Augusti är igång

Har väl så varit i nio dagar. Men träningsmässigt. Efter nio ”vilodagar” sparkade jag igång idag.

Dels behövde jag vila efter hårdkörningen häromveckan – men sen har det varken funnits tid, lust eller ork.

Veckan som gick blev det jobb också på helgen. Lördag måleri och söndagen arrangerades cykeltävlingen ”Roslagsrundan”. Jag är ju på intet vis engagerad eller verksam längre inom cykling (för tio år sedan cyklade jag en del MTB och landsväg med klubbarna i Norrtälje, tävlade aldrig). Men när frågan ställs om man kan hjälpa till – så gör man så klart det. På något vis måste vi ta oss genom Pärleporten – den dag vi lämnar jordelivet.

Emma Johansson, som vunnit sju medaljer totalt i VM och OS (senast Rio 2016), var med och cyklade:

Efteråt landade jag på Retro bar, Fridhemsplan, för att se marathonloppet på VM. Av en slump blev det lunch med VD (t.v) och medlemsansvarig (t.h) för Malmö FF:

Malmö FF hade tydligen medlemsmöte där under eftermiddagen (för utflyttade skåningar och annat löst folk som av någon anledning håller på dem). Jag lyssnade en stund men luffade sedan vidare.

Dagen innan hade måleriet mynnat ut i ett litet galej. Arbetet ägde rum hos Petter Kråkben och Borstens polare från Luleå – som jag hade träffat några gånger sedan tidigare. Ny lägenhet införskaffad och renovering på agendan. Nedan återses jag med pappan, som kom flygande ned från Lule med hjälpande hand. Till vardags på hög position inom börsnoterade Diös. En cigarill efter förvärvsarbetets slut:

Han såg mig i ögonen och sa: Jag har alla laster man kan ha. Kunde inte annat än hålla med.

Middagen förtärdes på Tennstopet och det var en restaurang i världsklass. För första gången sedan Bruksvallarna 2009 fick jag träffa Martin Nordstrand – ansvarig för multisportbloggen.se. Nog för att man kan uppleva och diskutera via sociala medier – men inget slår det personliga mötet. Det hela såg ut såhär:

Utöver kvällen fick vi också sällskap av David Rautio, målvakt i Brynäs och son av Lule. Eftersom jag håller på klubben och dessutom älskar folk från orten ovan , tvingade jag fram en idolbild:

Natten slutade på ett liggunderlag och en sovsäck från Fjällräven.

Träningen idag då: 

Det slog slint i huvudet och jag tog mina Asics Piranha. Bästa skorna.

Jag ville kolla hur jävla dålig formen verkligen är just nu.

Värmde upp lite lätt och körde några spurter. Sen blev det 1000m+500m+3x1min. Maxfart. 

3.43 på 1000m och 3.36-fart på 500m. Bättre än förväntat – trodde absolut inte jag skulle komma under fyra minuter på ”tusingen”. Men det säger mer om nivån än prestationen. Ungefär som ett ultra-duper-super-mega-lopp.

Pulsen var uppe över 96% (medel ca 90) redan på tusingen – så jag fick slita hund. Underlaget var asfalt och grus.

Har inte drömt några mardrömmar (knappt några drömmar heller?) de sista fyra-fem dagarna. Man ska inte ropa hej för än man är över ån – men nu kanske, kanske det snart kan bli dags att trumma igång träningen igen. Ordentligt. Och bättre bloggande.

Sen kan man fråga sig varför? Alla dessa möten, händelser och erfarenheter man drar på sig i ”bar och salong” är också utmanande. Fast på ett helt annat sätt. För intellektet. För världsbilden. För att lära sig förstå sig på människor. Stilla hungern. Dela tankar och känslor, som annars ofta inte kommer fram hos folk. Sitta hemma med sina egna teorier, blir man inte mycket klokare av – de måste testas. 

Det har varit en rolig sommar – om än slitsam. Nu ska det bli skönt att folk snart börjar jobba igen – så man slipper erbjudanden om alla roliga tillställningar, som är svåra att tacka nej till. Den egna semestern får skjutas på framtiden.

Först och främst så ska det bli jobb i helgen. Är psyket på plats, kan det fort bli något kortare träningspass också. Jag är dock orolig att mina vader kommer strejka i lång tid framöver pga. Piranhas 4.5mm drop…..