Två timmar träning och två timmar bla ha-bla ha. Åtminstone som jag förstått verkligheten. Ni får själva välja vad som är vad.
Igår, fredag, hände något så sjukt som att jag åkte rullskidor. Det var första gången sedan slutet av oktober.
Varvet gick på grusade cykelbanor från Södermalm- via Globen, Älta och Hellasgården, tillbaka mot Södermalm. Förutom att det vibrerar lite under fötterna, så är det ju riktigt gott med lite grus – tekniken blir mer skidlik och dessutom får man möjlighet att diagonala mer. Jag körde på Swix 2:or och snittade 58% av MHF. Snittempot var dryga 5min/km.
Jag upplevde normal A1-belastning muskulärt och därmed skvallrar pulsen om en rejält förbättrad motor, sedan sist det begav sig.
Nästa steg nu, blir således att få till lite lokal kapacitet i skidmuskularuten – för att få ut full kapacitet. Detta kommer ske genom mängdträning (A1) under återstoden av månaden och utöver januari. Lokal kapacitet och muskulatur går (enligt mig) otroligt fort att träna upp. Har faktiskt tänkt en del på tävlingar de sista veckorna – det är ett riktigt bra tecken att kroppen börjar fundera på att mäta sig.
Steg för steg mer redo för strid. Det har varit en riktigt skön och bra period från ”25-manna” i början av oktober till nu. Inga tävlingar. Inga testlopp. Inga watt. Inget what-so-ever tidtagningsmoment. Bara äkta gammaldags riktigt ordentlig skidträning i novembermörkret. Med facit i hand är jag nästan glad att snön inte stannade kvar. Löpning var verkligen det jag behövde.
Den främsta anledningen till att det blev rullskidor igår var att prognosen lovat någorlunda fint väder (stämde bra) och att jag inte heller hade pallat att springa fyra dagar i rad (för klen och för tung).
Tog chansen och fick därför gnugga kvällspass på bygget (jag hann inte ens duscha efter träningen). Färdigställde i Nacka med snickerimålning:
Idag blev det som utlovat arbete på Skidsport Bromma:
Kom in en kund, som sa han brukar följa bloggen och tycker den är bra. Vad ska man svara?
Han frågade bland annat: -Varför jobbar du så mycket?
Vad ska man svara?
När man jobbar som jag gör, oftast mot privatpersoner och den typen av jobb jag har, så känns det oftast mer som man ”hjälper” någon – snarare än att det är ett jobb som ska göras. Jag hjälper någon att fixa till det hemmavid.
När Skidsport Bromma frågar om jag kan jobba (pga knas med personal), då tar jag det som en ”vän”, att jag ställer upp. Jag varken vill eller behöver jobba. Jag bara gör det.
Första vintern jag jobbade på Skidsport var 2010/2011. På den tiden hade jag en flickvän som bodde i närheten av butiken och jag tänkte att jag lika gärna kunde jobba i Stockholm ibland – om jag ändå skulle dit och kila stadigt.
Så har det rullat på. Pengar är egentligen bara en bieffekt av att man gör ett eller annat. Jag menar – något måste man ju göra? Och vad ska jag annars göra? Jobba för mig, är lite av en livsstil. Något att göra. Bedöva bokstavshjärnan….
Efter jobbet for jag till det säkra kortet: Hammarbybacken. Nollgradigt och snöblandat regn. Som FUCKING gjort för elghufs/stavlöpnig/stavgång. Skramlade ihop 2h av det gyllene snittet. För mig är det sedan gammalt den optimala A1-belastningen. 67% av MHF. Kör jag fortare blir jag för sliten. Så länge jag haft pulsklocka har det åtminstone varit så. Och när jag hade pulsklocka första gången – det minns jag inte.
Som vanligt i Hammarbybacken är det ett antal personer som går stavgång. Som vanligt går alla slaviskt upp och ner, upp och ner. Helst går de också på den hårt packade grusvägen – så det går extra lätt och smidigt att ta sig till toppen.
Detta fenomen har slagit mig många, många gånger, senast i Storhogna med CCC1000. Många är som besatta av att staka – för det ska ju vara bättre träning. Man måste ju blir stark. MEN LIKT FÖRBANNAT, om det finns två spår att välja på, varav ett glider lite lättare, så nog fan väljer ALLA det spåret som glider lättast.
Var är egentligen logiken i det?
Själv valde jag det spåret med nysnö och diagonalade vidare. Tränandes bålstyrka. Som jag behöver för att orka staka. Det var min logik.
I Hammarbybacken väljer jag, istället för den packade grusvägen, att köra i skogen vid sidan av backen – i den utsträckning det är möjligt.
Ni kan se passet via denna länk. Det är ganska typiskt för hur jag normalt väljer utnyttja skog och mark – för att få träning av bålen genom att hoppa över stock och sten. Jag har varken tid, lust eller ork att lägga på styrketräning av dito. Dessutom tycker jag obanat är roligare och tiden går mycket fortare.
Också denna vecka ser ut att innehålla sju arbetsdagar.
Återfinns på Skidsport Bromma mellan 11-16 imorgon. Hoppas få någon form av träning också.
Före eller efter – det är frågan…
Från val till smal-projektet 