Hänt Extra (kulturarvet)

Ni som följer bloggen vet ju att det är när bloggen är tyst, det händer grejer. Nu har det väl varit lite för tyst för att hålla intresset uppe – men vad gör det om hundra år?

Förra veckan blev det stavgång med Norrtälje XC på tisdagen. Därefter gjordes en insats modell värre i en lägenhet på Södermalm, Stockholm, under onsdag och torsdag. Hann med ett kortare joggingpass under onsdagen, medans spacklet torkade.

Jobbade till 21. Hade som plan att springa intervaller torsdag, men det var bara att glömma, då vaderna var som fiolsträngar. Var inte hemma för än kl 21, efter torsdagens jobb heller. Men blev klar med det jag skulle:

-Bredspackling av ett rum
-Spackla hål och skador i övriga lägenheten (efter att förra ägaren flyttat)
-Samt måla alla väggar i en hel tvårums-lägenhet.

Allt på två dagar. Antingen förstår ni, eller så förstår ni inte, att det var stressiga dagar.

Långfredagen inledde jag med löpning (20min tröskelfart + uppvärmning och nedjogg). Sen jobb till sena kvällen. För lång fredag, avslutades med folköl och Brynäs-vinst framför televisionen. Inte bryr jag mig mycket om lagidrott, men när Brynäs eller Bajen spelar – då pirrar det även i mig.

Lördagen var återigen en stressig arbetsdag, då jag var ”tvungen” att bli klar med ett vardagsrum. Sen skulle det packas.

Söndag morgon tidigt, for jag till Grönklitt. Igen. Man hittar där i skogarna. Lill-Micke övertalade mig att följa med och åka Grönklitt Hill Climb:

Resultaten finns här. Enligt våra klockor är tiderna en minut för korta. Jag är ganska nöjd. Bra träning. Checkade ut med 95% av maxpuls. 

Jag hade inte åkt en skejt-tävling på tio år. Senast var Juniorcup-sprint, Fjälltoppsloppet och Knallcrossen (ingen lek, dagen efter i bakruset) 2007. Det var roliga tider det, när man kunde återfinna Marcus Hellner på dansgolvet. Någonstans finns också en bild på Charlotte Kalla, när hon hoppar ur bakluckan på min Volvo V70, med en flaska rödvin i handen. På den tiden hade hon ”bara” vunnnit JVM och blivit fyra på en världscuptävling. Men ännu ingen favorit i folkhemmet.

Jag tror vi åkte 14 personer i bilen från Bruksvallarna till festen i Funäsdalen. Jag körde inte.

Vi spottade väl inte i glaset heller denna gång. När den värsta syra-chocken lagt sig så var det after ski i Toppstugan:

Lill-Micke och jag

Lill-Micke och Fredrik Byström

Lill-Micke och Oscar Persson

På något vis hamnade vi senare under kvällen på fest ”hemma hos” Lager 157. För att lämna lite till fantasin publiceras bara dessa bilder:

Håkan Westin, segrare Vasaloppet ’93 & ’96 – med skjortan från ”Småstadsliv” – där han även medverkat. Håkan är också i rakt nedstigande led, släkt med Gustav Vasa. Mäktigt.

Klockan 08.00 hade Lill-Micke godheten att väcka mig, för en fantastiskt skidpass på skaren kring Grönklitt:

Har haft mer lättgenomförda bilresor hem, från det stället.

Tisdag; målning och därefter stavgångsintervaller igen:

Helgen tog på krafterna. Igår ingen träning.

Idag har jag jobbat med farsan. I en av Norrtäljes mäktigaste kåkar, ska det renoveras i gammal stil, med papp-spänning på väggarna. Det är lite av en ynnest att få pyssla med liknande projekt och arbetssätt. Kulturarv. Bortglömda. Kanske något man skulle fokusera mera på. Men kulturarv = rasism. Och rasist vill man ju inte vara?

Bort med det gamla, svenska och fula. In med det fina, globala och bra. Kåken målade vi för övrigt utvändigt, med linoljefärg, 2006. Min första sommar efter plugget. 

”En gång var det maskinerna, nu datorerna
Den här världen ömsar skinn igen
Snart kliver vi över gränsen
Till nästa tusental
Och ingen vet nånting om framtiden,
Min vän
Jag minns att vi hoppades så mycket på
Den Globala Byn
Varenda dag skakar av barbari och våld nu
Kanske levde vi på lögnen
Om godhet och fred
Innan en dröm ens är drömd är den såld nu”

Ut ur mörkret – Ulf Lundell, 1995

Såhär tycker jag man väldigt bra sammanfattar intresset och engagemanget till frågan, politiken och problemet ovan – nu för tiden. 

Som att det inte vore nog, så kom jag ut på ett löppass efter jobbet. Efter 16 års vänskap och x antal hundra gemensamma träningstimmar, så har min bästa vän Anton Tynong, äntligen berättat för mig HUR man springer.

Löparglädjen är total just nu.

Dagen till ära blev det sex minuter uppvärmning och därefter 31 minuter löpning i tröskelfart. Stig och skog.

Nytt för i år, är att jag kommer köra ännu lugnare på dessa pass. Åtminstone nu till en början. Allt för att inte slita för mycket. Vill kunna träna oftare. Och vara sugen på att träna. Göra träning till en livsstil. Träna jämt och ständigt.

Fokus på träning. Som förr. Inte jobb. Det har jag provat nu.

Det blir man inget lyckligare av. Inte jag i alla fall. Statistiskt säkerhetsställt.

April 2016: 15h 10min
April 2017 (dags dato): 17h 55min (1h snustempo)

Är vi lyckliga nu?