Det är fan inte lätt när bokstavs-hjärnan kickar igång.
Då ska allt hända. Samtidigt.
Sammantaget resulterar det dock till kunskap. Hoppas jag.
Jag minns skolåren. Skola gick jag egentligen bara fram till åk 9. Sen hoppade jag av.
På högstadiet läste jag böckerna. Från pärm till pärm. Flera gånger. Sen glömde jag det aldrig. Närmast.
Svavelsyra – H2SO4. Kolväten:
Metan, etan, propan, butan, pentan, hexan, heptan, oktan, nonan, dekan – dessa kan jag fortfarande rabbla, som vore de mitt personnummer.
Ringformat kolväte, Bensen, kan jag också se bilder av – än idag. Vår kemi-lärare hette Sven-Erik Sandström och var i kombination med matteläraren Arne Korp, mina absoluta favoriter. Stränga – men rättvisa. Sen ska det tilläggas att jag alltid gillade dessa ämnen med logiskt tänkande. Allt satte sig utantill. Jag behövde aldrig ”plugga”. Hjärnan sög åt sig informationen.
Allt känns väldigt orättvist, då min syster till min motsats, haft väldigt svårt för dito.
När jag skulle sluta högstadiet (med närmast högsta betyg i alla ämnen), förfasades lärarna. Du måste ju plugga vidare! De ämnen jag hade svårare för var musik och bild.
Jag visste att jag skulle börja jobba med farsan. Du kanske ska leka av dig några år, sa han.
Eftersom man marknadsförde Byggprogrammet som högskoleberättigande, för första gången, så sökte jag dit.
Det ingen berättade var att man inte kom in på en enda jävla linje – eftersom vi inte läste tillräckligt med ämnen.
Detta faktum insåg jag efter ungefär ett halvår på gymnasiet. Måla kunde jag dessutom sedan tidigare, eftersom jag varit med farsan och jobbat på loven sedan 13-års åldern.
Jag tentade av matematiken på en termin, istället för två år (prov varje lektion) och brukade istället köra 3h cykelpass eller backintervaller i Vigelsjö under den tiden.
Började allt mer förstå att jag var ”fucked for life” och istället för att någon hjälpte mig att söka någon annan linje, så började jag skippa allt mer av skolan.
Jobbade eller hängde hos mina kompisar på orienteringsgymnasiet i Sandviken eller skidgymnasiet i Mora.
Körkortet var en frihet. Träna var en frihet. Det enda man tänkte var på hur jävla bra man skulle bli. Trots att jag på den här tiden var riktigt jävla dålig. Som sistaårsjunior blev jag bland de tio sista på Junior-SM i skidor. I orientering var jag om möjligt, ännu sämre.
Jag var sen i utvecklingen. Lönnfet. Men brann för idrotten. Redan då.
Det är kul att se tillbaka på sitt liv.
2008 blev jag sedan 149:e gubbe i Vasaloppet. Det handlar om att inte ge upp.
Jobbet som målare älskar jag. Det tillfredsställer mig på många sätt och jag kan somna utmattad om kvällen. Det vi är skapta för.
Hade jag fått leva om mitt liv, så hade jag dock väldigt gärna skaffat mig en utbildning. Jag tror jag är kapabel till det. Men det kan också vara högmod. Och det är en synd.
Det hade givit livet större valmöjlighet. Och som vagabond är det möjligheterna som skapar livet. Eller bara vetskapen om den. Den kan göra en lycklig. Man vill se möjligheter – inte problem.
Genom livet har jag i alla fall alltid haft en väldigt stor brist av intellektuell utmaning, vilket ofta leder till att jag hamnar i diverse roliga och obekväma diskussioner. Jag älskar det. Testa teorier och åsikter.
Allt som oftast hamnar jag i situationer som idag: Jag fick se namnet Mussolini. Började googla namnet Mussolini. Fastnade för kung Viktor Emanuel.
Vad fan? Dubbelkollar med släktforskningen jag gjorde för någon månad sedan (bröt samman litet efter farfars bortgång). Jo, visst fan är det så…
Farfars farfar hette Viktor Emanuel och var född 1960. Och var målare.
Viktor Emanuel I var kung av Sardinien. Viktor Emanuel II var kung av Italien 1861-1878. Viktor Emanuel III var kung av Italien 1900-1946.
Kan det verkligen vara ett sammanträffande att jag idag, 2017, uppskattar så mycket av fascismens tankegångar, varifrån Europas ”gröna” våg och tanken om närproducerat hämtades?
Det är fantastiskt intressant att läsa på mer om tex. Mussolini (och fascismen), då man förstår att han snarare värnade om judarna än att vara en frände till Hitler i frågan. Fascism och nazism buntas ju gärna ihop nu för tiden, av vänsterfolk, sossar och miljöpartister.
Jag har en gång hört en intervju med Birger Schlaug, fd. språkrör MP, när han berättar om partiets förflutna inom fascismen. OBS. källa saknas.
Det är också väldigt intressant att läsa Mussolinis historia inom socialismen och hur man såg på denna – under denna tidsepok.
Ju mer historia man läser, ju mer svårt blir det att faktiskt förstå och acceptera hur den värld vi lever i faktiskt agerar. Vilka argument som används – och vad som är politiskt korrekt eller inte.
Har kommit in lite i ett historietema mot slutet – jag vet.
Här är i alla fall en bild på min gammelfarfar Karl. Han ska ryktesvis ha rökt som en borstbindare och levt allmänt osunt. Många är historierna. Hade han inte levt på det viset, kanske han blivit äldre än 86 år.
Jag heter Karl David Holmström, och det har sagts att vi är lika till sättet:
Släktforskningen dit jag kommit:
Jag – målare
Karl Stefan Vilhelm Holmström – målare
Karl Elis Vilhelm Holmström – målare
Karl Teodor Holmström (ovan) – målare
Viktor Emanuel Holmström – målare
Erik Holmström – Backstugusittare
Googla ordet, så får ni se.
Fattiga och eländiga har vi alltid varit.
Fotnot: Teodor heter min äldre kusin.
Från val till smal-projektet 