#9 av 25

Nu tror ni blogginlägget kommer handla om träningsvärken efter tävlingen i söndags – men tji får ni.

Kände närmast ingenting i kroppen efter loppet. Äntligen börjar det lossna!

Måndag och tisdag bestod enbart av jobb, kan man väl enkelt förkorta det hela. Började närma sig inflytt och stressen är som vanligt påtaglig. Jobbade till 21.30 i tisdags.

Var tröttare i ben och fötter när jag vaknade i onsdags – än jag var efter loppet i söndags. Hade dock bestämt mig för att springa ett intervallpass på onsdag fm. och därför blev det således också så. Åt ingen frukost, men ett par koppar kaffe blev det innan jag joggade iväg. Kändes bättre efter en stund. Tänkte att jag får ta det för vad det är. Man kan inte alltid vara i slag när man tränar. Även om jag helst vill vara det när jag kör intervallträning. Tycker inte det ger speciellt mycket när man är sliten sedan innan.

15-10-5min med två minuters aktiv joggvila. Ursprungplanen var lugn och kontrollerad intervallfart. Nästan bekvämt tempo – med tanke på hur kroppen kändes. Det går dock aldrig helt i löpning för mig – så snittet landade runt 87-88% på alla tre intervaller. Öppnade mycket kontrollerat, som går att utläsa ur diagrammet. Gott under 4.30min/km trots detta. Man blir bättre av att träna. Så är det bara.

Trots att jag sedan jobbade till 21.30 igår kväll igen, så är jag inte nämnvärt sliten i benen. Har vi riktigt tur så chockar jag med ett träningspass igen, om inte allt för länge.

Lite har åstadkommits på bygget:

Ikväll har vi avslutning/uppstart för CCC1000 på Mornington Hotell i Bromma. Vintruten kommer – så det är klart det blir fest.

Har insett att det blir aningens tufft för mig att löpa maran i Asics DS Racer – efter det haft riktiga bestyr att hitta ett par nya löpskor att ersätta mina Nike Lunar MTRL+, som jag köpte i USA 2012:

Magiska.Har aldrig funnits i Sverige och har utgått ur sortimentet.

Var på Löplabbet (tycker faktiskt de tappat greppet helt) i tisdags och provade diverse olika modeller. Det mesta känns alldeles för ”klumpigt” och jag har mycket svårt att förstå hur man ska kunna springa i skorna som saluförs för tiden. Det slutade med att jag köpte ett par Adidas Boston Boost – men är inte helt bekväm i Adidas egentligen. Tvekade. Efter att ha varit i flertalet butiker, googlat, ringt och letat med ljus och lykta – hittade jag till sist Lunaracer +3 i Nike-butiken som ligger i Mall of Scandinavia. Dammodell som var aningens för liten. Känslan fick man oavsett. Precis den jag letat efter. Ersättaren. Provade några andra modeller för att komma till rätta med storleken och nu är dessa två par beställda:

Hoppas det ska komma att bli mina kommande mara-skor..