Total fullkomlig vila ända sedan Vasaloppet. Det har legat på med jobb, så redan tidigt på måndag morgon var man på plats med pensel och färg. Helt åt helvete trasig var man måndag och tisdag – innan man återgick till mänsklighet under onsdagen. Jobbade även igår (lördag).
Något mätt på träning och tävling är man alltid såhär års. Tankarna ligger långt från underställ och pulskurvor. Kröksugen. Men kroppen har trots allt anpassat sig under projektet och det märks nu att man inte mår riktigt bra av för långvarig bortavaro från träning. Idag snörade jag på mig löpskorna och joggade en timme i högst beskedligt tempo.
Det är ju faktiskt så att nästa delmål i från val till smal-projektet är Stockholm Marathon, 4:e juni. Så det finns inte riktigt utrymme för att deka ner sig så mycket som man vill.
Igår var det 12 veckor kvar till start. 3 månader. Jag har nu tre och en halv timme löpning (jogging) bokfört sedan 21:a december. Det kommer bli en tuff utmaning. Mycket tuff.
Till skillnad från Vasaloppet som jag åkt 11 år i rad (och ett stort antal seedningslopp), där jag vet exakt hur jag ska lägga upp träningen för att komma i form – har jag aldrig sprungit något marathon. Faktum är att jag aldrig sprungit någon löptävling över kvartsmarathon, 10,5km (det gjorde jag som 14-åring, 2001, på 4.34/km).
Det har dock blivit ett antal längre orienteringstävlingar med tävlingstider upp mot 2,5h och såklart långa träningspass upp mot både tre, fyra och fem timmar genom åren. Roslagsnatta (5km stadslopp i Norrtälje) har jag också sprungit några gånger. Jag har aldrig varit någon bra löpare. Min bästa notering på Roslagsnatta är från 2010, när jag grisade mig i mål på 18.22. Året efter var jag nog något ytterligare lättare och snabbare, men kunde inte delta pga. sjukdom. Kanske kunde ha dammat runt på 18 blankt då.
Glad efter nytt personbästa, åkte vi upp till Peace & Love-festivalen i Borlänge morgonen efter och levde som det inte fanns någon morgondag:
Då var jag rejält mycket smalare än nu. Höll matchvikten med hjälp av dans och starksprit. Man var relativt snabb och odödlig. Fantastiska tider. Fram mot maran kommer jag försöka att på ett mer seriöst sätt se över kost och dryckesvanor för att försöka deffa några kilo. Det kommer behövas. Löpning är så otroligt mycket mer skoningslöst än vad skidåkning är.
Sist jag vägde mig på Tanitavåg (21 januari) såg det ut såhär:
85.4kg
BMI 25.8
17.5% kroppsfett
67kg muskelmassa
Ingen löparkropp direkt. Ska försöka göra uppföljning på detta så snart som möjligt.
Jag svamlade i höstas om en målsättning under 3h 15min på maran, 4.37min/km. Något kaxigt, eftersom jag helt tappat greppet om löpträningen i vinter. Men får väl stå för det och vidhålla detta som min målsättning.
22:a november körde jag ett 5km löptest (flack grusväg) och landade då på 4.21/km med 90% snittpuls. Skrapat ihop en dryg handfull löppass sedan dess. Ett pass med elghufs-intervaller.
Bara bita i pinnen och köra. Vad som är rimligt eller orimligt kan jag inte avgöra riktigt.
Ska försöka hålla mig undan rullskidor ett tag framöver, men hoppas kanske vara åter på snö någonting i påsk. Hoppas skulderbladet hinner återhämta sig. Måste köra något annat än löpning för att inte bli skadad. Står nog inte pall för mer än absolut max två löppass i veckan. Kanske blir det en tripp till Årefjällsloppet för bar och salong också.
Låter bloggen leva vidare ett tag till av denna anledning. Hur pass intressant läsning det blir, återstår att se…
Från val till smal-projektet 
Fortsätt!
Den är fortfarande intressant, just med tanke på att jag är i samma sits, kass löpform men måste komma i form till Oringen för att inte hånad allt för mycket.
GillaGilla