Det var tufft efter Bessemerloppet. Psykiskt.
Trots att det bara blev en knapp timme i styrfart, så fick jag ändå träningsvärk – dessutom. Så någon form av genomkörare blev det. Om än inte som planerat.
Luftrören ömmade och jag kände under flera dagar att det var på gränsen till ”något”.
Måndagen ägnades åt måleri på flera fronter. Tisdag och onsdag, likaså. Ingen träning var förenligt med överskottet, även om så kunde önskats.
Torsdag var planen att starta med en tekniklektion och därefter köra 90-120min i tävlingsfart. Få den genomköraren som jag missade på Bessemerloppet.
Kom till Arninge GK och möttes av isbana. Och vind. Och trött kropp. Det blev tekniklektion + 30min med ryck och spurter istället. Känslan var lite bättre än hur jag såg ut (om än inte mycket). Något katten släpat in:
Besök hos kiropraktor, VM på TV och sedan säsongens sista pass med CCC1000:
Fredag vila+resa till Mora + vallning.
Sedvanligt med som serviceteam när ICA-dietisten skulle åka Tjejvasan. Fick också hugg på ytterligare några par skidor som skulle vallas, så hyran kan nog betalas också denna månad.
Lördag all in som servicepersonal och ytterligare insatser gjordes längre bak i leden för nära och kära. En lång dag i spåren med kalla tår och dåligt med mat. Några kalla på O’Learys i samband med herrarnas VM-lopp (skiathlon) räddade på något vis upp tillvaron. Fick sedan skjuts till Grönklitt.
Idag söndag var det så dags fokusera på det egna. Lätt träningsvärk i ben och ljumskar efter att ha sprungit en del igår (säger lite om fysisk status).
Plats för slakt var Grönklitt. Med mig var Magnus Svensson, Tureberg (en av landets bästa H50).
Jag skulle åka med det paret som farsan använde på Bessemer. Helt nergrisade efter loppet. Tog lite ”fluor cleaner” på glidzonerna och smälte in tejp med vallajärnet, på mina Speedmax som är alldeles för mjuka för ändamålet.
Behöver inte ytterligare beskriva hur jävla tungt de gled i dagens kallsnö. Jag fick slita som ett djur under passet, när Magnus surfade på sina nyslipade ”stakskidor”.
Det blev 4h 11min. Vi letade backar. I backarna körde vi hårt (bara stakning) och sista halvtimmen gick i ”långloppsfart”. Dagen till ära körde jag sportdryck (för första gången i år, på träning). Jag hade också tights på mig för andra gången i år, vilket vittnade om att tempot var inställt på det snabbare:
Det hela avslutades med en serie ”smirre-stakning” tills triceps krampade.
Har inte varit så slut efter något träningspass denna vintersäsong:
Snittpulsen landade på 67%, men jag kan lova alla som läser detta att den muskulära belastningen var betydligt högre än så. Nära det maximala.
Känslan:
I ärlighetens namn, så har det inte känts så bra på något pass denna vinter. Det fanns tryck i grejerna. En tillstymmelse till form kan ha infunnit sig. Luftrören ömmade dock lite väl mycket efter passet, i avsaknad av astmamedicin och förångningsmaskin.
Jag fick den genomkörare jag saknat. Även om allt inte blir precis som planerat, så får man försöka göra det bästa av situationen. Överlag är säsongen ändå något av ett ”förlorat år”. Nästa vinter kanske jag kan börja ta i på riktigt?
En vecka nu för att vila upp sig. Slicka såren. Förbli frisk.
Kommande söndag – Rumble in the jungle
Från val till smal-projektet 