Fakiruppdraget i Ottarsborg

Herre Gud – min skapare. Idag fick man trötta ut sig ordentligt.

Igår kom det ingen blogg – eftersom jag var aningens nere. Detta blir desto längre. Återhämtningen sedan helgen hade inte varit vad den borde, och jag har haft ont här och var. Känt av benhinnorna bland annat, vilket inte är något att leka med när det bara är drygt fyra veckor kvar tills fettbomben ska brisera på allvar.

Det finns flera anledningar till att jag kan ha känt mig sliten i benen:
1. För hård träning i helgen, med snabba intervaller och långpass på stig
2. Bantningen, som gjort att kroppen inte fått energi nog att återhämta sig
3. Jobbade utan skor måndag och tisdag i lägenheten, för att inte skita ner

Igår, onsdag, valde jag dock att jobba med skorna på, av samma anledning. Jättestor skillnad med knutna eller oknutna skor dessutom. Då vet man verkligen att man ligger på gränsen av vad kroppen klarar av. Eller för dåliga skor. Ett par Fila från XXL för 495kr.

Igår kväll hade jag fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle åka upp till Tiundaland för löptävling eller inte. Jag bestämde mig dock för en kolhydratsuppladdning av modell Frank Shorter, efter några dagars hård bantning, för att skynda på återhämtningen. Det vill säga några birr.

Fick därför ställa klockan en timme tidigare imorse (07.00) för att hinna känna hur kroppen kändes, innan efteranmälan på internet stängde vid kl 08.00. Det kändes bättre. Men inte bra. Smickrad av Pär Ohlströms telefonsamtal förra veckan och förpliktigande mot föreningslivet, bestämde jag mig för att åka upp för åtminstone skidsprinten. Resten fick bli som det ville.

Föreningslivet. Föreningslivet är inte AXA SC. Det är inte postlådeföreningar utan ungdomsverksamhet. Det är inte föreningar som inte är med och arrangerar tävlingar. Det är inte föreningar som inte är med och delar på ”bördan”. Utan arrangörer inga tävlingar. Utan ideellt arbete skjuter kostnaden för en anmälningsavgift i höjden. Det gör idrotten till en klassfråga – alla har inte råd att delta. Det kan ju tyckas bipolärt med min ekonomipolitiska förhållning – men idrotten måste vara en fristat.

Logiken för mig att åka till Ottarsborg idag, återfinns ganska mycket i denna intervju med just Frank Shorter, rörande dokumentären om Steve Prefontaine. Ämnet berörs efter 7.22 (men se för all del hela). Det är så jävla vackert. Vackert som idrott bara kan bli utan pengar. Ungefär som Ottarsloppet.

Efter några koppar kaffe, en vätskeersättningstablett och toalettbesök i morse kändes livet aningens bättre. Smällde i mig tre kokta ägg och ett äpple till frukost i bilen upp. Jag gillar att äta frukost vid 09.00 istället för när jag går upp om morgnarna och det försöker jag vidhålla i största möjliga utsträckning. Så även idag – eftersom starten var 10.50.

Körde först tre sprintkval-lopp. Hade rafsat fram mina skidor från Vasaloppet i förrådet under morgonen. Gummibandet och nummerlappen satt kvar från skidförvaringen. Hade inte skyddvallat dem – eller rört dem överhuvudtaget sedan Vasaloppet. Hög ambitionsnivå man har, va? Borstade upp dem och så va de som nya (?). Snörade sedan på mig skorna och började värma upp för löploppet. Kände att jag var helt rökt i benen. Vaderna ömmade redan innan start. Det skulle bli en tuff dag.

Öppnade kontrollerat och hade som målsättning att löpa banans 22km under 5min/km. Alltså marathonfart. Trots att det skulle vara ett grusvägsrace.

Det var bara det att det tidigt stod klart att det var inget ”lättlöpt” grusvägslopp. Det var ett kuperat jävla lopp längs med stigar. Terränglöpning alltså.

Första 9km avverkades ändå tämligen kontrollerat – även om benen började kännas rökta redan efter 5-6km. Första tre km avverkades på:
4.43
5.11
4.48

Hade ikonen Mandus Andersson vid min sida fram till dess. Vi sprang och småsnackade samtidigt som jag hade bra kontroll på pulsen. Sen gick vi in i de ”rejält” kuperade avsnitten. Mandus sa plötsligt ”jag tror jag känner igen honom” om en kille lite längre fram. Sprätte iväg för att prata med honom – såg på håll hur han slet av sig tröjan i värmen – och sen såg jag honom aldrig mer. Talang. Av yppersta klass. Tänk honom med ett år av bra träning. Resultat.

Själv försökte jag så gott som möjligt hålla tempot lagom kompatibelt med pulskurvan och ända fram mot 13-14km var jag ”oförskämt” pigg, trots backarna. Här kom en period med långt mellan vätskestationerna och värmen tog också den ut sin rätt. Fick dricka efter cirka 17km och då tänkte jag: fan vad gött, snart hemma.

Men det är sjukt hur det funkar när man ligger så nära bristningsgränsen – att dricka gör att man kommer ner i en dipp, innan det känns bättre. Det tar energi för kroppen att ta emot energin. Hur ska man bete sig på maran?

Efter cirka 18km kommer vi ut på en långt gärde. Synfältet enormt. Jag kunde inte bestämma mig om jag skulle börja gå, gråta eller bara försvinna. Valde att fortsätta. Efter ytterligare några minuter kickade sportdrycken in och jag blev piggare. Detta varade bara dock någon kilometer innan jag mötte väggen på riktigt.

ottars

Pulsen toppade på 91% med cirka 2km kvar till mål. Därefter syns det tydligt i pulskurvan att jag tappar tryck ordentligt. Jag fullkomligen stapplade mig mot mål. Glad att jag ändå höll mig löpandes hela vägen.

Sista 3km gick på 5.57-6.22-6.37. Inget man skriver hem om.

Sträcka: 22.02km
Tid: 2.01.19
Medeltempo: 5.31/km
Medelpuls: 87%

Ett riktigt jävla bra träningspass, om inte annat. Tuffare och bättre än jag hade tänkt mig på förhand. Kommer inte göra om detta, med så dåliga ben, en gång till. Vem går frivilligt upp 07.00 på en söndag, för att åka 25mil med bilen och betala 300kr för att trötta ut sig på detta vis – med så dålig form?

img_7244

Efter en halvtimme återhämtning var det dags för finaler på skidåkning. Jag kom i samma kvartsfinal som Emil Johansson, som åkte världscupsprint två gånger i vinter:

img_7253

Där fanns det inte mycket att sätta mot, rätt och slätt. Tog det väl inte på allt för stort allvar heller, för den delen. Vill du se kvartsfinalen på film kan du titta här! Vann gjorde Jakob Jansson, före Christoffer Storck. Snabba.

Med detta summerar vi en bra dags träning i Ottarsborg. Återigen 5.0 i ”Training Effect” på Garmin Connect – överdriven träning. Och det känns.

Imorgon blir det väl arbete av ett eller annat slag. Sen ska jag vara speaker lördag och söndag på orienteringstävling. Föreningslivet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s