Det har varit en otroligt stökig vecka – och därför har jag inte ens hunnit med att blogga något efter måndagens insats i snustempo.
I tisdags var det rullskidintervaller med Desperados Roslagen (Norrtälje XC). Vi slog deltagarrekordet ännu en gång. Ankarstaden levererar!
Med på passet var också Tomas Stenström från AK Smärtan & Glädjen. Ett gäng som kör på tisdagar i trakterna runt Universitetet. Tag kontakt med Tomas för gamla rövarhistorier eller givande träningspass. Tomas är gammal elitorienterare av hög standard. Knäproblem har dock fasat över honom på skidåkningen. Han såg ruskigt stark ut. Om det räcker till indianledet eller led1 får vi se!
Den gamla svenska juniormästaren Hans Johansson (far till världscup-Emil och Adam) från Rättvik, var också med. Visade på gamla takter.
Mästerminglaren och krutgubben Magnus Svensson , Tureberg, ville inte heller missa kalaset utan tog sig från Täby till hjärtat av Roslagen, för att få åka sig trött – trots vissa problem med en tråkig axelskada.
Vi var 25personer som åkte rullskidor och två stycken som sprang. Först höll jag i en kortare tekniklektion och sedan blev det 3-3-3-1-1-1km med ett par minuters vila. Lite för tufft nästan. Tyvärr hade jag ingen pulsklocka (pulsbandet trasigt/ur funktion för andra gången), men på sista intervallen körde jag mig mer stum än någonsin tidigare i detta projekt. Höll på att spy i sista backen. Annars dålig form. Sista intervallen gick i 2.18/km-tempo.
I onsdags var det jobb och sedan styrelsemöte med orienteringsklubben – var inte hemma för ens runt 21.45. Tårta och kaffe till middag. Har nämnt förut att jag haft enorma problem med stämbanden/halsen/strupen. Efter mötet var det sanslöst. Kändes som att hela halsen skulle brinna upp och svullna igen. Hade svårt att somna.
Torsdag morgon hade det inte blivit nästan något bättre, trots några timmars sömn – så jag åkte till Akutmottagningen på Norrtälje Sjukhus. Där var det ju ingen idé att försöka ens – så jag gick istället direkt till Öron/Näsa/Hals-avdelningen när den öppnade vid kl 08.00. Där fanns ingen läkare under resten av veckan – så jag skulle i så fall få ta mig till Karolinska i Stockholm.
Dit kunde jag inte komma utan Akutremiss – och någon sådan hade jag inte. Fick därför åka och jobba istället och försöka dämpa de värsta symtomen med honung. Det funkade skapligt även om rösten var närmast obefintlig.
Var tillbaka på sjukhuset eftermiddagen för att hämta utrustning för en ny sömnapné-undersökning. Hade hoppats få någon hjälp då istället med lite tur, men inte. Nu har jag en tid hos specialist på måndag – och jag får snällt vänta tills dess. Borde vara tyst – men hur lätt är det?
Det gav dock med sig lite under dagen ska erkännas. På kvällen hade jag planerat åka till Uppsala för årets arrangörskonferens med Upplands Skidförbund. 19.00 trodde jag mötet började – så tyckte jag hade god tid när jag kom hem från jobbet vid 16.30.
När jag kollade närmare på inbjudan, så var det 18.00 som gällde. Middagen fick bli några nävar godis i bilen, ett paket Läkerol för rösten och några rejäla lösprillor. Bra leverne.
Ett jäkligt lyckat möte tycker jag. Det bästa hittils av mina fyra-fem som jag varit på. Bra energi och engagemang. Drog dock ut på tiden, så var inte hemma i Norrtälje för än vid 23-tiden. Då hade jag svårt att somna och rösten var som på en kråka ungefär.
I morse något bättre. Färdigställde ett projekt på förmiddagen:
Påbörjade ett nytt på eftermiddagen.
Var inte jättesugen på träning efter två nätter med risig sömn. Men efter två snabba koppar kaffe efter jobbet, så var jag iväg – iklädd splitshorts utan kalsonger (såklart) och min röda bomulls-t-shirt som är det skönaste träningsplagget jag äger. Sommaren håller i sig med andra ord!
Hade fått hem ett nytt pulsband från Garmin igår också (otroligt bra service – en dags leveranstid, helt utan frågor). Blev laddad.
För första gången sedan femte augusti fick jag till ett pass med riktig skidträning. Alltså löpintervaller.
3x7min, på mestadels stig.
Snittpuls: 86 – 88 – 90%.
Medelfart: 4.12 – 4.36 – 4.24
Ruskigt nöjd. Försöker alltid börja intervallen med så lång slakmota det går, för att få upp pulsen ordentligt. Speciellt på första intervallen. Fördelen med löpning är att när man väl fått upp pulsen, så kvittar kuperingen nästan. Åtminstone om man är ett från val till smal-projekt. Då jävlar håller sig pulsen på stabilt höga nivåer vid löpning.
Därmed är veckans träning gjord, med beröm godkänt. Hållit mig frisk också. Hittills. Peppar, peppar.
Resten blir en bonus….
Från val till smal-projektet 