Det våras för skidåkarna

Ett fruktansvärt väder just nu. I Norrtälje har vi fortfarande en del snö kvar, men det är väl frågan om det blir utfallet när det äntligen fryser på igen.

Jag var på Täby Konstsnöspår i morse och körde skidlektioner. Möttes av detta:

image

Medans jag var där så började de lägga en slang genom snön, för att få undan sjön som bildats på innerplan. Ännu så länge gick det dock fint att åka (speciellt på skatebädden). Av förståelig anledning väntar de med att pista om spåret, så det var lite rännor för stavarna. Utan konstsnön skulle det dock inte gå att åka alls – så detta är guld värt!

Först var det ett par, som ville putsa på tekniken inför Öppet Spår och sedan en privatlektion med Bella, från CCC1000:

Ursprungsplanen var att jag idag skulle köra mitt enda ”träningspass” (2h A1) denna vecka, för att lätta på formen till Marcialonga och tillgodogöra mig förra veckans insats, som innehöll både ett ”mängdblock” och en tävling. Men jag har varit helt nere i källaren efter tävlingen. Haft svårt att somna, svårt att vakna, ont i lederna (som alltid vid virus-sjukdom) och dessutom har inte träningsvärken gått över heller. Har köpt en ny flaska med Kolloidalt Silver.

Nöjde mig således med de 2h snustempo som dessa lektioner innebar. Bara att vara utomhus, räknas väl nästan som träning? Eller? Man får skeva referenser i digitaliseringens tidevarv. Bäst mår man när man lever analogt. Helt klart.

Jag kan ju knappast bli något bättre till Marcialonga (på söndag) av att träna idag. När jag dessutom inte känner mig 100%, är det ett väldigt lätt val för mig att avstå. Kan bara bli sämre. Det är ju faktiskt en ganska rolig sida av från val till smal-projektet. Förutom att försöka gå ner i vikt och komma igång, så får jag (och andra) se hur långt man ta sig i Vasaloppet med sex månaders träning, från absoluta bottennivån. För att göra det så bra som möjligt, krävs att jag hela tiden har en plan och tankeverksamhet bakom varje pass – som också måste genomföras med fullt fokus. Att man lyssnar på kroppen och anpassar sig. Klarar man av detta, är jag säker på att man kommer ganska långt med få träningstimmar!

Min bestämda uppfattning är att det är lätt att hamna i en träningspsykos, som bara går ut på att träna – oavsett omständigheter. Man följer slaviskt en plan, som satts upp för länge sedan. Gärna A2-tempo, för att få känna sig lite trött och inte riskera att bli omåkt på distanspasset. Naturligtvis är det också lätt att påverkas av andra. Men alla har vi olika förutsättningar, och våra vägar ser helt olika ut. Målet är dock det samma. Portalen i Mora. Först dit vinner. Inget annat!

Har hört Kjell Enhager (en förstklassig föreläsare) föreläsa ett par gånger genom tränaruppdraget i CCC1000. Han förklarar det hela mycket bra här:

Istället för att träna åkte jag och målade några timmar! Skönt att få projektet klart innan Italien-resan på fredag!

Passet har kommit! Det kom faktiskt redan i måndags. Snabbt jobbat på Polis-huset. Återstår innan avresa gör nu: tvätta, packa och valla skidor.

Imorgon eftermiddag ska jag ha en sista skidlektion också. Får se hur förutsättningarna ser ut för detta, när jag kommer hem igen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s