Stor besvikelse

Mycket stor.

Det är känslan efter Marcialonga. I totally fucked up. 

Arla morgonstund fredag. Flyg till München. Hyrbil till Italien. Mingel. Middag.

Sovmorgon lördag. Skidtester. Vallning. Middag.

img_0338

Skippade till och med efterrätten för att gå till rummet och vila. Samla energi och få till en god natts sömn.

Glenn sprang in och ut ur rummet, för de sista förberedelserna. När han går och lägger sig, så sätter jag på mig apnéskenan, tänkte jag. Då var klockan strax över 21.

Tjena. Vaknade 05.40 utan skenan. Helt trasig i kropp och själ. Bortdomnad i händer och fötter, som det alltid blir utan skenan.

Fort som fan i med den – och fick sen sova på riktigt 40minuter innan Glenns klocka ringde. Då var det fortfarande helt omöjligt att åka loppet. Fick ytterligare en halvtimmes sömn innan jag fick stressa i mig ett ägg och en kopp kaffe till frukost. Då kändes det hela åtminstone genomförbart, även om det inte var någon rolig bussresa till starten.

För den som inte känner till sömnapné så innebär det att man slutar andas när man sover. Kroppen får inget syre, för att tungan åker bak och täpper till strupen. Det sjuka är att man inte alls märker av det själv – utan man ”sover vidare. Mellan apnéerna (som för mig är cirka varannan minut) så låter det såhär (Glenn filmade natten innan loppet):

Följden blev således:
1. Extremt ont i halsen (det tog tre dagar innan det gick över)
2. Bortdomnad i händer och fötter (en känsla av att hjärnan inte kopplar med kroppsdelarna)
3. Panikångestattacker/depression/en känsla av  – varför ska jag leva?

Som vid all ångest så känns hjärtat så stort, som att det ska växa ur bröstkorgen. Fick ständigt stå och ”massera” för att dämpa känslan. Den blev inte heller bättre av tre koffeintabletter.

Att obehandlad sömnapné leder till 50% ökad risk för hjärt och kärl-sjukdomar, samt ökad cancerrisk med 10% – det förstår jag. Hela jävla kroppen känns som den ska explodera.

Orkade inte köa, så kom iväg väldigt långt bak i led3. Ett sicksackande och stundtals väntande på långsammare åkare i trånga passager. Upp till vändningen i Canazei gick det så långsamt att hjärtat knappt slog alls, när man blev instängd bland mer långsamma åkare. Trots detta började musklerna krampa redan efter 7km.

Några ryggar att ta, fanns såklart inte. Tror jag blev omåkt av ungefär fem-tio pers längs hela loppet.

Märkte tidigt att det inte fanns någon kräm alls i grejerna. Gjorde trots detta så gott jag kunde och är jättenöjd med själva genomförandet. Snittpulsen första fem milen blev blott 81%, vilket är extremt lågt. Sen dog klockan – jag överlevde dock.

img_0409

Åkte ständigt upp mig och avslutade egentligen som bäst i backen, där jag stannade och vallade om. Betydligt bättre än ifjol.

Sista milen åkte jag bara och tänkte på hur mycket jag inte ville vara där jag var. Ibland åkte jag och blundade och tänkte på hur mycket jag behövde sova. Någon större trötthet i kroppen fanns inte, utan det hela gick i ”behagligt” gubbtempo.

Fruktansvärt besviken kom jag imål som 356:a. Bara märktbart bättre än ifjol. Målsättningen var topp 300.

img_0344

Det jag egentligen är besviken på är att jag efter all träning, inte ens kunde se till att få på mig skenan. Efter att ha varit medveten om sjukdomsproblematiken de sista sju åren (sjukdomen har dock varit där sen barnsben), så borde jag inte tillåta det att hända. Speciellt inte dagen innan ett av årets viktigaste lopp.

Dessutom förstörde jag ju loppet för Glenn, som inte heller kunde sova bredvid ett tröskverk.

Men nu är det så. Klantskalle.

Måndag och tisdag blev det sedan straffträning i Lavaze och Seefeld påväg hem. 2 resp. 3timmar. Inte alls så sliten efter loppet som man borde vara.

Även om det blev en enorm förbättring redan natten mot måndag, då jag lyckades med det ”omöjlia”. Så bidrog lite för sena kvällar och för tidiga morgnar (framförallt) efter loppet i kombination med ett jämnt flöde av bira och att taxin var hemma 00.30 natten mot onsdag, att ångestkänslan hängt i.

Igår var det rejäl frossa hela dagen. Skakig som ett asplöv i hela kroppen. Lyckades väl slockna en kort stund efter att SM-sändningen på TV hade slutat.

Kaffe och semla, sen iväg till Uppsala för stafett-DM. 9km (7varv).

Trodde inte det var sant riktigt, hur det kändes på uppvärmningen. Kunde nästan inte hålla balansen och hjärtat ville hoppa ur bröstet. Ingen toppform, men OK muskulatur. Revanschsugen. Om än lite fel dag. Revanschsuget asplöv.

Tittade på Marcialonga-sändningen också under dagen. Fick en tankeställare: varför tar jag inte i när jag åker?

Öppnade således hårt. Lite för hårt. Fick en kraftig svacka på varv fem och sex (syns tydligt). Tog det lite lugnare och kunde öka mot slutet igen. Bra genomförande.

img_0408

img_0401

Fick ändå en liten känsla av revansh, vilket var skönt för psyket. Annars hade nog ”psyket” varit nästa anhalt. Resultatlistan finns här. Förstasträckan var uppskattningsvis 50 sekunder kortare och innehöll en slakmota mindre.

Snittpulsen 90%, var högre än maxpulsen på Marcialonga (första 50km).

Det inträffade i Italien händer ju tyvärr någon gång då och då. Oftast brukar jag kunna vakna nån gång på natten och inse detta – men brukar ändå bli trasig. Som regel tar det ungefär en vecka att komma tillbaka.

Därför har jag bestämt mig för att vara ”mer eller mindre hemma” veckan ut. Få ordning. Det har inte varit någon barnlek de sista dagarna. På söndag åker jag Lindmansloppet i Gimo.

Som av en händelse var Torsten Flinck på Malou efter Tio i morse och pratade om just ångest. Otroligt intressant, för den som orkar titta:

http://www.tv4play.se/iframe/video/3771972

För egen del har problemen med ångestattacker nästan helt uteblivit de sista åren och jag har nu för tiden insett att de problem jag hade förr, kan knytas samman med den urusla sömnkvalitet jag hade – innan jag gjorde utredning om sömnapné.

Det hela hänger såklart säkert också ihop med att jag under tidiga 20-åren festade ofta och mycket, för att på något sätt muntra upp den dystra tillvaro som blir, när man inte sover..

2 reaktioner på ”Stor besvikelse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s