Något mer stillsam nederbörd idag och hopp om att 08:orna fått på vintersulan. Dags för arbete.
Nyförvärv (eller comeback) för dagen var Anton Lif (från Gävle, från början). En mycket god gammal vän från förr. Vi började dagen med att jag visade ”gymmet”, i väntan på att de värsta köerna skulle lägga sig.
Jag började på bandet. Jogg/elghufs/gång tills pulsen nådde 85%. Därefter körde jag precis som förra veckan 1x20min stavgång:
Snittpuls – 89%. Det var ungefär vad jag mäktade med muskulärt idag. Man får inte tära för mycket på motivation och musklerna, så här års. En evighet till säsong.
Mixtrade ordentlig med reglagen (lutning/hastighet) under resans gång – för att minimera slitaget, men maximera effekten. När jag så andats ut, fick Anton prova det löpande bandet med rullskidor på fötterna. En naturbegåvning. Några välbehövliga tekniktips utdelades från mitt håll. Anton som tillhör det militära landslaget i både skidalpinism och orientering. Dessutom jobbar han åt försvaret. Vilket inte många gör i de lagen. Generellt är ju folk i militärlandslagen enbart hemvärnsmän, men ser en möjlighet att få träningen betald.
Vi for sedan och hjälpte till vid däckskifte. Något som uppenbarligen, än idag, inte föreligger det kvinnliga könet – trots genustänk och jämställdhet. Är det månne så, det finns något vackert i könsrollerna?
Vi kom så småningom igång med måleriet. Första gången Anton var med och hjälpte till, var på ett jobb i Gävle (där han är ifrån) var 2006:
Hela sommaren 2008 bodde Anton hos mig i Norrtälje och jobbade med mig och farsan, för att skramla ihop lite deg för en Afrika-resa. Detta var ett av projekten vi åstadkom (jag, Anton och Jonas Henningsson):
Några veckor efteråt var vi där. Afrika:
Kili., safari, Zanzibar och mycket annat avverkades under två veckor, den gången.
Jag och mina historier. Minns när jag var på Sjusjöen (nov. 2007) med Espen Welzien (bl.a). Färsk med körkort. Ryckte i handbromsen i varje kurva. Det slutade med att jag hamnade i diket – såklart. Anton Lif kom och mötte upp oss. Medans vi väntat – hade vi druckit öl (såklart). När vi sedemera mötte bärgningsbilen, körde även Anton i diket. Det slutade med två bilar som behövde bärgas:
Några andra bilder med Anton:
Den sista bilden är tagen av Anton Tynong (också han från Gävle, men nu mera Norrköping). Honom känner ni sedan tidigare från bloggen. Om inte annat kommer säkert häpnadsväckande historier om honom presenteras någon gång senare.
Gemensamt för alla Gävlekillar omnämnda i detta blogginlägg, är att de alla varit en del av DH Måleri, genom åren.
2009 pluggade Karl Lemoine ett halvår i Shanghai (där han numera bor och arbetar) – då passade jag på att hälsa på. Så klart.
Här en bild på Karl, mig och Jonas Henningsson (125:a i Vasaloppet 2007) från vimlet i Norrtälje. Också det 2009:
Jag vet att Kalle, trots den kinesiska censuren, tittar in på bloggen ibland. Därför vill jag hylla honom genom den här låten:
Gemensamt för alla dessa Gävlegrabbar (förutom orienterar-bakgrunden) är att vi inte ses så ofta, som jag kunde hoppats. Men när vi väl gör det – känns det alltid som tiden stått still.
Det är vänskap det…
❤
GillaGilla