Unconditional love (En riktig femmil)

När jag skriver ett blogginlägg så har jag alltid en känsla eller en tanke inom mig själv. Något som jag försöker förmedla, eller snarare få ur mig. Ofta genom en låt. Sen huruvida ni brukar lyssna på låtarna i samband med texterna, har jag ingen aning om.

Vanligtvis lägger jag låten sist – men idag tänker jag istället lägga låten först. Så ni kan lyssna på den medan ni läser. För det är så jag skriver. Med låten i bakgrunden.

På jobbet lyssnar jag aldrig på radio eller musik, då jag blir stressad av det. För mycket intryck. Men när jag skriver känns det bra. Oftast i alla fall.

Jag ljög senast om oktober månad. Jag fick ihop 48h träning och är i mitt livs form.

Nu ljög jag igen. Sanningen ska vara:
Oktober 2017: 7h 40min (1h snustempo)
4 st. intervallpass (rullskidor)
1 st. testlopp SkiErg (5k)

Så var det med det. Tillkom gjorde snustempot med CCC1000 och bytet mellan rull o stakmaskin.

Veckan som passerat har varit bra såväl arbetsmässigt som träningsmässigt. Lagom liksom. Rullskidintervaller i tisdags till att börja med.

Nu i helgen har jag inte jobbat (mer än hemifrån) för första helgen sedan någon gång i somras. Jag kommer inte ens ihåg när jag inte jobbade borta senast. Dessutom har det blivit lite struligt med ett ev. klubbyte från en aktiv, vilket inneburit en mängd med gratis-arbete. Kontakt som ska tas på såväl klubb, distrikt som förbundsnivå – för att reglerna ska efterföljas. 1 nov är ju enligt reglerna sista datum för övergång. Det projektet är något som kommer suga energi ett tag framöver, som jag förstår.

Natten fredag-lördag sov jag totalt runt 13 timmar, om man räknar med det som inträffade i soffan. Kroppen skrek efter det. Mycket skönt.

Kom sedan ut på rullskidor igår. Hade inte åkt långpass sedan 8:e september och därför var det målsättningen (2h). Hade inte ätit eller druckit öl sen klockan 20 på fredagen, så det blev 15h fasta innan jag stack ut. En kopp kaffe, lite vatten och en prilla snus räckte gott som frukost.

Planen var en timme lugnt och så vända hemåt. Var så pigg att det blev 41km med stegrande belastning. Stannade ingen gång utan drack i nedförsbackarna (vatten, såklart).

img_2448

72% i snitt och 3.19/km. Var inte ens nära att få någon svacka under passet. Positivt. Uppenbarligen är jag i mycket bättre form än jag trott.  Ju värre man lever o ju sämre man tränar – ju bättre form kommer man i?

Förstår egentligen ingenting. Men jag vet faktiskt inte om jag var så stark ifjol vid samma tid?

Idag blev det ett lite lugnare pass med Joel och farsan. 33km med 65% i snittpuls:

 

 

Härligt väder med shorts och uppkavlad underställströja. Vem behöver Mallorca, när man kan åka rullskidor i badbyxor hemmavid!?

Lite öm var jag faktiskt i kroppen idag – allt var ändå överkomligt. Även om det smög in en prilla under läppen med en halvtimme kvar idag. Joel, min vän, har gjort astronomiska framsteg med sin rullskidåkning. Riktigt stolt blir jag! Även farsan börjar se starkare ut efter lite tekniktips och input rörande träningsupplägget.

74km rullskidor på en helg. Det har nog aldrig hänt förut för min del.

Spännande. Det är en evighet kvar till vinterns tävlingar och Vasaloppet.

Med lite god sömn och mindre arbete ser man ljusare på tillvaron. Så är det.

Eftermiddagen har ägnats åt att se filmen ”All eyez on me”.

Kärleken till sporten och drömmarna om den samma – består.

En riktig femmil har nu tolv anmälda herrar och en dam. Lite intressanta anmälningar och planer svävar i luften. Kan bli riktigt kul detta.

Det går nu att följa evenemanget via Instagram, vilken ”någon” försöker hålla underhållande med gamla bilder på ”hjältarna”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s