Framåt marsch (säsongsavslutning)

Börjar så sakteliga lämna det förgångna och blicka framåt. In i framtiden.

Jag är tacksam för alla som försökt att dämpa fallet. Men som jag skrev på min Facebook-sida häromdagen:

Många fina ord. Men ord utan handling, förblir dock ord. Ungefär som en blogg.

Idrott handlar om att prestera. Det är därför jag engagerar mig och brinner för idrotten. Den är rå. Och rättvis.

Inget utrymme för självömkan. Där i ligger det vackra.

Den starkaste överlever.

I hopp om livlig förståelse tecknar jag.

Sådana här meddelanden känns dock extra värmande. Dagen innan passet, fredag 13:e januari:

Under passet på Enebybergs IP:

Två månader senare:

Jag tycker det finns hopp om mänskligheten när man inte måste gå på skidskola hos VasaSvahn, Lager157, OptimaSki, CCC1000 eller liknande, för att bli en bättre skidåkare. Faktum är att man inte ens behöver betongliknande spår och mängder med snö. Framförallt handlar skidor om passion och att göra jobbet.

Personen i fråga åkte Vasaloppet på dryga 7.30. En lektion förra vintern och en lektion denna vinter.

Min värld då:

I måndags fick jag inte mycket vettigt gjort. Drack folköl och kollade genom vinterstudions sändningar från Vasaloppet och 5-milen. Ett heltidsjobb bara det.

Tisdag tog jag mig hjälpligt till jobbet några timmar. Min målarkompis har framgångsrikt bildat familj och köpt kåk, men måste skynda till inflyttning.

Tanken var att hjälpa till där resten av veckan, men det strulade, precis som på världens alla byggen, och snickeriet låg inte riktigt i fas. Jag blev hemmavid.

Lyckades planera om en del under dagen och gårdagen. Varit på Norrtälje Sjukhus för lite måleriprojekt och dessutom blev det en sväng till Täby idag, för att titta på ännu ett kommande.

Veckans huvudsakliga händelse på det personliga planet har annars varit dagens besök på Vårdcentralen. Lungröntgen visade inga fel. Blodprov visade inga tecken på sjukdom (snarare att mina låga värden från i höstas på vita blodkroppar, äntligen nått upp till normalspannet).

Kvarstod gjorde skärselden i bröstkorgen. Det år tungt att andas nykter och stilla.

Många har hört av sig rörande astma, efter mitt förra inlägg. Och kanske kan det vara så. Jag fick iaf både Pulmicort och Ventoline utskrivet, i väntan på spirometri-remiss. Det känns som att det framförallt är Pulmicort (kortison) jag behöver i nuläget, då hela kroppen känts som en jävla inflammation sedan Lindmansloppet.

Dessa problemen med luftrören har hängt över mig i minst tio år. Redan 2011 tog jag beslutet att aldrig mer tävla om det var -10 eller kallare, eftersom jag blivit sjuk varje gång. Veckovis med hosta, har varit standard. Nu är det dock värre än någonsin förut. Ömma luftrör brukar jag bara ha i max en vecka, efter tävling. Men kanske är man otränad bara? Generellt så tycker jag att mina lungor och andningen aldrig riktigt blivit sig själva, efter TWAR-infektionen 2012. Men å andra sidan har inte jag själv heller varit det…

Det enda som saknas just nu är själva förångnings-maskinen.

Träna kommer jag inte göra för än jag känner mig frisk igen. Snarare tvärt om. Veckan ut blir det total dekadens. Sen kanske nya tag.

Livet är fullt av sammanträffanden. Slumpen. Ödets ironi. Idag när jag satt och väntade på röntgen, så kände jag mig tvungen att läsa Kalle Anka (med tanke på min senaste blogg):

Pan Pizza och folköls-dieten. Känner ni igen den?

Skidåkningens Kalle Anka. Jag.

Lite vettiga saker har jag i alla fall fått gjort denna vecka:

1. Varit i kontakt med Vasaloppet och Svenska Skidförbundet
Syftet var främst att försöka få till ett gemensamt seedningssystem på alla seedningslopp till nästa säsong, för att slippa  hysterin runt ”skidutläggningen”. Något i stil med det vi använde på Roslagsloppet. Det känns lovande. Frågan kan komma att lyftas på ”långloppskonferensen” senare i år. Naturligtvis så bygger det på att någon tar sig tid och energi nog att åka dit. Ideellt.

Syfte två (2) var för att undersöka vad som krävs för att få Rullskidgalejet (vår rullskidtävling) att kunna bli seedningsgrundande inför nästa Vasalopp.

Svaret jag fick var att Vasaloppet och SSF avser utse ett x antal rullskidtävlingar som seedningsgrundande under 2017. Vi ligger dåligt an eftersom att vi inte har en långt gången historia av arrangemang för detta. Något jag ifrågasätter, men ändå förstår. Man vill känna sig säkra på kvalitén. På sikt kommer nog ett stort antal rullskidtävlingar kunna bli seedningsgrundande, precis som vintertid, vad det verkar. På gott och ont. Det är ju en annan idrott. Jag hoppas seedning framförallt blir möjligt i led 4-10. Det är där det gör nytta.

2. Rullskidgalejet närmast spikat till 10:e juni. I år varvlopp på vackra småvägar i Roslagsbro. 2x23km för långa banan. Galej efter. Såklart. Får se om vi lyckas få det seedningsgrundande eller inte.

Loppet kommer oavsett vad bli en del av en rullskid-cup i Stockholm, tillsammans med Bålsta- och Sthlm RK’s två tävlingar.

3. Avslutnings-tour i Stockholm

Förhoppningen är att göra detta till en årligt återkommande tradition för alla skidåkare i Stockholmsområdet.

Allt är inte helt spikat just nu, men planen ser ut som följer (sträckor avser H21):

Onsdag 22/3:
Täby Konstsnöspår – 5.4km prolog med individuell start
Fredag 24/3:
Granåsen, Bålsta – 10km, individuell start eller masstart
Lördag 25/3:
Häverödal – 15km jaktstart

Sen avslutas allt med att de som vill åker Ålandsbåten från Grisslehamn-Eckerö tur och retur. Avsikten är att ordna deras bussar från och tillbaka till Stockholm. Har vi riktigt kul kör vi gemensam sak i Stockholmsnatten.

Tanken i år blir ett enkelt upplägg. Fri starttid på de två första etapperna mellan 17-19. Kanske till och med egen tidtagning? Anmälningsavgiften sätts därför också till självkostnadspris. Huvudsyftet är att slippa åka till Norrland för att få tävla. Konstsnö har vi ju hemmavid och det är ju nu det börjar bli fint att åka skidor!

För de som inte kan medverka i någon eller båda av de första etapperna tänker jag att vi kör någon form av subjektiv bedömning inför jaktstarten (fast på något sätt utom tävlan).

Allra helst sker denna tävling med lågfluor, för att spara plånboken, miljön och hälsan. Kanske det inte heller är orimligt med stakfria zoner på något av loppen, för att det ska bli lite omväxling?

Jag hoppas att tävlingarna trots sina korta distanser ska kunna locka många Vasaloppsmotionärer. Tillsammans kan vi göra det riktigt roligt!

Återkom gärna med synpunkter rörande upplägget, innan vi spikar förutsättningarna!

En inbjudan publiceras inom kort.