Det har sina absoluta fördelar med att vara egenföretagare. Absolut. Man kan tex. inte räkna med att ha någon semester. Man får offra kvällar och helger för administrativt arbete. Och dessutom får man klara sig utan ersättning om man, Gud förbjude, skulle åka på en ordentlig influensa. I princip är det bara att dra ut en presenning på morgonen, så regnar pengarna ner på den – så tar man in den på kvällen.
Men man har också fördelen av att jag som igår, kunde springa 30k asfalt innan jobbet. Det innebar ju dock att jag istället fick jobba till efter 21.30 igår kväll, för att bli klar med tapetseringen. Vårt eget Blue Hawaii, som Vikingarna hade sagt.
Herrskapet jag jobbade hos bjöd dock på både tonfisksallad (bra för val till smal) och kolhydratsnål Falcon 3.5 (bra för val till smal). Så det gick absolut ingen nöd på mig. Jag bävade mest för uppvaknandet idag.
Till min stora förvåning, hade jag nästan ingen träningsvärk alls efter gårdagens pass. De tidigare asfaltspassen jag kört (20 & 22km) har jag varit i det närmaste ödelagd, dagarna efteråt. Det kan bero på:
1. Jag åt och drack ordentligt hela dagen igår
2. Jag sprang lite saktare – 6min/km istället för 5.30.
3. Jag börjar bli starkare
Ondast hade jag i ”kärlekshandtagen” runt höfterna efter vätskebältet. Fick också lite skavsår på insidan av överarmen. Men de överjävliga skavsåren på insida lår – som jag fick efter Ottarsloppet – slapp jag:
Jag är sådan som person (lätta slängar av bokstavskombinationer) att när jag väl bestämmer mig, så går jag in för det jävligt hårt. Det kan röra allt från jobb, till att arrangera skidtävlingar eller engagera mig politiskt. Jag vill ha kontroll på detaljerna. Känna att jag gjort allt. Mitt bästa. Just nu är det Stockholm Marathon som ligger i fokus. Då får allt annat anpassas efter det – helt enkelt.
Först gjorde jag allt, för att hitta ett par skor jag ville springa i. Till sist fick jag ju, som ni vet, beställa ett par Lunaracer via Internet. Detta till trots för att jag förespråkar butikshandel och närproducerat. Lokalpatriot. Nationalist. Miljövän. Att Miljöpartiet och ”de gröna” runt om i Europa, har sitt ursprung ur fascismens Italien är ingen hemlighet – och logiken förstår alla som förstår helheten. Man kan inte vara miljövän och förespråka ett globalt samhälle – samtidigt. Omöjligt. Enligt mig.
Men vad fan ska man göra – när Nike Store Sverige och Löplabbet inte ids ta hem de bästa skorna? Moraliskt dilemma – absolut.
Som ett steg i att göra ”mitt bästa” gjorde jag för några veckor sen ett schema för träningen fram till maran:
Hitintills har jag följt det. Anpassat tillvaron. Det jag inte hade med i beräkningarna för dagen var:
1. Att jag skulle känna mig så pigg
2. Jag fick igår ett jobberbjudande nu på lördag, som jag kommer ta (pengar sover aldrig)
En plan är dock alltid en plan. Man måste med fingertoppskänsla kunna göra mindre korrigeringar för att få till det bästa. Därför beslutade jag mig för att skjuta långpasset till söndag och passade på i morse att springa en sväng igen:
Det blev ungefär en timme mycket lugn jogg på mjukare underlag. Inga pigga ben -men timmarna talar.
När det var klart slängde jag i mig lunch-omeletten och begav mig till jobbet:
Passerade Västerbron:
Där kommer man få känna på trötthet är jag rädd. Om två veckor och två dagar. Det är kort kvar nu.
Imorgon stundar nya äventyr – men jag kommer vila från löpning i två dagar…
Från val till smal-projektet 