Död och återuppstånden

Det är väl vad man kan säga om Jesus.

Och Roslagsloppet. Första gången tävlingen arrangerades var på tidigt 1930-tal. På den tiden gick loppet mellan Norrtälje och Rimbo. Loppet har sedan existerat i olika tappningar, innan det dog ut på grund av snöbrist.

2014 arrangerade vi seedningsgrundande skidtävling för första gången i Norrtälje, lite grand på prov, under konceptet Norrtäljeklassikern. Segrade gjorde Karin Nilsson (Sthlm RSK) och Claes Theander (Sumpan).

Året efter tyckte jag det var dags att väcka liv i det gamla och namnet var åter Roslagsloppet. Jag tillbringade en hel dag på Norrtälje Stadsarkiv för att läsa gamla tidningar från 30- och 40-talet.

Så här såg inbjudan ut till loppet 1942, i Norrtelje Tidning:

”I förhoppning om livligt deltagande teckna vi”

Jag älskar att skriva (en stor anledning till att jag bloggar). Jag älskar språket. Orden. Leken med dem. Men på inget vis kommer jag i närheten av den skickligt bildliga skriften som en gång fanns.

Allt var vackrare förr. Genuint. 

Slående är också första raden:
”Skidtävling å spårad bana”

Det ligger lite i stil med mitt inlägg häromdagen. Kanske är det dags att börja tumma lite på kvalitén i tider av barmarksvintrar?

Mot kvällen har vi i alla fall rest målportalen i Häverödal:

Stenhård konstsnö och tre spår i bredd. Om än en kort slinga – blir det en fin skiddag imorgon. Vill man efteranmäla sig, går det utmärkt uppenbara sig på plats imorgon.

Dessförinnan tog vi ett sista farväl av mästaren Vilhelm Holmström:

Efter ett liv präglat av engagemang; ordförande i Velända jaktlag (Stockholms läns första), jaktförbundet, schack-klubben, skytteklubben, hembygsföreningen, biodlarna och mycket annat, var hyllningarna såklart många.

Radio Roslagens ”Profiler i Roslagen” sände ett program med farfar i repris i veckan, pga. hans bortgång. När jag lyssnade på det, blev det som en liten begravningsceremoni, fylld av tårar och minnen från barndomen som passerade. Dagen blev därför mest fylld av tomhet och fokus på morgonen arrangemang. Vilket var skönt på ett sätt. Programmet är av podcast-karaktär och innehåller allt från historier om måleri förr, hembygdsgården i Roslagsbro och hans tid i det militära under andra världskriget.

Lyssna på det, inte som en hyllning, utan som allmänbildning. Rospiggskan som dialekt, är definitivt på utdöende, efter att ha blandats upp med annat blod:

http://radioroslagen.se/webbradio/old/#!/program/564/avsnitt/1573/

Med allt eget företagande har jag inte riktigt haft tid tänka på det jättemycket. Kanske kommer det så småningom tillbaka och biter en. Kanske inte.

Livet har sin gång. Det kändes hur som helst bra med nyrakad nuna, överrock i vinterkylan och vit slips – enligt gamla traditioner.

Igår blev det två timmar snustempo med bra fäste. Skönt att röra på sig igen.

Idag vila. Imorgon förmodligen dito.

Söndag åker jag till Harsa…