Val & katastrofal-projektet

De flesta med ett något sånär logiskt tänkande, kunde kanske klura ut vad som komma skulle, efter senaste blogginlägget.

En förkylning.

Vaknade med lätt frossa och ömmande gom på tisdag morgon. Jobbade sedan från 9-21. Hoppades att en god natts sömn kanske skulle rädda upp det.

Under onsdagen var jag varken sjuk eller frisk. Började få vissa tankar om att rekordförsöket på 5km under torsdagen skulle gå åt pipan. Det hjälpte såklart inte att bränna av ytterligare en långpanna på bygget och dessutom sitta och uggla framför fotbolls-em fram mot midnatt. Hoppet fanns ändock.

Det slocknade totalt under torsdag morgon när halsen hade börjat svullna upp. På ett sätt var det skönt att kunna släppa tankarna på loppet och istället fokusera fullt ut på arbetet. Min tumregel när det kommer till sjukdom och tävling eller träning, är att jag alltid struntar i det om jag ens funderar på saken. När man är frisk funderar man inte i de banorna. Ska jag, eller ska jag inte? Undantaget är Vasaloppet, som jag genomför oavsett omständigheter. Detta på grund av att jag vill hålla min svit vid liv. Hittills har det blivit elva raka.

Började med att färdigställa jobbet på Snickarbacken i Stockholm. Hall och vardagsrum skulle gås över på ett smidigt sätt medans herrskapet var bortrest. Därav långa och stressiga dagar under veckan, för att få det klart. I de situationerna existerar inte 7-16 i min värld. Den stora förloraren är ju såklart en själv, men den servicen vill jag gärna ge mina kunder:

Därefter packade vi bilen och åkte nio mil norröver, till Harö utanför Norrtälje. Där var det skrapning och tvättning som gällde:

Snabbt förbi lägenheten på Grind Boulevard för att hämta lite kläder och utrustning inför stundande äventyr.

Vidare tillbaka till Stockholm och Hammarbyhöjden för att göra ett litet ”akut-jobb” som dykt upp under veckan, hemma hos våra orienteringskompisar Oscar Vångell och Halvor Eid Nielsen. Det kändes ändå på ett sätt bra, att åka och tjäna pengar istället för att betala anmälningsavgift och springa sig trött på NT-löpet. Även om det var jäkligt tråkigt att missa tävlingen, som jag ändå satsas ganska friskt mot. Jag menar, springa sig trött kan man göra när som helst. Det är skillnad om man kan prestera resultat, men den nivån har jag inte kommit till ännu.

Vid 20-tiden kunde vi stämpla ut:

Sedan blev det några öl och semifinal – Tyskland-Frankrike. Försöka komma in i semester-läge. Inte jättelätt att dricka folköl när det känns som att svälja taggtråd vill jag lova. Sov i Stockholm.

Arla fredag morgon, gick flyget till Gotland. Fakirplanet. 08.15.

Frukost bestående av två Ipren gjorde det genomförbart, men jag blev bara sjukare och sjukare. Tanken var att så fort jag blev frisk, skulle köra 5km testlopp löpning nere på Rosornas Ö, som substitut till NT-löpet.

Flög ned med Carl och sedan tog vi buss till Bungenäs, där vi mötte upp Caroline och Johanna som hade jobbat i Attendos räkning under Almedalsveckan. Första natten spenderades således i Bungenäs. Att få uppleva Almedalsveckan på plats, någon gång, är något av ett livsmål för en annan.

Därefter spenderas en dag och en natt i tält på Fårö, innan vi for söderöver:

Ursprungsplanen var att springa Gotlands 2-dagars (orientering) under lördagen och söndagen. Men jag var närmast en ”grönsak” och det hela slutade med att Caroline sprang bara under söndagen. Själv åt jag Ipren och försökte svälja så sällan som möjligt. Carl och Johanna joggade iväg till en närliggande loppmarknad.

Några bekanta ansikten kändes igen på tävlingen, bl.a ”Våla-Uffe” Jansson. Evigt ung. Och stark. Ska man någonsin igen kunna slå honom på en skidtävling? Grabben hans, Pontus Nordström, får nog ses som en outsider på de flesta tävlingar i vinter. Förmodligen Upplands bästa skidåkare. Även om han inte gick att se på någon av de individuella distansera under vinterns distriktsmästerskap.

I en härlig mix av orientering, rosévin och glass tog vi oss ner ända till Burgsvik efter tävlingen. Där slog vi upp tälten nästan på sandstranden. Även jag doppade mig, för första gången under helgen. Förkylning och bad är inte de två sakerna jag generellt kopplar ihop.

Vi hittade först en mysig restaurang och därefter en camping i närheten som visade finalen av fotbolls-EM, så lyckan var total.

Båten gick sedan hem under måndagskvällen och jag var åter hemma i Norrtälje vid 22-tiden igår kväll. Mer förkyld än när jag lämnade fastlandet.

Det har således fortfarande inte blivit något testlopp över 5km. Ingen träning överhuvudtaget. Från halsont har det nu gått ner i luftvägarna och jag har fått en sjuhelvetes hosta. Hur lång tid det tar innan jag är frisk, vågar jag inte sia om. Men jag är enormt laddad för testlopp.

Jag hade bara varit på Gotland en gång tidigare. Förra sommaren, på grabb-resa till Visby. Så det var faktiskt roligt att se ön, utanför ringmuren. Förkylningen innebar dock rejält med smolk i bägaren. Kanske får man göra om detta vid tillfälle.

Två semesterdagar (fredag och måndag) fick räcka. Idag var vi åter i arbete, jag och Anton – som är tillbaka för att göra en attack även denna vecka. Väderprognosen var ingen fröjd för ögat, så istället för fasadmålning satsade vi på tvättning och invändig målning idag.

Himlen var oskyldigt grå. Det är ett ständigt pussel att få ihop arbetsdagarna när det regnar, så här års. Tre olika arbetsplatser avverkades under dagen.

Imorgon vaknar jag förhoppningsvis kärnfrisk och solen skiner….