjort också, så jag kunde inte köra stegarna på taket, som vanligt. Fick inte tag på något nytt, utan att vänta flera dagar på leverans och tid för arbetet. Orimligt. Så istället skulle jag försöka köra grejerna på släpkärran.

Då skulle jag först bli tvungen att besiktiga släpkärran igen, som hade fått några nedslag. Åtgärdat för länge sedan, men inte ”efterbesiktigad” i tid. Där var de inte alls tillmötesgående, så det blev inget av med det heller.

Vid kl 17.00 hade jag inte ätit något på hela dagen och hade egentligen inte kommit till rätta med något alls. Bestämde mig för att sova en natt hemma och åka vidare idag istället. Livet kändes sedan lite bättre när jag fått mat i magen.

Idag fick det därför bli lite ”förbjudna scener” när lasset rullade från Norrtälje till Södertälje, för nästa projekt. Började först med att ”sova tills jag vaknar”. Hon blev visst 10.57 innan jag vaknade. Då sov jag ändå middag igår kväll och la mig i sängen vid 21.15 igår (somnade dock 23.45). Något måste ju vara fel på mig.

Idag blev det tvättning av ”överstötar” och takkupor:

Han hade börjat lite själv, Pål Skogtjärn, nerifrån backen. Det som är lite högre upp kräver dock en något mer orädd person med ”inget att förlora”-mentalitet. Det är där jag kommer in i bilden.

Blev jobb till efter 18 och det är en ren fröjd att få känna sig mör i kroppen igen, efter ett dagsverke med tvättborste och förlängningsskaft. Man blir bortskämd av semester. Usch och fy.

Träning var inte ens att tänka på idag…

Detta har hänt…

Sedan sist jag lämnade av er, när det var dags för O-Ringen i Sälen.

Med på resan var Jonas Henningsson. Han klarade av att hålla sig till Rimbo (21km) innan han skulle ränna in på ”bolaget”. Därefter var det en enda lång bilfest till norra Dalarna:

img_8347

På torsdagen löpte vi en orienteringsbana – det hela gick i ganska lugnt tempo då Jonas äter beta-blockerare (pulsdämpande) efter sin tredje hjärtoperation förra våren. Bokför 50 minuter lättare löpning. Kul var det. Mer orientering blir det.

Om kvällen åt vi grillat och levde semester.

Fredagen bjöd på rullskidor. Jag åkte Sälen-Högfjällshotellet, Jonas startade lite längre upp i backen, pga samma anledning som ovan.

Jag gick det jag kunde tills jag kom ikapp honom (ungefär halvvägs). Jonas hade glömt pulsklockan, som han behöver för att hålla koll på ev. hjärtflimmer – lånade min. Därför kan jag inte lämna exakta uppgifter om passet. Blev flåsig och kom ikapp ”Drago” efter 25minuter cirka. En bra intervall. Mestadels diagonalåkning. Därefter mysåkning tillsammans mot toppen.

250 höjdmeter på ca 1timme. Sen började den riktiga pärsen. Stakade iväg ned över krönet och skidorna ville aldrig sakta ned. Ett tag var det riktigt läskigt på mina Elpex 2:or. För första gången i livet var jag närmast livrädd, då man höll samma fart som bilarna. Men det gick bra och vi blickar framåt. Kommer inte åka ned för den backen igen….

Om kvällen blev det fest på ”sjätte etappen”. Nog om det.

Tidig avresa till Enköping för Glenn och Louise bröllop:

13662192_10153856621568528_3566807190266780261_o.jpg

Jag var ålagd och tog med stor glädje emot uppgiften som toastmaster. Det har varit med lite blandade känslor, då jag haft problem med rösten det sista halvåret.

Vad jag kan minnas började det hela efter min tre veckor långa förkylning efter Vasaloppet. Sen eskalerade ”det” under våren när jag jobbade mycket, tränade som värst för maran och samtidigt försökte banta.

Senaste kvartalet låter det stundtals som jag satt ett kråkben i halsen. Hur mycket jag än försöker ta i, så är jag ofta hes och skakig på rösten. Speciellt om jag pratar en längre stund. Det hjälper inte hur mycket jag än tar i, så kommer det nästan inget ljud. Där finns hela tiden en känsla av att jag vill vara tyst och någon konstig känsla på ”stämbanden” i halsen finns konstant. Kanske blir det bättre när jag äter regelbundet och dricker mycket vätska, men kan inte säga att jag märker någon exakt korrelation. Dock blir det värre när jag är trött eller stressad, av en eller annan anledning. Efter jobbet brukar det vara närmast hopplöst att prata. Under jobbet också, för den delen.

Har varit jobbigt under speakerinsatserna, men framförallt i min vardag när jag pratat i telefon, med kunder och också i privata samtal. Går fan inte över. Det har nu kommit till den punkten att jag tänker ta kontakt med sjukvården och undersöka vad i helvete som är fel.

Trots en något reglerad toastmaster var bröllopet i mina ögon över förväntan. De sa ja, bägge två och alla blev fulla och glada. Några vackra och känslofyllda tal kom där i mellan.

Veckan:
Måndag: Jobb+rullskidor (45min gubbtempo)
Tisdag: Jobb
Onsdag: Jobb+löpintervall+resa till Sälen
Torsdag: 50min lugnare löpning
Fredag: 2h rullskidor (30min A3)
Lördag: Vila
Söndag: Vila

Efter fakirhelgen drog jag och Caroline till Utö för att tälta några dagar:

img_8390

Lugna dagar och kanonväder. Gott för en trasig själ. Vi cyklade runt och tältade på olika platser. Första gången jag varit där ute. Ute på Utö.

Förutom cykel:

Tisdag, lättare jogg.

Onsdag, ett hjälpligt försök till intervaller. 3x7min löpning. Såklart. Var sliten efter två dagars galej och tre nätter i tält. Gjorde mitt bäst och det var vackert så – även om pulsnivåerna och hastigheten nått högre höjder. Fick ont i ljumsken och efteråt i utsidan av knäet. Har nästan inte kunnat gå efteråt. Skrämmande.

Nu befinner jag mig i Norrköping, hemma hos Anton Tynong och Pia. Var förbi Södertälje och Pål Skogtjärn (gammal elitorienterare av kaliber grövre) för att spana in ett kommande jobb innan dess. Ska vidare mot Varberg imorgon. Åker ingenstans utan att titta på ett jobb längs vägen…

Vad som händer där nere blir ni snart varse. Först.. kanske… ett nytt clownmästerskap i intervaller imorgon förmiddag…

 

Äntligen!

Sedan fjärde juli hade det inte blivit ett enda ”ordentligt” intervallpass.

Blev klar redan kl 12 idag, med det jag skulle, på jobbet:

Fick därmed en timme över, innan nästa ”måste” på schemat.

Hade varken ätit lunch eller frukost när jag kom iväg ut för löpning. Ska jag vara ärlig går det fortfarande troll i halsen på mig. Så fort jag försökt träna, vaknar jag nästa dag och det känns lite skumt. Är förbjudet trött, speciellt på morgnarna, också.

Det släpper dock en aning, när jag väl kommer igång och jobbar. Hur som helst tog jag en chans idag, för att försöka åtminstone.

Såklart drämde jag till med favoritpasset: 3x7min med två minuters joggvila.

img_8345img_8346img_8343

Snittpulsen för hela passet, inkl. vila, landade på 85%. Riktigt högt och bra.

Medelpulsen på intervallerna var 85-88-89%. Maxpuls 93%.

Första intervallen var mest grusväg, med inslag av stig och asfalt. Därefter var det mest stig och grusväg, varav lite lägre snitthastighet. Är dock förvånad och glad över att jag kunde hålla 4.01/km på den första.

Formen är inte bra och jag känner mig absolut inte frisk. Det är en jävla sits jag sitter i just nu. Oavsett vad, så var det riktigt skönt att stöka över det här passet, nu behöver man inte känna någon press att köra intervaller kommande två veckor (utan att tappa kapacitet), utan det som bliv av får vara ren bonus.

Har haft målarstället på mig 16 dagar i rad, men nu dammar jag iväg till Sälen om ett par timmar, för några dagar på O-ringen. Därefter bröllop i Enköping och vidare ledighet i nästa vecka.

Det blir faktiskt 1,5 vecka ledigt nu. Så länge har jag inte varit ledig i ett svep under sommaren, sedan jag var och besteg Kilimanjaro 2008. Med ledig menar jag såklart ”inte vara målarklädd”. Börsen är öppen och pappersjobb finns det oändligt av.

Men vad ska man egentligen vara ledig för..?

Snart augusti

Tiden går riktigt fort just nu.

Efter Vasaloppet i vintras målade jag som vanligt upp storartade bilder över de långa rullskidpassen som skulle genomföras. Det har varit precis samma visa varje år, sedan jag åkte mitt första – 2006. Ni känner säkert igen er?

Dikten överträffat oftast verkligheten. På de snart fyra månader som gått sedan Vasaloppet, har det blivit en handfull rullskidpass och som längst har det blivit 90 minuter. Det var någon gång i maj månad, när jag var som mest uppe i varv inför maran.

Allt är dock högst relativt, när man börjar prata om vad som är bra eller dåligt. Jag har väl egentligen aldrig snittat mer än ett rullskidpass/vecka under sommarmånaderna. Vin, kvinnor och sång samt hög arbetsbelastning har gjort det omöjligt. Sen gillar jag, som ni vet, löpträning.

Efter gårdagens jobb hann jag bara hem, innan jag blev bjuden på mat av kunden (barndomsvännen Joel). Perfekt spontanträning tänkte jag och tog rullskidorna dit. 3km. Lite halvfort åkte jag.

Märkte redan från stavtag ett, att jag var helt jävla slut i överkroppen efter lördagens 80minuter på rullskidorna.

Joel för ju en något mer ordnad tillvaro om man jämför med mig. Sambo och två grabbar, Vilmer och Vincent:

img_8327

Men nog kan man vara vänner för det?

Det blev grillat och därefter ett bad i Norrtäljeviken. Härligt familjemys, med mig som Jokern. Sommarvärmen uppviglar till härliga kvällar efter jobbet.

När det var dags att åka hemåt, var det riktigt nära att jag tog närmsta vägen hem. Lyckligt nog lyckades jag övertala mig själv att ta en liten extra sväng och njuta av sommaren. Eftersom jag inte hade varken klocka eller pulsbälte, så går dessa uppgifter inte att bekräfta eller dementera – men uppskattningvis blev det ungefär en halvtimmes rullskidåkning hem.

Jag tryckte på precis det jag hade, mest hela tiden. Ett tag tänkte jag staka hela vägen, men backarna var övermäktiga med trötta armar, så det blev stakning med frånspark och diagonalåkning. Det är ju också roligare så.

Märker dock att jag precis som i vintras är för svag, för att kunna åka upp pulsen ordentligt på skidor. Muskulärt trött innan jag blir andfådd. Totalt blev det ungefär 40-45 i gubbtempot A2.

Det är relativt, ja. För tillfället blir det ingen regelrätt träning eller ordentliga långpass. Men alla dessa korta och spontana träningspass gör mig gott. Mycket gott. Förra året (2015) hade jag en uppskattad träningsmängd på ungefär 15h fram till 1 oktober, då jag började träna för en comeback. Exklusive Vasaloppet, som jag genomförde på ungefär 7.30.

Hela vägen från oktober fram mot Vasaloppet tränade jag ganska regelbundet och målmedvetet. Speciellt efter nyår, då det egentligen fanns en plan bakom varje genomfört pass.

Det räckte till en 751:a plats i Vasaloppet 2016 – efter att ha vallat bort mig (vallat för många par skidor, dagen innan).

Två veckor innan Vasaloppet, var jag bara dryga halvminuten från att seeda mig till led 1, på Bessemerloppet.

Därför är det väl inte mer än rimligt att jag:

Siktar på topp 500 i Vasaloppet 2017..

 

Smygträning

Den här gubbens hundliv rullar vidare.

Efter fredagens ”bonuspass” var det bara att blicka framåt. Unnade mig en sovmorgon igår morse. Något som inte var helt enkelt, eftersom hela världen skulle ha tag på just mig från klockan 08.00 på morgonen. Jag sätter i princip aldrig telefonen på ljudlös (av just samma anledning).

Vid 10-tiden var jag dock redo för en tripp till färgaffären och sedan sätta igång nästa projekt. Tack och lov var det inomhusmålning som gällde, hemma hos min barndomsvän Joel. Värmen har varit påtaglig i en vecka snart.

Mest skönt var det för att vi hade bestämt sedan innan, att vi skulle åka rullskidor vid arbetsdagens slut. Tvättning, fogning, kvistlackning och målning av snickerier. Ungefär 48 grader visade termometern, när jag stod och målade fönsterbågarna:


La upp dagen bra och avslutade i TV-rummet, samtidigt som cyklisterna cyklade uppför bergen i Tour de France:

img_8297

Det är alltid skönt när man kan fokusera på annat och glömmer bort vad man egentligen håller på med.

Den värsta värmen hade sedan lagt sig, när vi stack ut på rullskidorna vid 18-tiden. Joel, som nästan aldrig åkt längdskidor, har tänkt göra sitt första Vasalopp i vinter. Ja, sin första skidtävling överhuvudtaget, egentligen. Ska bli riktigt roligt att följa hans resa och hjälpa till med teknik och träningstips. Samma visa var det ju i vintras med min vän Glenn – som ni vet sedan tidigare.

img_8306img_8308img_8310

Två stycken från val till smal-projekt, är ju roligare än ett!

Vi skulle åka från Norrtälje, hem till Joels svärföräldrar i Svanberga. Det blev ungefär 16km på dryga 40 minuter milen. Jag gjorde väl några fartökningar i mellan varven och fick några extra meter. Säg att jag åkte 17km.

Blev mosig i armarna efter drygt en mil, trots att jag körde både diagonal och stakning med frånspark när tillfälle gavs. Som alltid körde jag på 2:or. Där ligger alltså ribban just nu, för er som hade börjat bli oroliga att åka på val-stryk i vinter.

Väl framme bjöds det på grillat och bärs innan vi fick skjuts hem av Joels sambo, Sabine. Precis lagom kväll.

I morse var jag faktiskt lite mör i kroppen, men joggade ändå till bygget (ryggsäck med målarkläder, frukt och snus). 3km i 5.30-tempo. Det innebär gubbtempo för mig det. Också idag hade jag fått SMS från två olika personer med målerirelaterade frågor, innan klockan slagit 09.30.

Nötte på med färdigstrykning av det som blev grundat igår. Kände mig riktigt vimmelkantig när jag joggade iväg hemåt – så tempot blev lugnare än i morse. Stannade till och med och gick en gång.

Sex km jogg (i Asics DS Racer, för att ge vaderna lite extra träning) fördelat på två pass, är väl ändå en helt OK träningssöndag – om man siktar på topp 500 i Vasaloppet?

Förra och förrförra veckan utgick pga. sjukdom. Totalt denna vecka:
Måndag: Jobb + Gubbtempo-löpning (med inslag av fartökningar) – kanske 45min
Tisdag: Jobb + sjuk + arrangera orienteringstävling
Onsdag: Jobb + sjuk + arrangera orienteringstävling
Torsdag: Jobb + solsting
Fredag: Jobb + 10min A3
Lördag: Jobb + Rullskidor 80min
Söndag: Jobb + 6km jogg

Har i alla fall jobbat 13 dagar i rad. Några dagar till ska vi lägga till den sviten, innan jag tänker unna mig lite ledighet.

Som det verkar är jag också tillbaka i någorlunda regelbunden träning och det känns befriande även för mig…

Världsrekord

Satt igår kväll och tittade på Diamond League i friidrott.

Hur detta tas emot i en värld av överdriven politiskt korrekthet vet jag inte. Den är så fylld av homo, bi, trans och ”hen”, så det är ju närmast en skymf att säga ”han” eller ”hon” i dessa dagar, trots att de flesta språk är byggda på genus sedan ”tidernas begynnelse”.

Oavsett, så är detta två bilder av Jordanka Donkova. I min värld var hon knappast en ”hon”, men det borde ju enligt min medtid få klassas som det hon själv känner för.

donkkdonk

Jordanka hade världsrekordet på 100m häck. Det sattes vid Olympiska spelen i Seoul, 1988. 12.21sek.

Det höll i 28 år och två dagar. Nu mer heter världsrekordinnehavaren Kendra Harrison.

Ser rimligt kvinnlig ut. Om man nu får säga så? Men man kan ju ställa sig frågan om hon smakat lite av Farmor på Höga Bergets patenterade dunderhonung?

Man tappar lite förtroendet för allt som rör toppidrott, när till och med Martin JS blir avstängd för dopning. Även om jag är bekant med flera atleter som representerat Sverige i landslagssammanhang, i diverse olika idrotter, så är jag fast övertygad om att det självklart finns en mentalitet som bygger på att man är där och naggar på gränsen till det förbjudna. I Norden. I Sverige.

Plussar man ihop det med Lance Armstrongs avslöjande (jag rekommenderar er starkt att se filmen, The Program) och öststatarnas ständiga tjat om att det är samma visa överallt, ”men vi har för lite pengar”, så är man ju vidöppen för alla möjliga konspirationsteorier…

När vi ändå är inne på Farmor på Höga Berget, så kan jag starkt rekommendera denna, för ett gott skratt: