Dåligt och sämre

Allt är relativt i denna komplexa värld där vi alla existerar som atomer i ett kosmos.

Usch. Inte lätt att veta in eller ut. Eller rödtjut.

Träningsmässigt har jag haft en (för mig) riktigt bra träningsperiod bakom mig. Från i måndags:

Förra helgen: 2+2h rull.
I fredags: testlopp rullskidor
I helgen: kryssning (mayday, mayday)
I måndags: 2h rull
Idag: 2h rull

Kände efter hela förra veckan, men fann inte överskottet för än fredagen. Då körde jag samma testlopp som mitten av september 2016. 18.52 istället för 16.51. Skillnaden: blöt asfalt och grusad gångväg = omöjligt att analysera.

Så jag försöker inte ens. Över 91% i snittpuls och bra träning.

I helgen var den någon form av ”SkiErg”-SM ombord på Viking Line. Jag anmälde mig och Glenn, sent på kvällen innan.

Eftersom jag inte har något intresse överhuvudtaget av SkiErg så tog jag det som en party-kryssning (Love Boat). Det blev också så. Många är starka på maskinen. När jag såg Carl Troedsson dra, var det värsta jag sett. Och han vann inte ens.

Något sen afton på fredagen också för Glenn, min vän (som jag bjöd med på resan), så oklart om han återfinns på speciellt många resultatlistor. Yoga körde han i alla fall med bravur:

Jag ville mest, för första gången sedan i somras, känna mig fri. Och det gjorde jag.

Lördag kväll hamnade jag hemma hos långloppsräven Jonas Henningsson (125:a på Vasaloppet). Trevligt som alltid. Gamla minnen som ska behandlas i diverse bedrövliga scener.

Måndag, tisdag och idag har jag faktiskt inte hållit i en pensel – utan jobbat hemifrån.

En sväng till sömnapnémottagningen har det blivit också. Fått en ny snarkmaskin. Den senaste. Elit.

Sedan jag skadade vaden i början på september har problemen egentligen bara eskalerat. Mot slutet har jag varit bortdomnad och haft dålig motorik i vänster ben. Vänster hand har krampat och näven vill knytas. I måndags var jg en tredje gång till naprapat för hjälp, men märkte ingen märkbar skillnad.

Körde två timmar rull efter det.

Igår inte bättre och smått panik. For in till Stockholm för att träffa kiropraktorn som jobbar med CCC1000 – Henrik Tunér. Brakade och sprakade. Äntligen fick jag känslan av att det ”lossnade”. Gillar och uppskattar hans inlevelse och pedagogik:

Idag nya två timmar på rullskidorna:

 

Ett sista sprattlande försök inför vintern, att bli så pass tränad att det är kul att åka skidor. Fyra långpass och ett testlopp på elva dagar.

Faktum är att jag nu fått ihop tolv långpass (2h) på rullskidor, sedan Vasan:
-9april
-19maj
-27maj (2.40)
-24juli
-19aug
-27aug
-1sep
-8sep
-4nov
-5nov
-13nov
-15nov

Tolv långpass är faktiskt exakt lika många som förra barmarkssäsongen. Det kan man inte tro. Eller jag kan inte tro det, känns inte som jag har tränat överhuvudtaget denna sommar och höst.

Förmodligen var det väl samma visa också ifjol.

Jag har svårt att veta exakt eftersom jag diarieför alla träningspass som ”löpning” på pulsklockan och dessutom tränar utan klocka ibland. Men att döma av Garmin Connect så har jag också:
En handfull pass mellan 75-90 minuter
En handfull till tiotalet intervallpass på rullskidor

Som ifjol ungefär. Fast ingen löpning. Ingen alls. Bedövad på vänster sida.

Hoppas att det kommer. Idag rullade det knappt framåt på rullskidpasset med våt asfalat (stundtals modd) och någon enstaka plusgrad. Stakning med frånspark och diagonal nästan hela passet.

Precis vad jag behövde. Stärka upp bål och säte inför vinterns stakning. Anser ju som ni vet att styrketräning och styrkeövningar är totalt bortkastad tid när man istället kan diagonala eller åka rull-/längdskidor överlag. Då får man träna alla aktuella småmuskler.

Syntes tydligt på pulsen också att det var helkroppsarbete som gällde. Dubbelt så många musklergrupper i arbete vid samma puls = dubbelt så många förbrukade kcal.

Dåligt men inte sämst just nu….