Elghufs

Överraskade mig själv idag. Att jag ens var sugen på att träna var en överraskning i sig. Sen att jag kände mig ganska pigg, var en överraskning. Men framförallt var det en överraskning att jag gillade det så pass mycket, att ta ut mig igen. Fullkomlig överraskning. Har nog inte gillat det så mycket, hittills under ”från val till smal-projektet”.

Helgen i Storhogna innebar mest lugn A1-åkning, förutom några kortare ryck (då jag trodde hjärtat skulle ge upp). Jag tycker det är viktigt att samla timmar på snö – farten oväsentlig. Det var med andra ord en vecka sedan sist jag fick lov att skrämma upp pulsen.

Idag körde vi elghufs med Norrtälje XC. 4×5.20min om man drar ett genomsnitt. Kollade inte klockan exakt, och något har ballat ur – så får inte heller upp uppgifterna på datorn.

Jag tyckte jag körde ”lugnt” och kontrollerat. Gillade den höga pulsen. Som högst såg jag 193 slag/minut. 93%. Men det kan ha varit högre.

Totalt alltså runt 21 minuter i intervalltempo. Jag tycker det räcker. Brukar ha >20min som målsättning. Annars sliter det för mycket på mig, och dessutom kan det kännas övermäktigt – och inte bli av överhuvudtaget.

Såhär bra mådde jag efter passet:

image

Tycker faktiskt att jag ser smalare ut i spegeln. Eller mindre val, i alla fall. Har inte vägt mig. Kanske borde göra det snart? Men varför?

Därför tänker jag också bjuda på några bilder av ”valen”. Marcialonga 2014. En månad efter axeloperation #2 (av fyra) och med kraftiga TWAR-symptom sedan en tid. Inaktivitet av rang. Toppade några veckor senare på 96 kg. Bult.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s