Tiomila-bakis är siktet inställt på Stockholm Marathons 25km-varv

I lördags for jag som bekant upp till Falun. Det hela började med en middag tillsammans med Bröderna Psyk (Steen), hemma hos Adam.

Vi var upp och såg starten kl.20.30 men följde sedan tävlingen via Internet:

Det börjar bli rejält bra och spännande produktioner, för tiden. Något som tyvärr påverkar antalet åskådare ute på själva arenan. Det märker man helt klart. Innan användandet av GPS-tracking och live-resultat kom igång på allvar, minns jag att arenan brukade vara fullknökad med folk på 10-mila. Nu kändes det nästan avslaget. Speciellt ett år som detta – då vädret inte är det allra bästa. Närheten till staden och möjligheten till bekvämt boende inomhus, påverkar säkert också.

Många är de 10-mila och Jukola (Finlands motsvarighet) då man bott i tält ute på arenan. I ur och skur. Plus och minusgrader. Det är trots allt lite av själen i dessa evenemang. Eller var. Det krävs lite stake för att tälta i +2 och regn, för att gå upp kl 01.30 och löpa långa nattens 18km, med pannlampa.

Nog fanns det hjältar också i år!

Hade svårt att varva ner och somnade inte för än kl 01.00. Vaknade då och då hela natten, kollade hur vi låg till (för att veta när jag behövde gå upp) – och somnade om. Till sist ringde klockan vid 05.00 och då var det bara att packa väskan, peta i sig en koffeintablett och gå upp till Lugnet (ca 30minuter), eftersom jag inte hade någon bil.

Att vi blivit diskade under natten visste jag eftersom jag följt tävlingen ”i sömnen” – men eftersom laget ändå får springa vidare, räknade jag med att starta någon gång runt kl 7.

I orientering växlar man genom att rycka nästa gubbes karta från ett plank och sedan ge till vederbörande, som då står på andra sidan planket. Väl på plats fick jag veta att en lagkamrat ryckt karta nr 117 istället för 111. Så nästa gubbe sprang med andra ord inte rätt bana. Diskade.

Det var väl inte hela välden eftersom vi absolut inte slogs om någon framstående placering – men lite avslagen blev jag. Vad som skulle hända sen var dock det som snurrade till upplägget rejält. En annan lagkamrat stukade foten kraftigt och fick bryta. Istället för att starta klockan 7 – fick jag nu rikta in mig på ”omstarten” klockan 09.30. Den för alla lag som blivit diskade eller hamnat för långt bakom täten, efter en hel natts tävlande.

Kroppen hann gå ner rejält i lågvarv och jag kände av att jag sovit alldeles för lite. Från att vara tävlingsinriktad, så började jag allt mer se det hela som ett träningspass. Därför blev det bara vatten, en apelsin och ytterligare två koffeintabletter till frukost. Skippade också uppvärmning helt och hållet.

Starten gick och banan började med ”Mördarbacken”. Plus ytterligare ett berg i skogen bakom. Det kan vi kalla chockstart för en helt ouppvärmd kropp.

Fick kontrollerna skapligt hela vägen och sportdryck på ett par ställen längs med banan gjorde att jag stundtals kände mig riktigt pigg och fräsch. Har inte druckit sportdryck under träning sedan Vasaloppet – bara på Ottarsloppet.

Nöjd efter målgång på Lugnet i Falun

Långt och tufft

Ett riktigt bra träningspass blev det efter förutsättningarna.

2h 23minuter (målsättningen var <2.40) orienteringslöpning, i rejält kuperad terräng med medelpuls på 84%. Tog inte ut så mycket på slutet som jag kunnat, utan nöjde mig med att få en lagom genomkörare – för att inte bli för sliten inför kommande pass. Känner mig riktigt mycket starkare nu, än för bara några veckor sedan. Träning ger färdighet – även om detta inte sliter lika mycket som asfalt.

Vann stafetten gjorde Södertälje-Nykvarn, på 10.28.26. Resultat. Snabbast på min sträcka var Eskil Kinneberg, IFK Göteborg, med 85.40. Nästan en timme fortare än mig. Ofattbart snabbt. I skidor förstår jag hur man ska göra, för att åka så fort som de bästa. Men i orientering och löpning, förstår jag helt enkelt inte.

De jag skulle åka med hem satt och väntade på mig efter målgång, så jag hann varken duscha eller äta innan vi for hemåt. När det slutligen blev middag vid kl 19 hade jag bara ätit en apelsin, några koppar sportdryck under tävlingen, en påse Ahlgrens Däck och en bulle, sedan uppstigning vid 05.00. Det var ingen liten portion som gick ned då – dessutom fick bantningen ge vika för en härlig efterrätt. Men det kanske man kan unna sig efter lite drygt 2100 brända kcal i Faluns skog och mark?

Paniksomnade på soffan vid 20.30 och sen unnade jag mig en sovmorgon till kl 09.00. Trots detta har ögonen svidit hela dagen, medans jag målat. Sömnbrist och risig vätskebalans. Bakis.

Vi får verkligen hoppas att en natt med dålig sömn inte var tillräckligt för att sjukdom ska bryta ut nu, med bara två och en halv vecka kvar till Stockholm Marathon.

Försöker komma tillbaka i rätta gängor fortast möjligt. Idag blev det omelett med ägg, tomat och kallrökt lax:

Hoppas kunna somna tidigt ikväll igen.

Nästa dust blir på onsdag morgon/förmiddag. Då tänker jag provspringa Stockholm Marathons långa varv. 25km. Tanken är att starta och avsluta vid Medborgarplatsen i Stockholm – där jag sedan ska tapetsera efter genomfört pass. Kommer försöka hålla farten ganska behaglig – runt 6min/km.

Så är du ledig, arbetslös eller  jobbar med Hawaii-tider som en annan och är träningssugen – hör av dig och häng med!