25-manna 2016

Så var årets (2016) sista tävling genomförd. Åtminstone enligt den planen som existerar just nu.

Jag sov riktigt dåligt inatt. Först och främst hade jag enorma problem med att somna. Detta brukar generellt sett bara inträffa när jag är på väg att bli sjuk – annars somnar jag på några ögonblick. En bidragande orsak var kanske att jag såg ut såhär:

Plus ett pulsbälte och någon mindre variant av dator på magen. Sömnanalys. Eftersom jag lider av sömnapné får jag göra regelbundna undersökningar. Denna var för att se om det ger tillräckligt god kvalitet för mig att sova med apnéskena istället för CPAP-maskin. Somnade kanske runt 01.00.

Klockan ringde 07.00, men jag försov mig (tydligen) och vaknade halv åtta. Trött som ett as, ont i huvudet, mm. mm. Packningen fick gå raskt.

När jag anlände till Kungens Kurva (tävlingscentrum) runt 09.30 köpte jag en kopp kaffe, en bulle och en banan. Livet kändes bättre. Ytterligare en bulle och en kopp kaffe hann jag med innan start, strax efter 11.

Jag levererade över förväntan. Var lite osäker på formen, men några dagars vila hade gjort mig gott. Pulsen var som på en ekorre – stack i väg, bara jag visade mig i skog och mark. En härlig känsla. Jag gjorde mitt allra bästa och klockade in på 44.10. Jag försökte löpa lugnt och kontrollerat för att hitta skärmarna. Snittpuls 88%. Ett riktigt bra träningspass. Det är ju trots allt vad orienteringen är för mig; träning.

Hade jag haft en lite annan kroppshydda, hade jag satsat på orientering. Det är en fantastisk idrott. Om jag varit lite bättre på att springa, hade jag definitivt sagt att det var roligare än skidåkning. Om inte om och men hade funnits, hade suggan simmat till Åland.

Nervositet i ett vindskydd. Oktober och +9 grader. Orientering när det är som bäst.

Tror inte jag kunnat lämna årets tävlingar bakom mig, med en bättre känsla. Nu känner jag verkligen att jag blivit starkare jämfört med samma tid förra året. Med stärkt självförtroende och en endorfinkick av rang lämnade jag tävlingsområdet.

Lycka.

Efter målgång blev det språngmarsch vidare. Rullskidlektion med tre av adepterna i CCC1000. Fokus på stakning:

Mina ben var som av spaghetti. Gjorde så lite som möjligt, men lite åkning i snustempo blev det trots allt.

Ikväll ska ingen bli förvånad om jag syns i vimlet…