Fredag 13:e

Igår hade jag en lite lugnare dag. Började i form av tävlingsledare med att inspektera reservbanan för Roslagsloppet. Blev en kortare skidtur på golfbanan. Det ska tyvärr mycket till för att arrangera detta enligt planerat:

Fick hjälp att svetsa ihop avgasröret på bilen. Började låta som en riktig rallybil i veckan, min gamla Volvo V70. Den första bil jag ägt. Nu har den krigat snart 35.000 mil, varav jag kört 33.000 på de elva åren:

Mot kvällen åkte jag till Bålsta, för träning med CCC1000. Åkte först 3 varv à 750m själv. Kom inte upp för backen. Kroppen helt nedbruten. Ledbruten. Varit lite öm i halsen dessutom – det är ju inte konstigare än att kroppen signalerar om vila. Att träna hade varit omöjligt. Det har dock varit inplanerat, så ingen skada skedd.

Det blev teknikträning och lite intervaller med gänget. Fina spår – ni borde ta er till Bålsta. Snart får de förhoppningsvis igång 2km-spåret, vilket håller högsta kvalitet. Jag fick väl ihop en knapp timme snustempo.

Var en lång och tung resa hem. Löttingetunneln på Norrortsleden var dessutom avstängd, så jag kom hem riktigt sent. Därför sovmorgon i morse.

Idag fredag 13:e. Känd för otur. Om det stämmer, vet jag inte.

Åtminstone gick målarmästare Vilhelm Holmström bort idag. Min farfar. 95 och ett kvarts år blev han.

De sista åren har jag relativt ofta drömt mardrömmar om just detta. Sover i princip aldrig med ljudlöst på telefonen och svarar i nästan alltid när min farsa ringer – just av den anledningen att något sånt här skulle kunna hända.

När ja la mig och sov igår så bestämde jag mig dock för en riktigt lugn dag på hemmafronten inkl. sovmorgon – för att verkligen friskna till. Satte också telefonen på ljudlöst läge. Hade fem missade samtal inom en kort intervall från min farsa.

På morgonen av fredag 13:e.

Så småningom så bestämde jag mig i alla fall för att åka och måla, vilket på ett sätt kändes bra. Arbetsplatsen var Norrtälje SJukhus. Ett tag funderade jag på ett besök i bårhuset – men jag valde att hellre minnas juldagen, då jag senast var hem till farmor och farfar för att fika. Sånt man av någon konstig anledning ändå är glad man ”tog sig tid till”. Hur illa det än må låta.

Det är första gången som någon av mina far- eller morföräldrar går bort. Så jag har varit väldigt lyckligt lottad på så vis.

Vi får se hur livet ter sig framgent.

Halsen känns i alla fall lite bättre.

Stockholm ställde in sitt DM både på lördag och söndag. Varför vet jag inte riktigt. Konstsnö finns det ju. Men men…

Förhoppningsvis kommer vi köra någon form av träningstävling i Häverödal på söndag istället….