Islossning

Kvicksilvret var rejält på minus idag – även om högre uppåt Harsa-gårdens höjdmeter.

Vaknade 04.40 av att jag blev tvungen spotta ut prillan, som jag somnat med. Över sex timmar känns på något vis prisvärt. Pris är ju förövrigt ett gammalt anrikt uttryck för prilla/snus/en portion snus. Gick upp och drack lite vatten. Var relativt pigg och tänkte ett kort ögonblick fortsätta vara vaken. Slog bort det tanken relativt fort och vaknade med klockan, 05.30.

Måste ha varit riktigt utmattad efter gårdagens arrangemang, eftersom jag vaknade närmast utvilad. Ett annat framgångsrecept, som min farfar (vila i frid) lärde mig, var att alltid sova med fönstret öppet.

Har sovit med öppet fönster sedan i somras. Som kallast i Grönklitt var det väl -26. Jag sov ändå med öppet fönster. Förutom att härda kroppen och den friska luften, så inbillar jag mig att jag sover mycket lugnare (ligger still) pga. kylan. Eller tack vare. För mig som rullar över på rygg och slutar andas, är det skönt sova i andra ställningar.

För er som fortfarande inte förstått begreppet sömnapné, så har det sett ut såhär i flera år:

Befrielsen att sova med ”bara” skena är total. Så total den nu kan bli.

Jag, Joel, Kråkben och Borsten for mot Harsa. De skulle tävla – jag skulle träna. Och vara serviceman. Vallade ett antal skidor sent igår kväll åt juniorerna. På plats återstod borstning (ej krök) och rillning:

Åkte sedan runt i skog och mark, bidrog med hejarop och tekniktips. Samtliga gjorde enorma insatser:

För egen del var det total islossning idag. Det enda passet jag kört sedan förra söndagens Lindmanslopp, var två timmar snustempo i torsdags.

Det var första gången på ett par skidor denna vinter som jag känt mig som en människa när jag åkt. Kroppen svarade på kommando från hjärnan.

En härlig känsla. Jag till och med stakade i backarna, trots äckligt dåligt glid på mina Rossignol med tejp, som jag inte glidvallat sedan första lägret innan jul. På platten var det dock diagonal och stakning med frånspark som gällde.

Jag avslutade passet med ett varv runt sjön. Stundtals tävlingsfart. Totalt 3h 55min.

Det börjar bli dags, fokusera mot uppgiften. Vasaloppet.

Även om jag tycker mig ”kunna” det här nu, med 11 Vasalopp i bagaget, så har jag tvivlat lite på verksamheten. Formen har varit så brutalt dålig. Nertränad i källaren. Plus moms. Idag fick jag kvittot på att jag är på rätt väg.

En urblåsning i Gimo och sedan mycket vila, har gjort susen.

Illa kvickt ska jag nu göra mig av med överskottet. Början av denna vecka kommer bli tuff.

Kanske lite vila fram mot helgen och Bessemerloppet.

Fingertoppskänsla råder.

Seedningen till led1 är ju redan klar. Sovmorgonen bokad.

Resultatet på Bessemer är skit samma. Men att åka fort, är ju bättre träning än att åka sakta.

Precis som att välja 2:or istället för 3:or på rullskidorna…?

Thåström, live, är något alla borde uppleva:

”Vad ser du längst där uppifrån tornet
Ser du allt, allt det där, som gjorde oss till det vi blev..”