Sliten efter Mora

Sent igår kväll var vi tillbaka på hemmaplan efter en härlig men jobbig tid i Mora. Torsdagskvällen handlade mest om att etablera sig, hämta nummerlappar och så vidare.

image
Man får alltid lite känsla, helt klart…

Fredag morgon var det tidig uppställning för att hinna med allt som skulle göras. Först på agendan stod skidtester inför Tjejvasan. Först vallade jag upp Carros samt mina mjukaste par, med Start BWLF-glider och rillade med 1mm rak – för att kunna jämföra. Carros egna gled bäst för henne.

image

Efter att ha valt ut två par (ett till Carro och ett till hennes morsa), var det bara för mig att sätta igång med HF, pulver och rill – medans Caroline fick prova olika burkvarianter på de bortvalda paren. Avslutade med att rugga fästzonerna och värma in lite grönt i botten. Detta sammantaget tar längre tid än man tror!

Begav oss mot Läde för att heja fram Malten Mokvist som var ute och dominerade på Kortvasan tillsammans med tjejen:

Solen tittade fram stundtals och det var riktigt skönt att njuta av en ”ledig” dag. Kände mig i övrigt ganska orkeslös och sliten. Lätt tendens till förkylningsblåsor på tungan. Träningsvärk såklart, efter joggingturen i torsdags. Kröp till sängs tidigt.

Lördag morgon 06.00 gick bilen mot Oxberg, där det skulle köas för att lägga ut skidorna. Fållan öppnade 07.30 – så där stod man och frös ordentligt med joggingskor och 12 minusgrader. Fick på lite burkvalla på deras skidor innan jag drog vidare för att langa dricka. Gopshusbacken, flacken efter Hökberg, Läde och Hemus Skidstadion hann jag in på, tack vare en tung högerfot.

image
Caroline var strålande nöjd med personligt rekord, både placeringsmässigt och tidsmässigt (1.38.04 räckte till 143:e plats). Detta trots att jag missat en aning med glidet.

Efter loppet var det åter en sväng till vallaboden för att preppa skidor inför Öppet Spår Måndag och förbereda några par fram mot Vasaloppet – för att slippa få så bråttom i veckan. Kämpade med förkylningsblåsor, trötthet, träningsvärk och allmän kroppslig misär under hela dagen. Själsligt mådde jag dock som en prins i Vasaloppsspår och solsken. Somnade som ett barn redan vid 21.30.

Söndag var planen långpass och eftersom ingen förkylning verkade bryta ut var det bara att göra som så. Fick skjuts upp till Mångsbodarna och hoppade in i spåret vid 66km-kvar skylten, när Peter Sjöbeck passerade.

image

Hade sån tur att jag ”hittade” en ej start-nummerlapp och chip i Mångsbodarna, så jag åkte med nummerlapp för att inte stressa upp eller förvirra motionärerna som var ute och åkte Öppet Spår. La på tejp som jag täckte med burk, för att få bra fäste hela passet. Tanken var redan från början att åka distansfart med Peter till Eldris, och fri fart in därifrån.

image
Peter (först) fick också sällskap av Björn Nilsson från Oxberg-Eldris

Jag gav lite små tekniktips och råd till Peter längs resan samt hejade på. Det slutade efter en stark forcering från Evertsberg med ett nytt prydligt personligt rekord: 6.49! Hans tidigare bästa resultat var 7.46! Fantastiskt! Såhär skrev han efter loppet i vår Facebookgrupp:

”Jahaja…. nu ligger jag i soffan totalt trasig i hela kroppen men väldigt nöjd eftet dagen lopp. Jag körde ihop m Björn Nilsson till smågan (tror jag), passerade på 55 min. sen tappade jag bort honom och jobbade på själv till mångsbodarna (1.49.)
Där hoppade David in som regissör i teater sjöbeck. Fick några goda tips, typ; ner med ölmagen mer när du stakar, bredare mellan händer… Såja Gubbe!! Nu levererar du!! Under resan till Evertsberg fick jag upp tempot bra och ett tag låg jag på 4.15/ km och då regisserade David om hela händelsen! Målet var att göra bättre tid än 7.46 som var mitt bästa. I oxberg gav han mig en blandning av kaffe m socker och hällde i sportdryck! Smiley wink MUMMA … Not! David for dom en jojo fram och till baka och pushade på mig hela tiden och när jag kommer upp för en bscks så står hsn och pratar i telefon, och skriker: NU JÄVLAR ÄR DET STORDÅD PÅ GÅNG! DU LIGGER PÅ EN SLUTTID PÅ 6.52! Nu var det slut på sötebrödsdagsarna ska ni veta. NU SKULLE DET VIDA SIG ATT JAG INTE FICK STANNA EN ENDA GÅNG TILL INNAN MÅLGÅNG! Björn kom i kapp ( utan min vetskap)och åkte på mina skidor för att jävlas, jag vänder mig om efter 5; e ggn och säger; va faan åk om då! Då flinar han och säger: kunde inte låta bli. Men under resten av resan matade david och Björn mig med kaffe, gel och glada tillrop. I eldris (6.06)skulle Björn och jag dela på en snickers och kaffe, få lät det så här från David; SKIT I SNICKERSEN! DRA I DIG KaFFETm sockret och så jävlar kämpar du på ända in i mål nu. DET var det sista jag dåg och hörde av dem. De förvann som em mardröm i spåret och jsg kämpade på som en galning, i början av upploppet hade jag tunnelseende men vsknade till av hejaropen från Caroline Wilbois och hennes mamma tror jag och då dåg jsg målet… jag hade ingen aning hur det gått med Björn och hans kompis Martin dtod där och sa att jag gick in under 7 TIMMAR! !!! FY FAAAN VILKEN RESA DET HÄR VAR! !! TACK DAVID & BJÖRN OCH I VISS MÅN ÄVEN MARTIN. UTAN ER HADE DET ALDRIG GÅTT!! OVER AND OUT/ Peter

Själv slet jag med en trött och seg kropp. Hade också känning av axeln/skuldran, framförallt sista milen när jag tryckte på mer. Mina skidor hade alldeles för fin struktur och var bara vallade med Start BWLF på glidet, så det sög rejält mot slutet.

Början av passet gick väldigt lugnt för min del, men efter någon timme blev det varmare och då kompenserade Peters glid (som jag vallade i tisdags) – då var farten precis lagom. Jag stakade i de värsta backarna mellan Risberg och Evertsberg samt Oxbergsbackarna, för att få lite styrka och trötta ut musklerna ordentligt.

Brände av Eldris – Mora i ungefär 3.00/km-tempo (27 minuter) vilket känns OK, med tanke på att man hade skidat 57km innan och inte hade tävlingsvallade skidor. Fick inte upp snittpulsen till mer än 79% pga detta, vilket var lite synd.

Totalt blev det alltså 4h 45min, snittpulsen hamnade runt 65%. Trött och go blev jag:

image

Hade hoppats på en bättre känsla, eftersom jag hade vilat två dagar innan. Men det tar på krafterna att agera serviceman också – speciellt när det är så kallt. Förkylningsblåsorna på tungan hänger också i. Mellan varven är det lite skumt i halsen också. Och så ser jag spöken… Mja, vi får väl se hur det artar sig med allt. En bra genomkörare var det i alla fall, på väg mot formtoppen.

image
Brännvin och närmast ovikta tusenlappar är alltid gångbart när man letar Vasaloppsboende

Det sista som hände innan vi lämnade Mora var att jag levererade ett par skidor till Ted (min ingifta morbror) som idag gör sitt andra ÖS. De var ett gäng från Norrtälje XC-gänget som åkte med Karl Hedin  upp till Mora:

image
Leif Hemlin, Simons farsa (minns inte namnet), Simon (släkt med Fantomen) och Ted

Detta och Carolines mamma (som gör en ny insats) ska vi följa under dagen, via Vasaloppets hemsida.

Nu blir det bara målning och ingen träning fram till onsdag, då jag tänker köra ett sista lugnare skidpass innan Vasaloppet! Fortsätter att bälja i mig Kolloidalt Silver, för att hålla eventuella förkylningar i schack…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s