Laddar för tävling

Varit rejält sliten i musklerna efter torsdagens backlöpning. Ordentligt med arbete påskyndar inte direkt återhämtningen. Det är riktigt skönt att slänga sig i soffan efter ett dagsverke med ömmande fötter och rygg. Ska inte ljuga, utan axeln känns av den med. Måste verkligen göra något åt detta i form av rehab. Men när ska man hinna med allt…

Idag har det likt igår varit vilodag. Eller så pass mycket vilodag det kan bli med åtta timmar på bygget. Vardag som helgdag. Hundlivet. Det sorts livet som hade gjort förfäderna stolta. Vårt land är knappast byggt av fritid och glädje, utan snarare mycket hårt arbete och jävliga omständigheter. Existentiella frågor egentligen. Vad är vår uppgift här på jorden..? Det är åtminstone ingen idé att klaga.

I morgon är det dags att sparka igång denna barmarkssäsongen på allvar med löptävling på riktig hemmaplan i Roslagsbroloppet! Sist jag ställde upp i en löptävling var snart sex år sedan – RoslagsNatta 2010. Sedan dess har det blivit ett fåtal orienteringstävlingar, men de sista åren bara på riktig motionsnivå på grund av skadebekymmer och utebliven träning. Sist jag på riktigt gjorde ett respektabelt lopp i orientering var 2011, när jag löpte andrasträckan på 25-manna för OK Roslagen.

Faktum är att jag aldrig har sprungit långa banan på Roslagsbroloppet. Som barn sprang jag dock varje år. Eller långa och långa, när jag växte upp var detta inte ens den längsta banan, utan snarare en bansträckning för riktiga motionärer. Men i dag när folk verkar blivit rädda för att ta ut sig (istället för att springa så fort som möjligt, ska man hålla på så länge som möjligt och helst i en gren eller distans som inte går att jämföra tider från år till år) är det därför inte heller någon idé att arrangera asfaltslopp på över 10km, då deltagarantalet blir för litet.

Hur som helst duger nuvarande bana om 8km grus- och asfaltsvägar alldeles utmärkt för mig, just nu. Det är väl gränsfall om jag ens står pall för detta. Har väl haft 21 minuter effektiv intervalltid som längst på något löppass sedan jag kom igång med träningen i höstas. Det var förra veckan, när jag löpte backintervall i Oslo. En glad motionär.

I november sprang jag 5km testlopp på 4.21/km i snitt. Medelpuls den gången var 186 (90%). Noll höjdmeter tagna.

Tidigare i veckan löpte jag en intervall med Julius på 3km. 4.21/km. 90% i snittpuls. Lite mer kuperat än i november (cirka 35 tagna höjdmeter) – men på den pulsnivån och hastigheten verkar jag ha en stabil bas. Fascinerande.

Målsättningen imorgon är satt till 4.30/km. <36 minuter alltså.

För att klara detta har jag två tydliga punkter att följa:
1. Absolut inte öppna snabbare än 4.20 på första kilometern
2. Absolut inte gå över 186 hjärtslag/minut (90%) innan det är en kilometer kvar

I vintras hade jag som regel att försöka vara mindre än en minut/mil efter mina klubbkompisar Fantomen och Ronny Larsson. Båda ställer ryktesvis upp imorgon. Nu är det dock löpning och helt andra förutsättningar – och jag ska istället försöka vara mindre än 45sek/km efter.

Man har lite olika nivå i dessa idrotter…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s