Tempo (Centralmassivet)

 

Allt är en fråga om tempo.

Lugnt tempo är det bästa. Högt tempo för det mesta. 

Ursprungsplanen var ju efter Trysil att försöka hålla någon sorts lugn utöver vinterhalvåret, men det var ju givetvis en lika utopisk tanke som det låter.

Förra helgen hade jag till en början ett (1) projekt inplanerat, men telefonen ringde om en ”akut-jobb” och därmed kunde arbetsbördan snabbt dubbleras. Till råga på allt fick jag en inbjudan till 30-årsfest till Espen W:s bundsförvant – det hela var en mycket trevlig tillställning:

Martin Johansson (numera avdankad landslagsman), Jonas Halai, Martin Härberg och Espen Weltzien.

Stora idrottmän och jag. Och en hund. Och hundlivet.

Åka jojo mellan Stockholm och Norrtälje såg jag som övermäktigt och det fick bli ett par nätter på bygget:

Allt som skulle göras blev gjort och det var vackert så. Alla nöjda o glada. Ännu en sjudagarsvecka. 

Veckan som avlöpte senast genomfördes under mer kontrollerade former på Norrtälje Sjukhus arbetsmässigt, bland annat:

På onsdagen körde vi intervaller med Norrtälje XC och jag nådde närmast ”hjärtinfarkt” på stakintervallerna. Avbröt därför efter en och en halv:

Hade inte haft så hög puls på stakning sedan 2012, när jag spurtade om segern på Lindmansloppet (fick stryk av Kristian Tufvesson, IK Rex). Har aldrig varit över 200 utan att tävla på skidor förut. Det hela skedde utan att jag tyckte att jag ”tog i” och blev därmed lite brydd och avbröt. Åkte lugnt istället. Kände mig sliten när träningen började och det var mycket uppför, ska tilläggas.

Det i övrigt något makligare tempot berodde såklart på att jag visste vad som komma skulle. Dygnet runt-tjänst med CP1000 i Värmland, fredag-sön.

Jag började med att ta mig via Skidsport Bromma till Enköping under torsdagen. Målade hemma hos min polare, Glenn, och sov där på soffan.

Blev upphämtad fredag morgon och sedan såg det ut såhär:

Wintruten var med och chefade. På lördagen drack han vitt vin, vilket förvånade. Men det finns en första gång för allt.

Den egna träningen utgick närmast helt (bortsett från lite snustempo på längd- och rullskidor), i roll av dagisfröken och tävlingsledare för ”Tour de CCC”. Deltagarna körde först prolog i tunneln, därefter Hovfjällsracet och jaktstart i Tossebergsklätten. En frågesport blev också arrangerad under lördagskvällens middag – där bonussekunder gick att tjäna.

Nästa gång vi har läger med CCC1000 är sista helgen i november. Storhogna. Den helgen avslutas sen med Thåström-konsert (ny platta 2017, lyssna nedan) på Cirkus i Stockholm på söndagen – vilket kommer bli fantastiskt.

Unnade mig ledigt igår (måndag) och idag. Farsan har ju till skillnad från mig (som är militant motståndare) varit intresserad av SkiErg och därför såg jag idag till att han fick prova för första gången.

Vi åkte till vår vän Julius Heftes gym (Hägernäshuset) och dunkade av ett varsitt maxtest på 5000m, då många i Norrtälje XC-gänget hade gjort det. Det enda jag hade kört på SkiErg sedan tidigare var två stycken maxrace (100m) hos Wickström förra sommaren och ett maxrace (100m) i en monter på Tjejvasan 2015 och ett maxrace 100m hos Jerry Ahrlin i somras (i ruset på Storsjöyran).

Resultat:

Missade sätta på pulsklockan första 30-40sek. Snittpuls i övrigt: 92.7%. Maxpuls: 97%.

Slog farsan och det var väl det viktiga.

Jag blev förbluffad över hur pass irrelevant SkiErg uppenbarligen är för skid- och rullskidåkning, då jag fick sämst tid av alla i hela klubben – trots att jag slog alla på rullskidor för två veckor sedan.

Att det är bra styrketräning är en annan sak – men inget går upp mot bra teknik och riktig skidträning (skidor och rullskidor). Jag kan på inget vis analysera det inträffade på annat sätt. OBS. jag stakade med ”skidteknik”.

För tillfället har jag tappat all motivation och all energi för träning. Men jag planlägger att finna den åter. Det är bara svårt med mycket arbete och insatser för föreningslivet.

Imorgon kväll årsmöte med Upplands Skidförbund, på lördag är det ”resursfördelnings-möte” med moderföreningen Roslagsbro IF och sen kan man enkelt fylla på listan med styrelsemöten, arrangörskonferens i Skellefteå, arbete inför Roslagsloppet 2018, Snö&Tö Rullskidtour…….

Och så vidare…

Kan ibland ställa mig frågandes till vad min roll egentligen är i denna symbios. Är jag tävlande? Är jag arrangör? Den feta ledaren? Eller en mix?

Någonstans trivs jag med nuet. Men drömmer om snabba tider. Högt tempo – i spåret. Och bara där. Allt går i cykler. Planeterna måste stå i linje – åtminstone för mig….

Om jag någonsin hade behövt ett mirakel, så kan det få komma nu….