Färdigtränat 2016 (Jone Steen)

Har landat hemmavid. Med ömma höftböjare. Efter intervallerna i tisdags har det varit som en skadeskjuten kråka. Det sjuka är att det enda som hjälper är mer skidåkning.

Skidåkning är som balsam för kroppen. Mjukar upp det mesta i form av träningsvärk.

Detta är ju inte ett problem för de flesta i och för sig, eftersom man enbart stakar nu för tiden.

Träningssessionen i Grönklitt avslutades med några stakryck i backe. Var lite för sliten för att hitta träffen. Ömmade något i underarmarnas ”benhinnor”. Totalt ungefär 2 timmar.

img_9943img_9952

Vistelsen i Grönklitt denna gång har varit kanon. Mycket bra.

Lite mindre öl och mindre människor än sist. Mer egoism. Mer mental energi. Skönt för bokstavsbarnet. Jag behövde detta, såväl själsligt som kroppsligt.

De som deltog var jag, Caroline Wilbois, Lill-Micke och hans dotter:

img_9947
ICA-dietisten strålade ikapp med solen, som vanligt.
img_9933
Isabelle och Caroline
img_9887
Lill-Micke försökte, bäst hand kunde, upprätthålla klubbandan!

I och med detta landar jag på 44 timmar i december. Det kommer också sluta där. Vila är inplanerat resten av året.

Idag syntes Fantomen (Thomas Skogh) till i spåret. Överljudshastighet. Han är förbjudet stark den gubben.

I övrigt har det varit en del kända ansikten under vistelsen. Svärmorsdrömmen Erik Rost, skidorienteraren, morsade jag på som hastigast i en nedförsbacke, häromdagen. Har sett han levererat riktigt bra resultat i de traditionella skidpåren under förvintern. Blir inte att leka med under säsongen.

Roligast var det dock att plötsligt få en liten pratstund med Martin Johansson och Ingunn Weltzien idag i spåret. Även om vi inte på något vis är goda vänner, känns det alltid lite som familj och ingift sådan – i och med min sejour i Norge för många år sedan (ämnet har behandlats tidigare i bloggen).

De exakta siffrorna och summering kommer behandlas under morgondagen.

På väg hem fick jag se Adam Steen skulle köra ett träningspass på Lugnet, via hans blogg, så jag stannade till där för en bensträckare.

Ingen Adam syntes till, men väl hans lillebror Jonatan. Yngste sonen till Hans Majestät och Maggan. Min absoluta favoritkonkurrent. Eller före detta. Jag håller på inget vis den nivån längre.

img_9960-1

Vi är lika gamla och har tävlat mot varandra i så många år att man tappat räkningen. Här är i alla fall en bild från Skidspelen i Falun 2009 (?). Öysten ”Pölsa” Pettersen, Team BN Bank, Jonatan och jag:

15369954_10157852147040704_3537441556901721133_o.jpg

Sverige skulle verkligen behöva en åkare likt Pölsa. Den typen av personlighet som krävs i ett tidevarv av social medier, för att locka unga människor till skidåkning.

Jonatan hur som helst – han börjar säsongen med att vara en medelbra led2-åkare. Jobbar sig successivt uppåt. I sista tävlingen inför Vasaloppet, brukar han som regel klara elitleds-seedningen och sedermera bli topp 100. Ifjol 76:a.

Han åkte ”julmaran” häromdagen. Blev 16:e gubbe. Resultat. Jag tyckte det var en riktigt imponerade säsongsstart för att vara han, när jag skummade resultatlistan som den nörd jag är.

Idag frågade jag om han var sliten efter loppet:

”Ryggen är helt förstörd fortfarande. Men.. Var ju först ut på juldagen och blev dyngrak. Ja, du vet ju hur det är….”

Jo, jag vet hur det är..

Det handlar om att vara bäst när det gäller. Där är Jonatan Steen ett föredöme. Kanske rent av den allra främsta jag känner till inom skidkretsar.

En idol….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s