Fakirhelgen till ända

Förutom att ta hand om mina travhästar i CCC1000 under veckoslutet, så passade jag på att träna så mycket jag hann med själv också.

”.. när jag går, så där storstilat stenad, i Stockholm, ikväll..”

Så sjunger Perssons Pack i en av deras gamla klassiker.

Stenad stämmer väl tyvärr inte denna gång. Men storartat sliten.

Värst är ”höftböjarnas” fäste på låren. Dessa är det tveksamt, om de återgår till normalläge. Tvåa kommer magmusklerna. Fast det stoppar såklart inte där. I princip varenda skidmuskel gör sig envist påmind. Triceps, trapezius, teres major.. you name it.. Detta var ovant, tycker kroppen.

Har ältat en del under hösten över hur jävligt allt varit. Men nu slår det rekord. Sammanfattningsvis blev det sex st skidpass uppe i Storhogna, av varierad längd och intensitet. Generellt hamnade passen närmare två timmar åt gången. De pass då vi hade extra ”teknikfokus” i form av gruppträning, blev det dock en del stillastående för undertecknad. Det räcker dock till för denna gamla ”valen”. Tydligt det. Träningsbakgrunden överensstämmer inte direkt med liknande träningsvolymer, om det ska passera obemärkt.

Man kan inte nog poängtera skillnaden mellan rullskidor och skidor. Sprätta iväg några stakintervaller eller åka ett A1-pass på rullskidor, klarar vem som helst. Men två pass om dagen, i halvrisiga spår, runt 0 grader och drivsnö. Det är något helt annat.

Av erfarenhet kan jag dock minnas att första snölägret oftast upplevdes åt detta håll, även på den tiden man var lite halvt vältränad, så jag ser det positivt. Får detta läka ihop ordentligt nu (vilket kommer ta lång tid), lär jag ta ett rejält kliv i ”kapacitets-trappan”. Mitt första ”träningsläger” på nästan fyra år, och därtill på snö. Mord.

Igår kväll var det video-analys av CCC1000-gänget. Jag, vintruten Erik Wickström (drack öl denna gång) och ”hjälptränarna” agerade idol-juryn:

Givande tyckte samtliga parter.

Natten till lördag töade det kraftigt, och började senare ”kräksnöa”. Därför fick vi lördag fm. bege oss till Åsarna för träning. Vem fixade spåren tror ni – om inte ”Säcken”. Thomas Wassberg alltså. Mäktig som få.

12316657_484243038422879_6008827492890084605_n

Helgen har varit lyckad. Boendet på Storhogna Högfjällshotell & Spa höll högsta kvalitet. Spa-anläggningen såg jag dock inget av (det hanns inte med), utan nöjde mig med att skruva upp elementet på hotellrummet till max, medans jag tränade. Färdig bastu när man kom tillbaka.

Inspirerande att få jobba tillsammans med Erik (som idag de facto är ett stort namn i branschen), de andra hjälptränarna och träningsvilliga adepter. Gränsen mellan hobby och mani är hårfin. Mer i vissa sammanhang än andra.

Vecka 48 är dock väl tidigt att åka på snöläger, anser jag. Det blir alltid osäkert och en jakt på snön och bra förhållanden. Och det syntes tydligt på resan hem. Det finns nästan inte snö någonstans just nu. 2010 var läget ett annat. Här är en bild från 29 november det året, då jag var med Jonas Henningsson och Espen H. Weltzien i Harsa på läger:

image

Vecka 50 ska jag till Grönklitt, för nästa duvning. Grönklitt är min absoluta favoritanläggning för längdskidåkning. Stort spårsystem och lagomt kuperat. Måtte det dumpa där framöver!

Bildbomb från helgen:

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s