Känsla av déjà vu

Det är det helt klart att vara tillbaka i Oslo. Känner igen mig här och var. Bodde ju här ett tag från och med hösten 2007. Snart nio år sedan. Jösses Amalia, vad tiden går. Man är inte direkt ung och lovande längre. Minnena består. Nu var det dock fem år sedan jag var här sist..

I morse kickade jag igång veckans huvudevent:

Christer Nygren, en gammal gangster och bekant genom orientering har köpt ny lägenhet under omständigheter då familjen ständigt växer. Det krävs således fler kvadratmeter.

Espen har varit ute och cyklat en sväng i gubbtempo – ambitiös som han är. Det förvånar väl knappast någon om han som vanligt levererar världsklassresultat på orienteringsstafetterna 10-mila och Jukola de närmsta månaderna. Även om han kan unna sig några birr på en vardag.

Själv vilar jag för andra dagen. Det betyder att det står träning på schemat imorgon. Ni ska inte ramla av stolen om detta sker i form av intervaller.

I övrigt ser livet ut som det brukar för en annan:

image
Couchsurfing. Livet som resande. Vagabond.

 

Det är skillnad på att vara ”egen” och att vara egenföretagare. Gränsen är hårfin.

Jag kan också berätta om att man har en helt fantastiskt parkeringskultur här i Oslo. Parkering sker från båda håll:

image

Viss plan har lagts för våren:
17:e april: Roslagsbroloppet. 8 km grus och asfalt – målbild 4.30/km.
14-15 maj: 10-mila. Orienteringsstafett. Räknar med någon av de längre sträckorna i något av våra sämre lag.
Beroende på seedning till maran, kan det också bli aktuellt med en halvmara. Frågan är om det är värt det?

Från val till smal-projektet så här långt:
57 771 visningar
23 701 besökare

Imorgon alltså, pass #4 av 25…

 

Lämna en kommentar