Upp som en sol, ned som en pannkaka

Söndagens träningspass (4 timmar i Harsa) gick ju som jag nämnde hårdare, mycket hårdare, än något annat träningspass detta året. Formen var uppe på nivån OK.

Snittpulsen landade på blott  63% – men då har en del av tiden lagts på hejarop och liknande. Maxpulsen var ända upp och nosade på 84%.

img_0564

Uppstigningen var 05.30 och det enda jag ätit innan passet var en kyckling-wrap på Statoil, en kopp kaffe och närmare en dosa snus. Vätskebältet var orört sedan någon vecka, med halvrutten gammal sportdryck som bas, efter Lindmansloppet – numera mest riktigt jävla äckligt vatten. Drack därför inte mer än kanske ett par dl under passets gång.

Grått belag och tejp på skidorna gör ju också att den muskulära belastningen blir så pass hög att det är svårt hålla pulsen på högre nivåer. Jag stakade dock i alla de större och brantare backarna.

Det börjar ju allt mer dra ihop sig till Vasaloppet och det är på hög tid att bygga om den lokala kapaciteten mot stakåkning och långlopp. Jag är av den uppfattningen att det tar tre-fyra veckor. Inte en hel sommar och höst med tungrull.

Igår var det så dags för mer skidåkning. Tekniklektion – 1h A1 – tekniklektion, på Täby Konstsnöspår.

Var tillbaka på handikapp-nivå. De två små pucklarna nere på ”platten” kändes närmast omöjliga att forcera. Somnade också en halvtimme på eftermiddagen – söndagen tog där den skulle.

Idag vid kl 8. en ny attack. Var ganska inställd på att det skulle bli ett helvete, med slitna armar. Men känslan var mycket bättre, dagen till ära.

Teknikträning med Harvey Spector, från CCC1000 i A1 – närmare gubbtempo för mig. Tror jag – hade ingen pulsklocka på mig, men kunde inte hänga med i alla fall och jag kunde höra min egen andning.

För första gången denna säsong så kunde jag staka upp för den lilla saxbacken som är på spåret. Hänger till viss del ihop med att jag bestämt mig för dito. Tidigare har jag gått upp där. Inte ens på Sthlm-DM 15km, så stakade jag i den backen. I slakmotan och så fort tillfälle gavs, så körde jag annars diagonalåkning – i vanlig oordning.

Jag tycker inte det är varken kul eller givande att bara staka. Jag orkar inte heller mobilisera kraft och mental energi för det. Ibland inbillar jag mig också att det är mycket bättre armträning att diagonala än att staka. Det känns åtminstone så i armarna. När man är riktigt rejält sliten i armarna är det som en fröjd att få gå över till stakning.

2h blev det totalt. Formen tillbaka på normalt ”dålig” nivå. Lyckan blev kortvarig och ägde detta år rum i Hälsingland en söndag-förmiddag.

Februari:
1:a DM-stafett 9km
2:a Snustempo 2h
3:e Snustempo 2h
4:e Snustempo 1h
5:e Lindmansloppet (40km)
6:e Vila
7:e Vila
8:e Vila
9:e Snustempo 2h
10:e Begravning + arbete med tävlingen
11:e Roslagsloppet (tävlingsledare)
12:e 4h A1 Harsa
13:e 2h snustempo + 1h A1
14:e 2h A1

Nu återstår bara en dryg handfull med träningspass och Bessmerloppet, innan det är dags för ”rumble”.

Som vanligt börjar man känna tillstymmelse av form i samband med att februari-solen lyser allt starkare. Det är en härlig årstid om än något ångestladdad.

Snart partysäsong och älglöpning. Vilken lycka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s