Trafiksituationen i Stockholm har ju varit utom kontroll i veckan. Speciellt pakerings-situationen.
Därför ställde jag klockan på 06.30 i morse – men istället för att fara mot kneget, så läste jag nyheterna, börsforum, sociala medier och andra morgonrutiner tillsammans med en kopp kaffe, i väntan på gryningen. Träna med pannlampa – på morgonen, där går fan gränsen över vad jag någonsin kommer göra. Om det på fullaste allvar är ett alternativ i livet, tycker jag man bör se över sitt leverne, vad som är värt och inte. Åtminstone, skulle jag göra det.
Plockade fram skidutrustningen och for mot golfbanan (samma som användes på Roslagsloppet 2016). Mjukt för stavarna. Men bara bra det, så jag fick diagonala ordentligt. Spårets 7km avverkades på ca 45. min A1 (hade ingen pulsklocka). Stakade ungefär 30 sekunder totalt.
Fint var det – höstlöven och äpplena har inte ens hunnit falla.
”De röda löven faller ner
På gången där jag går
Med mitt kaos
Och min jakt efter hållbara svar” / Ulf Lundell, En fri man i stan
Ändå finns skidspår också i Ankarstaden:
Rekreation mest. Uppmjukande av kropp och själ. Som vanligt träningsvärk i armarna och överkroppen efter stavgång. Nyckeln är korta stavar och rejält framåtlutande kropp – så man får lite tryck i grejerna. Bra styrketräning.
Sen dusch och språngmarsch mot huvudstaden. Vatten, banan och en påse saffransgifflar i bilen som frukost. Mådde dåligt nästan innan jag ätit upp. Hade mått bättre om jag väntat med att äta något till lunch.
Det blev ett bra pass. Finns föreställningar att man måste köra hårt om man kör kort. Det tror inte jag. Timmar är timmar. Borgskalan och pulsen är inte alltid kompatibla, så här på den första snön. Man får vara på sin vakt.
I morgon bitti uppställning med ”slaktarna” på golfbanan igen. Något längre..
Från val till smal-projektet 