Mera av ”allt”

Mer tröskelfart. Mer obanat. Mer stavlöpning.

Var inte överdrivet taggad idag, så planen var att köra bara en enda lång intervall, för att få det överstökat – fortast möjligt. Jag har egentligen aldrig riktigt förstått varför man vilar mellan intervallerna? Åtminstone inte när man kör tröskelfart och dessutom använder helkropp på ett underlag som inte sliter nämnvärt.

Den bästa känslan jag vet är att köra så pass långa intervaller, så när man nått en given pulsnivå, kan ställa om siktet på att ”ta i så lite som möjligt” – utan att pulsen sjunker. Istället för tvärt om – att man hela tiden måste ta i, för att få upp den samma.

Detta problem slipper man ju verkligen genom att helt och hållet bojkotta vilan.

Idag blev det 26minuter. Snittpulsen landade över 90%. Det var länge sen på en intervall det. Undrar om det inte var lite Charlotte Kalla-tendenser, med hjärtflimmer. Jag tyckte varken att jag tog i eller upplevde någon som helst mjölksyra. Mängden snor och slem i ansiktet gav dock en tydlig indikation på att det gick ”lite fortare”. Maxpulsen var över 94%. Det är inte heller något att skämmas över.

Regnvåt skog och mark i kombination med stavarna gör ju dock underverk för pulsen. Så är det.

Om jag varit lite piggare idag, hade ett testlopp över 5km slätt varit på sin plats, för skoj skull. Men nu är träningsdosen så pass hög att jag inte varit riktigt genomfräsch muskulärt, sedan i somras någon gång. Så det ger mig inte särskilt mycket, mer än siffror på ett papper. Har ingen större lust att anpassa träningen just nu – för att få till ett testlopp heller.

För er som inte förstått det ännu, så gillar jag ju inte att mäta mina träningspass mot varandra. Jag kör i princip aldrig samma runda två gånger. Varierar dessutom längden på intervallerna, så det blir olika varje gång. Helst kör jag också i skogen, så att det blir rent av omöjligt att jämföra. På så sätt slipper jag lägga någon energi alls på detta. Hastighet och watt är helt och hållet ointressant för mig i träningssituation.

Dagsform är ju så otroligt olika och man kan ju inte göra mer än sitt bästa?

Mitt enda fokus är att på varje pass, göra jobbet. Tävla tänker jag göra på tävling.

Detta är ju i absolut motsättning till de ”allra flesta” nu för tiden. Det är stakmaskiner, 500-ingar, 5000m-lopp, watt, km/h och annat i sån utsträckning att jag bara stänger av.

Där finns också risk att man stressar sig själv eller blir stressad av andra – så träningen blir för hård. Möjligen är det så att jag är så jävla klen i psyket, att jag inte förstår tjusningen i detta. Men för min personliga del är det extremt viktigt att spara den mentala energin tills det verkligen gäller. En hungrig varg jagar bäst. Och det är mellan Sälen och Mora det gäller komma in i beast mode.

Ett tag tänkte jag åka upp till Grönklitt i helgen och åka skidor. Men vad ska det vara bra för? Känner fortfarande att jag behöver lite mer träning för att få ut något av det.

Nästa helg ska jag dock upp med Roslagsbro Butchers. Det blir kul, om inte annat!

Till en början kvällsskift på bygget idag…