Förkyld (tankeverksamhet)

Så det heter duga.

Igår, fredag, så stannade jag till och med hemma från jobbet. Åka till Märsta och slipa tak, kändes som en övermänsklig uppgift. Det var jävligt länge sedan jag var hemma från jobbet på grund av sjukdom. Inte för att jag inte varit sjuk, utan för att man blivit upplärd att jobba.

Sedan Vasaloppet har jag varken tränat, kunnat träna, varit sugen på träning, velat träna eller tänkt på träning. Vad är ens träning?

img_0776

Eller, jag körde faktiskt rundpingis förra lördagen. Det var tillräckligt för att få träningsvärk i alla fall.

Efter att ha sovit en stund på eftermiddagen, så tvingade jag mig in till Stockholm för födelsedags-AW för en gammal kompis. Varför kan man undra – men det var väldigt trevligt. Somnade på bussen innan Danderyds Sjukhus och vaknade av att en medpassagerare väckte mig på Norrtälje busstation. Med tårar i ögonen gick jag sedan den dryga kilometern hem och bara önskade att jag skulle komma fram snart.

Startade datorn i sängen och slog igång sändningen världscup-sprinten. Somnade innan jag ens hörde att sändningen började.

Ställde klockan 07.45 för att gå upp och följa Birken. Sjukt beteende det också, på en lördag. Lite tråkigt för långloppsåkarna att bli pissade på i stakning, av Sundby. Sänker ju lite av värdet på Ski Classics. Men att starkast motor vinner, kommer väl inte som någon överraskning?

Är faktiskt lite piggare idag – men lång från frisk. Men vad gör det om 100 år…

Har ändå så smått börjat tänka på kommande säsong. Tänka på träning.

Under devisen: hur jävla svårt ska det vara? så har jag sammanställt lite av det gångna:

timmar.jpg

Det man kan skönja av statistiken är framförallt två saker:
1. Träningsbelastningen ökar successivt
2. Sommarhalvåret 2015 var riktigt jävla dåligt i antal träningstimmar

Förra året gjorde jag något desperat försök att springa Stockholm Mrathon, varav maj blev en ganska bra månad. Det hela slutade ju med pannkaka och därefter hade jag först bekymmer med nacken och därefter segdragen sjukdom under sommaren. Förmodligen halsfluss, som jag drogs med i nio veckor.

Fokuserade också hela sommaren på att bygga central kapacitet (hjärta) och nästan alla pass jag genomförde, var i form av löpintervaller. Detta var något som krävdes för att häva konditionsnivån. Men viss tids-, energi- och motivationsbrist fanns också.

Upplever dock att kondition varit mycket bättre detta år och jag hade stor nytta av detta under hösten – då jag kunde pressa på ordentligt. Stundtals var jag riktigt stark under älglöpningen.

Rullskidor däremot, bedrevs i en mycket sparsam omfattning. Siffrorna kanske inte är 100% säkerställda, men helt relevanta:

Första regelrätta rullskidpasset bedrevs i maj. 90min. Tillkom gjorde ytterligare 2h snustempo. Juni innehöll inga rullskidor alls. I juli körde jag ett rullskidpass (upp till Högfjällshotellet, Sälen).

18:e augusti kom vi sedan igång med regelrätta rullskidintervaller med Norrtälje XC. En insats gjorde också upp för Hovfjället i Torsby.

Totalt:
11 st. intervallpass på rullskidor
12 st. rullskidpass över 2h (varav ett pass över 3h (2h A1+1h snustempo)).
Maximalt 10h annan rullskidträning i annat format

Eftersom att jag aldrig någonsin räknat mil, och skyr det som pesten, på skidor och rullskidor – så har jag heller inte sammanställt något sådant.

Vi kan dock dra ett generellt genomsnitt om vi förutsätter att:
1st intervallpass=2h
Genomsnittet på långpassen var 2h 10min
Genomsnittshastigheten på alla timmar är 50min/mil.

Det ger: (22+26+10)/0.83= 70mil

Plus minus. Fantastiskt också att 50/60=0.83. FIS. Ödet. Livet.

Framöver då:

Jag kommer inte dra igång något desperat sprattlande försök att prestera på Stockholm Marathon. Tror jag. Men det är inte alls omöjligt att jag gör ett försök, och köper en startplats när det närmar sig. Det är ju sista gången som loppet kommer gå på denna bana.

Jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt att man ska byta. Man kommer inte längre kunna jämföra tider, från år till år. Och det värsta av allt, är väl att detta är vad man vill åstadkomma? Mer publik, lättare bana, omöjligt att jämföra tider. Det ska vara stort att komma i mål. En prestation.

Kan inget bara få vara vackert? Så som det alltid varit.

Jag är hellre väldigt dålig i förhållande till andra, än att inte kunna jämföra mig. Annars behöver man ju inte tävla alls?

Utöver det:
Så kommer fokus ligga på löpning. Vill fort komma till den fasen att jag tål springa långa pass och ofta. I skog och mark. Maximal förbränning och maximal syresättning.

Försöka köra ett långpass på rullskidor varje vecka. Kanske till och med åka några rullskidtävlingar? Har inga planer på att överge 2:orna för tungrull – men däremot, så kan jag ha gott av att åka mer rullskidor, för att bygga kapillärer i rätt muskelgrupper. Startsträckan blir då inte heller lika lång, när man väl vill hitta formen till vintern.

När denna uppstart ska ske är dock något mer oklart och handlar framförallt om motivation.

Intervallmässigt kommer det mesta att bedrivas genom löpning. Kommer försöka köra en del testlopp över 5km, precis som ifjol, för att hålla koll på formen. Utöver Stockholm Marathon finns ju också tankar om Lidingöloppet. Men orientering gillar jag mer – så där blir nog mitt fokus. Skog och mark-projektet.

Jobba mindre. Träna mera. Försöka hålla helgerna fria från arbete. Lika delar för att kunna träna, som att må bättre själsligt. Även om det ironiskt nog är roligt att jobba. Tycker jag.

Lära mig laga mat igen. Försöka överge panpizza och folköls-dieten.

Dra ner på snusandet. En dosa om dagen är första målsättningen. Det hela ger sig dock automatiskt om man lägger om till en mindre stressad livsstil. Tror jag. Fler timmar träning gör också att man automatiskt snusar mindre – så länge farten överstiger snustempo.

Den gångna säsongens (enda) höjdpunkt:

img_1048img_0444

Lindmansloppet 2017. Det var långt från det jag upplevde 2011:

172346_10150404387930704_933202_o (1).jpg

Men där fanns glimtar från då. Tiger-ögat. Jag tävlade – för första gången på så jävla länge. Som jag skrev efter loppet, så var det flera gånger jag nästan började gråta under loppet. Det var en fantastisk känsla – trots 90% av maxpuls.

Ännu har jag inte riktigt givit upp hoppet om från val till smal-projektet. Så jag hoppas att inte heller du gör det!

Det som har varit väldigt positivt detta året är framförallt att jag hållit mig friskare än jag någonsin gjort under en skidsäsong förut. Med hästlängder, dessutom. Från dess att jag var sjuk i juni och juli, så har jag inte behövt ställa in ett enda träningspass för än efter Lindmansloppet, då jag fick strul med luftrören. Inte ens det skulle jag dock vilja kalla för sjukdom.

Detta helt till trots från att jag aldrig jobbat så oregelbundet och hårt i perioder, samt misskött kosthållningen o det grövsta. Dålig mat och extremt oregelbundet i förhållande till dygnets vakna timmar.

Vad har jag gjort annorlunda:
– I mycket stor utsträckning hållit mig undan bar och salong, varit mycket noga med att lägga mig tidigt om kvällarna. Inte undvikit alkohol, i sig självt, snarare tvärt om.
– Slarvat extremt mycket med att duscha ”direkt” efter passet – närmast duscha generellt
– Aldrig någonsin städat så sällan och dåligt i lägenheten
– Sovit med öppet fönster, oavsett utetemperatur

Om detta är rätt väg att vandra, kan de lärda tvista. Men jag är övertygad om att kroppen måste lära sig att bygga upp ett försvar. Och det kan den aldrig lära sig med ”centralvärme”, som min farfar hade sagt. I samband med historier från hans barndom – när de fick knacka hål på isen i vattenhinken i köket om morgonen.

Det kan ligga mycket i det.

Att hålla sig frisk och upprätthålla kontinuiteten är det absolut viktigaste. Snarare än timmarna.

Nu är det dags att ta sig samman. Skeppartaget.

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt
När du blir gammal
Och när du somnar
Med det sista de sa i din dörr
”David, du var bättre förr”

 

 

3 reaktioner på ”Förkyld (tankeverksamhet)

  1. Julian Schönfelder

    Kul att se att starkast motor vinner på bägge dam- och herrsidan! Undrar hur länge det dröjer innan vi ser en damvinnare på blanka skidor på det loppet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s