Det var rörigt ända fram mot julafton. Hann dock med att få på lite vit färg och täcka av – så herrskapet fick fira jul utan inslag av hantverkare.
Julaftons morgon började med en kortare löptur, på ungefär en timme. Kändes riktigt konstigt att springa utan stavar (och inte ha älgsteg) – för första gången på flera månader. Riktigt jävla trött i benen.
Julölen hjälpte dock trött muskulatur att återhämta sig och på juldagens morgon var vi ett mindre gäng som körde två timmar obanat. Otroligt mycket piggare:
Var så pass mycket piggare att jag ruskade fram en stuga i Grönklitt och for upp igår morse (annandagen).
Igår blev det knappa 2h A1. Klarade detta precis utan pannlampa – även om man fick använda kattögonen mot slutet. Detta hade inte varit möjligt med laglydig bilkörning.
Idag var det ”Orsa Grönklitt Julmarathon” här uppe. 40km testlopp. Det blåste storm och spåren var fyllda med drivsnö, barr och grenar. Vid sidan polerad isgata.
Mycket starka gubbar kom till start. Inte jag. Att jag skulle åka denna tävling var ungefär lika sannolikt som att Roslagsbro Butchers skulle hålla sig nyktra på ett träningsläger. Det vill säga: inte omöjligt – men mycket osannolikt.
När grisarna kan flyga, då lovar jag åka 40km testlopp i snöstorm. I mellandagarna. Tills dess får jag försöka ordna den egna formen fram mot Vasaloppet, bäst jag kan. Jag brukar generellt ha svårt hålla formen i två veckor. Då ska vi inte prata om att hålla formen hela februari och fram till Vasaloppet. Att hålla formen ända fram till Vasan från och med nu – det är helt otänkbart för mig.
För undertecknad fick det istället bli tröskelintervall. Start i botten av ”pumphusbacken” och målgång på toppen av Stormon-spåret. Klassisk teknik – det vill säga mest diagonal.
Underlaget var ingen lek, med drivsnön och kvistarna. Men jag höll mig i alla fall i spåret hela vägen, för att intervallerna skulle bli så långa som möjligt. Som vanligt vid skidåkning i tävlingstempo, tappar jag tekniken vid diagonalåkning och spänner mig.
Brände både här och var. Framförallt trött i armarna, eftersom man åker och håller mot tjuvsläppen. De som kommer när man är för stressad och inte trycker fast skidorna ordentligt. Det blev 1×13.20 och 1×13.40. Den andra intervallen försökte jag slappna av mer och det kändes bättre – trots högre medelpuls. 84- och 85%. Maxpuls 89%.
Föret och en något sliten kropp gjorde det omöjligt få upp det högre idag. Bra pass i alla fall. Mitt första intervallpass på snö sedan innan Vasaloppet 2012. Det var länge sen det!
Rundande av med att åka och titta på ”julmaran”. När Bill Impola åkte om, så gjorde jag en fartökning och höll hans tempo 2-300meter. Dubbelseger för bröderna. Bob vann och såg fruktansvärt stark ut. Svarade bra i bitarna.
Summa summarum efter att ha sett en lite större del av fältet, så hade jag inget där att göra. Absolut inget. Det går fort i spåret för många.
Man får nöja sig med att vara en glad motionär.
På eftermiddagen skrämde jag liv i kroppen riktigt ordentligt genom att köra en knapp timme till. Första gången i manna-minne som jag kört två pass på en dag. Förutom CCC1000-lägren (där jag är instruktör) har jag nog inte fått till två pass någon dag, sedan uppstarten av projektet – 1 okt 2015. Detta innebär ju i förlängningen att det inte hänt sedan vintern 2011/2012.
Men precis som jag mindes från förr, så rusar hjärtat på andra passet. Jag åkte 9.8km på 52minuter och snittade ändå 64%. Det är ungefär lika hårt, som det hårdaste passet när jag var här uppe innan jul. En glad motionär alltså.
En glad motionär har iaf slagit sitt tränings-månads-rekord, redan nu!
Har nu skramlat ihop 38h i december. Det är 30minuter mer än vad jag hade i december förra året (snustempo är inkluderat). Och december 2015 hade fram tills nu stått för projekt-rekordet.
Ett rekord värdigt en glad motionär…
Från val till smal-projektet 