Lever & frodas

Några dagar av tystnad. Det går åt helvete tänker ni.

Men, kära läsare, jag kan meddela att jag nyktrat till efter helgen. Faktum är att jag lever och frodas.

Måndagen var tuff. Inget man skriver hem om till mamma. Även om hon läser bloggen mellan varven. Fick ingen ordning på kropp och själ, så jag åkte hem någon timme tidigare från jobbet och stack istället ut och sprang en timme med stavar.

Fantastisk träningsform. I de obanade partierna behövde jag knappt röra på mig för att hålla pulsen på en bra A1-nivå. Där kan ha förekommit hjärtklappning. Jag vet inte..

Igår var det så dags för rullskidintervaller med Norrtälje XC igen:

Bytte till lättare rullmotstånd och körde Elpex Evo istället för Swix C2:or. Plötsligt kunde jag börja ta i ordentligt igen. Skrämde upp pulsen på 94% som mest. Det hade aldrig gått på Swix-skidorna.

Körde stakning med frånspark och diagonalåkning så ofta som terrängen tillät. Nästan mer än så. Allt för att få upp puls och syreupptag till så hög nivå som möjligt.

Det blev 4×7.5min. 2h 45min åkning totalt.

Sov sedan underbart och vaknade som en solstråle i morse. En ocean av skillnad jämfört med gårdagen.

Började dagen med läkarbesök på sjukhuset. Nu är det officiellt att det blir logoped för mig. Ska lära mig prata. Ett blodprov togs också för att följa upp de dåliga värden som visades upp för en måne sedan.

Klockan hann bli 12 innan jag fått i mig mat och dryck. Då var det lågt blodsocker kan jag garantera. Morgonens utvilade känsla hade förbytts mot tankar om mord.

Fond målades med Alcro-kulören Hårdrock. Fantastiskt.

Sen blev det kaffe och rullskidor. Hade riktigt mycket träningsvärk i ljumskarna/höftböjarna/arslet  från gårdagen. Ola Ravald pratade om vikten av styrketräning för nedre bål-muskulaturen i fredags. Direktiv från landslaget som skall spridas ut på gräsrotsnivå i riket!

Jag tror här finns ett samband. Ju mer jag kör stakning med frånspark och diagonal – ju starkare blir jag på att staka. Detta har varit en viktig aspekt i min träning genom åren. All träning bedrivs med fästvalla och löpningen sker i största möjliga mån i obanad terräng. Allt för att jag vill träna bålen så mycket som möjligt.

Det ska tilläggas att jag aldrig någonsin (i princip) kör styrketräning. Jag har helt enkelt inte tid. Min bestämda uppfattning är att folk tror det blir styrketräning om man kör med tyngre rull – jag tror det blir styrketräning om man kör helkroppsarbete.

Ola’s svar (skriftligt) på given fråga i skriftligt format:
”Jag tror att helkroppsarbetet är viktigt för att kunna staka bra. För även om din kapacitet är låg som du beskriver så tror jag den skulle vara ändå lägre om du inte sprang å jobbade med benen i klassiskt. För nyttjandegraden av ditt max är viktigt men är ditt max för lågt så blir även nyttjandegraden av hk låg dvs man orkar inte. Detta tror jag kan bli en risk framöver för både elitaktiva å motionärer som bara stakar i stort sett. Sen tror jag att den styrketräning jag pratade om ikväll blir allt viktigare ju fortare det går för ju fortare det går desto större roll spelar det att tekniken sitter är min bild..”

Man måste göra skillnad på skidåkare som Petter Eliassen, John-Kristian Dahl mfl. som redan underkastat sig MÅNGA ÅR med hård konditionsträning, innan de ens började åka långlopp. Mikael Mattsson (nu pulsprofessor och gammal tränare för oss Uppländska skidungdomar) och jag hade en intressant diskussion om detta för ungefär ett år sedan.

Dessa individer (yppersta världselit) har redan maximerat sitt VO2-max. De kan omöjligt få bättre kondition. De letar efter nålar i en höstack. Då kan kanske(?) stakträning och tungt rullmotstånd vara nyckeln för att åka Vasaloppet 0.5sekunder snabbare. Alltså den halvsekunden som krävs för att vinna en spurt.

OBS. Jag har inte facit. Men jag har en filosofi. Konditionen (VO2-max samt tröskelns förhållande till V02-max) är det ”enda” som avgör. Inte styrka.

Hur som helst blev det två timmar rullskidor ikväll med min kompis Joel Österlund, som inför vintern hittat meningen med livet:

Packat grus. Perfekt underlag, när asfalten börjar bli hård och stavspetsarna slinter mot underlaget. Vackert är det också när naturen visar upp sig med höstskruden.

Reflekterade lite under eftermiddagen. Av elva- har jag fyra starter i Vasaloppets Elitled (0):

2008 – plac. 149
2009 – plac. 1040
2010 – plac. 537 (led1)
2011 – plac. 145
2012 – plac. 174

Jag tror aldrig jag tränat så mycket, i förhållande till årstid, som jag gjort de sista två månaderna. Definitivt har jag inte tränat så intelligent, målmedvetet och framförallt självsäkert, som jag gör nu. Energin läggs på helt rätt saker.

På rätt spår, mot framtids segrar….