Litet på gång (Hurricane Gilbert)

Lite klickade det i skallen i tisdags: Nu borde jag springa två timmar!

Sagt och gjort. Med stavar älglöpte jag iväg från Grind Boulevard. Ungefär 55 minuter hade jag fått ihop när jag mötte upp Joel Österlund. Lätt krampkänning i de flesta av benens muskler. Inte återhämtad efter lördagens maxinsats i Uppsala.

Fyra stycken intervaller à 2-3min genomfördes. Vi stannade till på ett ute-gym dessutom.

För andra gången sedan rullskidkraschen 2012, körde jag chins och dips. Första gången var för någon månad sedan – har inte klarat det innan. Resultat:
Chins: 5+6+3 (med huvudet framför stången – skidåkarchins, enligt gammalt).
Dips: 7+8

Joel imponerade.

Totalt 2h 8min. Första långpasset löpning sedan 20 maj. Kändes skönt att springa långsamt för en gångs skull.

Träningsvärken lät inte dröja på sig. Igår, onsdag, hade jag ont nästan överallt. Bävade för dagen och körde därför ett lättare rullskidpass på 45 min, med min ingifta morbror ”Bengtsson” från Gäddede – Republiken Jamtland.

Vaknade klockan 6 i morse och insåg att jag inte hade min apné-skena i munnen. Sen kände jag att jag var ett vrak. Letade efter skenan – kunde inte hitta den någonstans. Gick runt i hela lägenheten och letade. Efter fem minuters letande hittade jag den i sin ”behållare”, inne under sängen.

Uppenbarligen hade jag hunnit somna innan jag ”fick till det”. Sen har jag väl levt rövare i sömnen, i vanlig oordning. Ni som följt bloggen vet ju.

Efter allt letande var jag klarvaken – men oförmögen att åka till jobbet, eller leva överhuvudtaget. Så jag ruskade liv i den CPAP-maskin som jag haft hemma i ett och ett halvt åt utan att använda. 100kr/månad kostar det.

Min senaste teori, är att jag pga. viktökning inte klarar mig med enbart skenan utan måste återgå till maskinen. Jag vaknade i alla fall kl 09.45 och var mer utvilad än vad jag varit på mycket länge. Kan inte minnas någon mardröm.

Idag är såklart träningsvärken värre än igår – trots att jag försökte mjuka upp med lite rullskidor. Men den är ändå inte värst.

Min värsta träningsvärk, den hade jag efter att Jimmy Samuelsson (mammas kusin) bjöd in mig att träna med brottnings-landslaget. Då var jag närmast rullstolsbunden.

Vilar därför idag och tar sikte mot helgen. Då har jag tänkt genomföra 2+2h. Tänkt alltså.

Sen ska jag till en logoped i Stockholm på måndag. Vi får se hur det går. Skulle egentligen fått nålar idag igen, men naprapaten ställde in. Målade lite i alla fall. Vackert så.

Igår när jag var på sjukhuset och jobbade, så fick jag reda på att Drottning Silvia faktiskt kommer och inviger vårat lilla ”demens-projekt” vi haft igång. Demens är ju hennes gebit.

På tre avdelningar har fönstret i dörren, rumsnumret, locket på toastolen, strömbrytarna och golvet fått markeringar i form av röd, blå och orange, beroende på avdelning. Allt för att patienterna och närstående ska hitta lättare. Här min bästa vän Anton Tynong under arbetet:

Han är en konstnärssjäl. I en konditionsidrottares kropp.

Se bara bilden från i juli, då vi besökte startbacken på Vasaloppet:

Senare hamnade vi på dansbandsveckan i Malung:

Annars kan vi prata om fuskare. Förbjudna substanser och avstängningar. Jag tänker inte nu gå in på namn – men jag tycker regler är regler. Oavsett om man är vacker som en sommarnatt och tårarna rinner längs kinden.

De värsta fuskarna, de som får mer effekt än all bloddopning och hormoner i världen – de återfinns på denna film, från startbacken i Vasaloppet. Här finns de verkliga fuskarna:

Att det var många som tjuvskejtade, det visste jag. Hade upplevt och sagt till många under årens gång. Men att det var såhär jävla bedrövliga scener kunde jag inte drömma om. Filmen tipsade Björn Winell, Skimateria, om i helgen – när vi jobbade.

Varför står inte Vasaloppet själva och gör en sån här film, samt diskar ALLA – det är för mig obegripligt. Jag kan dock förstå att de är måna om varumärket och rädda för dålig stämning vid diskning. Folk kanske kämpat ett år och absolut är det svårt att saxa utan fästvalla.

MEN GÅ DÅ! Det är svårt att vara en bra skidåkare. Så är det bara.

Om det är så att Vasaloppet inte vågar ”diska” folk, så föreslår jag tidstillägg om 1h vid tjuvskejt, och då ska det gälla för SAMTLIGA. Hur fan ska man annars kunna tävla på rättvisa villkor?

I övrigt är jag väl ”i mitten av en hurricane”…