193 BPM

Måndagen blev att det ”lugnare” slaget. Hann inte med att dra ett enda penseldrag.

Kände mig inte på topp när klockan ringde. Jag hatar att inte må bra, livet är för kort för det, så jag fortsatte bara sova. Förmodligen var det helgens dubbla långpass som spökade.

Därefter var jag och tittade på inte mindre än tre nya måleriprojekt. Mycket bilåkning. Roslagen runt. Så vackert det är här på bygden – det är helt sanslöst. Och fina rullskidvägar till förbannelse. Vi får se hur vi jobbar vidare med Rullskidgalejet till nästa år.

Redan tisdag morgon började jag på ett av projekten jag ”tittat på” under måndagen. Ett projekt jag inte alls har tid med egentligen:

img_8558img_8551img_8552

Allt det bruna ska bli vitt. Eftersom snickarna som byter vindskivor ändå har en skylift på plats, gäller det att smida medans järnet är varmt.

Efter dagens förvärvsarbete väntade rullskidintervaller med Norrtälje XC. Jag hann med ägg och bacon till middag, följt av en kopp kaffe – innan det var dags att rulla iväg mot träningen. Efter en dag med strålande solsken och bar överkropp på arbetet, öppnade sig himlen och gjorde asfalten våt lagom tills vi skulle köra igång. Regnet upphörde dock till allas glädje – även om pjäxorna var dyngsura redan innan ”träningen” börjat:

img_8564

Det blev 3×2.4km med några minuters vila. Varje intervall bjöd på ganska rejäla stigningar och målet var beläget 20 höjdmeter högre än starten. En riktigt fin runda.

img_8565

20160823_191950.jpg
Min klubbkompis Ronny Larsson är skadad och agerade cyklande fotograf.

Kroppen har svarat väldigt bra på de rullskidpass jag gjort sista tiden. Mycket tack vare att jag hållt distanspassen lugna och vilat ordentligt (tror jag). Det muskulära var inte alls ett problem utan jag kunde skrämma upp pulsen förvånansvärt högt:
1. Snittpuls 85%
2. Snittpuls 88%
3. Snittpuls 88%
Maxpuls 94%

För två veckor sedan, hade dessa pulsnivåer varit omöjliga – men det muskulära tränar man som sagt upp riktigt fort.

Elpex 2:or och regnvåt asfalt. Jag vet inte om 2.45/km är en bra kilometertid på den banan, men nog har det hänt grejer i kroppen hos frånvaltillsmal-projektet sedan ifjol. En känsla av att jag kan ”ta i” har börjat infinna sig. Och det är riktigt roligt och inspirerande.

Ett rörligt bildmaterial från mitt Instagram-konto finns också att se, genom att klicka här.

Ni som följt bloggen kanske märkt att inte ett ord har yppats rörande Lidingöloppet, på väldigt länge.

Det är för jag inte tänker springa. Fokus blir nu på att ta det lugnt, träna målmedvetet och ordentligt. Jag har inte ens ägnat en tanke åt Lidingöloppet på flera månader. Bara det är tecken nog på att jag inte borde springa.

Dessutom kommer arbetsbelastningen vara allt för stor framöver för att jag ska kunna göra mig själv rättvisa..

Idag blev det en tiotimmarsskift på bygget följt av att jag åkte och tittade på ett nytt projekt. Var hemma strax innan kl 20.

Ingen träning alltså. Men vad gör det, när man känner sig som överkörd av tåget….?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s