Under gårdagskvällen och natten befann jag mig i ett helt parallellt universum. Det fantastiska, glada och lyckliga. Långt från vardagens kamp.
OK Roslagens 25-års jubileum kan summeras genom ett par bilder:
Mycket tal, tankar och minnen. Jag kan omöjligt tänka på min orienteringsklubb utan att tänka på en av mina största idoler: Niklas Lindberg. Han lämnade först klubben (till förmån för Malungs OK Skogsmårdarna) och sen lämnade han också jordelivet – allt för tidigt.
Då, när jag var ung, tyckte jag att Niklas var gammal. Men nu, inser jag att 34 inte är någon ålder. Niklas var precis som jag, målare. Och till skillnad från mig, en fantastisk löpare och orienterare. Trots att han bytt klubb, att man var ung eller att han inte hade lust -så tog han sig alltid tid att prata. Eller skoja. Så många minnen från mina första år som orienterare innefattar Niklas. Också de starkaste.
Min avsikt och målsättning är att vi i samband med O-ringen i ”Höga Kusten” till sommaren, ska få möjlighet att springa om banan från en av de mäktigaste orienteringsloppen någonsin. Niklas kvallopp på SM lång, 2004.
Vinna ett SM-kval med över fem minuter, det är helt fruktansvärt imponerande. Att han sedan sedvanligt inte riktigt fick till det i finalen, hör också till historien, som en viktig del. Ett SM-guld i stafett fick han åtminstone. Och det är vackert så!
Knappt hade jag sovit ruset av mig i morse, så åkte jag rullskidor med min farsa:
Hade till en början svårt att få på mig rullskidorna – men kvicknade till så småningom. Farsan ville träna ”ordentligt”, så första halvtimmen tillbringade vi i att åka upp och ned för en backe, där han kunde mata på med diagonal. Till sist blev det så äntligen dags att åka på en lite längre runda och klockan stannade på 1h 25min för mig. Farsan längre.
Lagom.
Totalt i veckan har det blivit nästan 9h rullskidåkning. Lagom.
Känner närmast ingenting i kropen, vilket känns oroväckande bra.
Baksmällan bör komma…
Från val till smal-projektet 