Åter i träning

Sist det blev ett ordentligt träningspass var för nio dagar sedan, när jag åkte stafetten söder om söder. Sedan dess har det enbart blivit skidåkning i ”snustempo” av olika format.

Började dagen med att slipa och stryka på trappen en sväng, innan det efter lunch var dags för lite skidåkning. Ett gäng hade tänkt köra på golfbanan kl 14, så jag drog dit vid 13 och hakade sedan på. Strax innan passet drack jag en kopp kaffe för att ruska liv i mig. Hade inte druckit kaffe på fyra-fem dagar. Blev helt spattig, så första varvet gick väl mer eller mindre i gubbtempo. A2. För fort. Kände mig bedrövlig och trött i musklerna. Inget power alls. Hög puls. Första 8,1km gick på runt 33 minuter.

Provade mina nya Swix-handskar som jag ”lottade ut” till mig själv i lördags:

Tighta, tunna, sköna. Få sömmar. Dessa kommer jag definitivt att tävla med. Lite väl tunna bara, så kommer nog inte komma till användning varje gång.

Vi blev åtta stycken som körde varv två och tre. Den värsta koffein-kicken la sig en aning, och resten av passet kunde genomföras lugnt och kontrollerat. Körde givetvis med fäste. Det är en fröjd att åka diagonal med bra fäste! Mot slutet gjorde jag några kortare ”drag” i högre tempo. Hände inte mycket. Lite drygt två timmar blev det totalt, om jag räknar in lite jogging i väntan på de andra!

Snabbt hem, kränga på mig målarstället igen. Måla klart trappen:

image

Lika snabbt hem igen. Iväg på styrelsemöte med bostadsrättsföreningen, där jag suttit med i fem år.

image

Och lika snabbt igen, packa väskan och dra till Stockholm. Imorgon bitti väntar fotografering på Täby Konstsnöspår för en tidningsartikel. Ska försöka köra ett nytt tvåtimmarspass i samma veva.

Eftersom plan A inte höll, får det bli plan B. Som ett sista sprattlande försök att hitta någon sorts form till Marcialonga, får det bli tvåtimmarspass både tisdag, onsdag och torsdag. Vila fredag. Lättare åkning lördag. Och sedan tävling i Knutby på söndag. Knutbyloppet.

Tävling, ja. På med kondomdräkten igen. 30km klassisk stil, med individuell start. Planen har hela tiden varit att få till en bra genomkörare denna helg. Hade sneglat på Stockholm Ski Marathon – men sen kom jag på att denna tävling skulle gå av stapeln. Kändes självklart. Gäller också som DM för Uppland.

Känns mycket roligare med individuell start 30km än ett långlopp. Mer back to basic. Vansinnigt tufft. Äkta skidåkning. Du själv mot smärtan. Sen föredrar jag ju detta med gamla hederliga tävlingar och föreningslivet, framför kommersiella jätte-evenemang och AXA Sports Club. Idrotten ska bygga på ideellt arbete, heder och ära. Inte pengar. Idrott bör inte vara en klassfråga.

Det är för jävla tråkigt att de flesta anrika stadsloppen i löpning till exempel gått i graven eller sliter med rekordlågt deltagande till förmån för jippon som Midnattsloppet och ”Toughest”-tävlingar. Senast i raden är Nordenskiöldsloppet på skidor över 22mil. Tyvärr har ju trenden vridit över mot ”ultra super duper mega”-lopp, då det känns som folk generellt är rädda för att ta ut sig, och istället väljer tävlingar där man nöjer sig med ”att komma i mål”. Hur många är intresserade av att springa 10km så fort som möjligt?

Det är bra att folk rör på sig, men jag ser själv ingen som helst tjusning i det. Tävling är tävling för mig. Ett överlångt löppass i fjällen kan jag göra utan nummerlapp på bröstet.

Någon gång hoppas jag få åka en individuell 5-mil. Det är mäktigt och fortfarande kvar på ”att göra-listan”.

 

En reaktion på ”Åter i träning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s