Inför Gud och alla vittnen var det idag dags att plocka fram rullskidorna. Vilket man inte behöver skämmas för i jakten på kcal, jag menar kalendern har ju slagit över på maj?
Gjorde en insats på min sargade fot och vaderna igår kväll. Klassiskt liniment och ”silversalva” (innehållande Kolloidalt Silver, som jag fått för mig hjälper mot allt):
Det hjälpte föga. Hade en rent av bedrövlig träningsvärk imorse och den hade spridit sig från vaderna till att numera handla om hela benen. Foten ömmade också. Från början hade jag tänkt jogga litet idag, men det var ju en ren omöjlighet insåg jag redan igår. Då var plan B att eventuellt åka lite rullskidor.
Den ena dagen är den andra lik:
Det får väl lov att kallas bantning?
”Deffa” – det är för gym-besatta killar som i utgångsläget inte har mer än något enstaka gram fett på kroppen, men ändå måste ”deffa” inför strandraggningen. Typ Adam Steen, alltså.
Banta – det gör vi riktiga tungviktare med BMI på 26 och fettprocent upp mot 18 – med fyra veckor kvar till marathon.
Nog känner man av ett underskott av energi tillförsel. Bedrövligt humör. Lagt mig hungrig två dagar i rad. Helt perfekt.
På väg till jobbet i morse så beslutade jag mig för att ta en vilodag, eftersom jag inte kände mig alls sugen. Sug = kroppen är mottaglig för träning. Min hederskodex. Men efter några timmar på jobbet, så inträffade en viss rockad av veckans arbetsbelastning – något som öppnade upp dörrarna för att få sluta i rimlig tid istället för sent idag. Lagom uppmjukad hade man hunnit bli också efter en halvdags kroppsligt förvärvsarbetande – så jag blev åter sugen att träna. Väderleken underlättade det beslutet med några tusentals procent.
Sagt och gjort:
1h 30min. 20km. Där ligger ribban så här års – så ni vet!
Spontan reflektion:
Mycket lätt och rapp känsla. Hade jag åkt Vasaloppet idag, hade jag gjort det bättre än vad jag gjorde i vintras. Så kändes det. Känner att jag tappat något kilo – det går lättare i backarna. Men framförallt känns det att jag löpt en massa. Detta var ju första träningspasset sedan Vasaloppet, som inte varit i form av löpning. Det märks direkt.
Löpning ger en fruktansvärd hårdhet och syreupptag. Samma puls i löpning som i stakning är bättre träning för syreupptagningsförmågan, eftersom större och fler muskelgrupper måste syresättas. Glöm för guds skull inte det!
Jag tror många Vasaloppsmotionärer (långt upp i leden) gör bort sig, när de kör igång för hårt med rullskidor och stakmaskiner redan på våren – i tron om att de ska bli bättre skidåkare. Skidåkare blir man av att löpa!
Här kan ni se hur Anders Aukland toppade formen med bara dagar kvar till Vasaloppet. Löpning på rullband. Kan åtminstone vara värt att ägna en tanke.
Denna vinter hade jag tidsbrist och blev tvungen att prioritera skidåkning, för att komma tillbaka någorlunda i lokal kapacitet inför Vasaloppet. Men nästa säsong kommer jag återigen springa mycket mer (framförallt intervaller), för att hålla formen!
Om allt nu går enligt plan. Min stukade fot känns mycket bättre nu mot kvällen. Och det är ett första steg på vägen. På vägen mot Stockholms Olympiastadion..
Från val till smal-projektet 