Äntligen fick man vrida om nyckeln till Grindvägen 2C, Norrtälje, igen – efter 11 dagar i luffarens tecken. Här såg det ut precis som jag lämnade det. Några tomma folkölsburkar, lite odiskad disk, kläd- och pappershögar. Inga höga polare denna gång. Soporna hade jag slängt. Hemma. Här trivs jag i virrvarret. Man får gräva djupt bland bokstavskombinationerna för att hitta svaret, men jag har svårt att trivas i välstädade miljöer. I andras ögon kaos – i mina ögon en perfekt oordning.
Trots att det varit jättetrevligt hemma hos Glenn och Louise i Enköping med helpension och full service, så ska det bli skönt att få sova en natt i egen säng. Utan barnskrik om natten. Jag har dock aldrig haft några större problem att sova. Har jag bara med mig spikmattan och ”snarkis” (CPAP-maskinen) kan jag i princip sova var som helst.
Som ni kanske märkt gillar jag ofta att länka ihop nutid och dåtid här på bloggen. Tack vare Facebook’s nya funktion med tillbakablickar hittar man en hel del smått och gott. Idag var det exakt sex år sedan jag gjorde en utredning för sömnapné. Det såg ut såhär:
Mitt liv har förändrats kraftigt sedan dess. Innan jag fick hjälp för detta sov jag 2-3 ggr/dag på jobbet. Jag blev tröttare av att sova än att vara vaken. Om du föreställer dig att vakna upp på ditt bakfullaste varje dag – så kändes det.
När det var som värst kunde jag inte köra bil till jobbet på morgnarna (om jag ens kom till jobbet innan kl 10), längre än 20 minuter utan att stanna och ta en power-nap och jag var förkyld minst en vecka/månad. Listan kan göras lång, men då orkar ni inte läsa allt.
Köra bil längre sträckor var inte heller det lättaste, många gånger. En gång somnade jag med farthållaren på 120km/h och vaknade av att det skakade som fan i ratten och de vit/svarta vägpinnarna studsade över motorhuven och försvann över vindrutan medans jag åkte ned i diket. Helt säker på att det skulle gå åt helvete. Helt säker.
Jag hade änglavakt det gången. Diket var grunt och bilen sladdade upp på vägen igen. Jag minns hur det skrek om däcken när bilen for kors och tvärs över filerna. En riktig nära döden-upplevelse var det, kan jag lova.
Nu mer står kroppen pall för det mesta. Jag vaknar och känner att kroppen återhämtat sig en aning under natten. Men det bygger på att jag sover med CPAP-maskinen varje natt, vilket jag också gör. Även om jag åker på semester, sover hos någon kompis eller liknande. Vad fan är det att skämmas för?
I natt sov jag dock ganska dåligt. Lilla Céline var vaken en del och ropade på mamma och pappa. Hon hade blivit sjuk och hostade en del redan igår kväll. Mardröm.
Jag började dagen med att tapetsera, innan det blev ytterligare behandling av trapp och handledare:
Det fattades tapet till fondväggen i barnrummet (Flügger hade gjort fel), så dagen blev lite mindre stressig tack vare det. Trots detta var det bara minuter till godo när jag packade väskor och verktyg för att bege mig till konstsnöspåret på Granåsen, Bålsta, igen. Mycket hög spårkvalitet även idag. Sticker ut tungan och säger: Stockholms bästa konstsnöspår. Utan tvivel.
Först hade jag en skidlektion och därefter var det träning med CCC1000:
Jag har inte känt mig helt kurant sista dagarna. Åkte och köpte en 5-litersdunk med Kolloidalt Silver på eftermiddagen som jag började dricka av omgående. Jag åkte ett varv (2km) innan skidlektionen och då hade jag gått för ett riktigt billigt pris, kan jag lova. Ont överallt. Orkeslös. Det började dock kännas bättre under skidlektionen och när vi trampade igång med CCC1000 åkte till och med snusen ur och dunjackan av. Summa summarum dryga 2 timmar snustempo med inslag av impulser i maxhastighet.
Inte heller Glenn Karlsson gjorde någon besviken denna dag. Förutom möjligen sin sambo, som var kärlekskrank. Att Glenn börjat åka skidor i denna utsträckning, är nog allvarligt talat på topp tio-listan över roliga saker som hänt mig, de sista fem åren. Tidigare har vår relation mestadels bestått av kröken och dansen.
I morgon blir det vila. Lördag – en eller ett par skidlektioner. Och sedan Bessmerloppet på söndag.
Om jag är frisk.
Från val till smal-projektet 