Storhogna

Igår var det halvstressigt att få ihop tillvaron, men med lite hjälp så fixade det sig. Kläderna blev tvättade, väggarna målade och det stora projektet: skidorna, fixade.

Så här ser dekadens ut i skidperspektiv (orörda sedan Vasaloppet):

Ungefär så lite som jag brytt mig om allt vad träning och skidåkning heter, de sista åren. Men med lite kärlek i form av Start BWLF (som jag tycker är outstanding gällande mättning/rengöring/grund-paraffin), så hoppas jag vi är på rätt köl igen:

De lagg jag har som gått allra bäst, är ett par Fischer RCS plusskidor, 203 cm, slipade på Skidsport Bromma, från 2006:image

Har också ett par Fischer RCS Wet (”rocker” i framändan), 207 cm och grövre slip, av samma årsmodell. Det var dessa jag åkte på när jag blev 149:a i Vasaloppet 2008:

image

Kuriosa:

JSM 2007 – typ femte sist.
Vasaloppet 2008 – 149:a. Skaplig utvecklingskurva.

Har inte bestämt hur jag ska göra inför vintern – om jag ska köpa nya skidor, eller inte. Har ju varit lite frånvarande några år, så jag vet inte riktigt hur dessa står sig. Detta bör ju testas först, egentligen. Sugen på nya Fischerskidor är jag. Och Rossignol. Rossignol är coolt. Mina första ”riktiga” tävlingsskidor var Rossignol – en gång i tiden. Man ser ju tydligt när man tittar på världscupen, att det sällan är årets modell de tävlar på. Ett bra par, är ett bra par. Oavsett årsmodell.

Blev faktiskt erbjuden att provåka Madshus nya ”stakskidor” igår, när jag sprang på John Wikman på Skidsport Bromma (han var där och uppdaterade systemet rörande deras inbyggda chip, de numera har i skidorna, för att underlätta spannkontroll av de finare modellerna). Tydligen har de testat mycket under hösten, Öystein ”Pölsa” Pettersen, TUB, har varit delaktig. Supertalangen (?) och maskinen Daniel Smoothebo, Team Udéns Ski, ska ryktesvis prova sådana just nu.

Vi får väl se…

image

Gårdagen avrundades med en vallakurs på Skidsport Bromma, och ett folkölsmingel i bilen upp till Leif Eklund’s residens i Tierp. Caroline körde – jag och Leif minglade mest.

Nu är vi uppe i Storhogna. Ligger på hotellsängen efter mitt första skidpass för säsongen (vi var ju i tunneln med CCC1000 – men då ”tränade” jag inte). Faktum är att det var mitt första riktiga träningspass på snö, sen innan Vasaloppet 2012. För sedan dess har det strulat med axlarna, och jag har bara varit ute och ”luftat” mig ett fåtal gånger. Maximalt 15 ggr. Varav tre Vasalopp och ett Marcialonga. Det har gjort ont och varit tråkigt. Nästan så man fått avsmak på skidåkning.

Men nu är läget ett annat. Två timmar blev det nästan, i ett makligt tempo. Gud så jobbigt det är att komma på snö. Det minns man sedan förr också. Det vänder dock snabbt, man får bara acceptera att ta det lugnt. Vi får se hur mycket mer skidåkning det blir under helgen, för strax kommer resten av CCC1000-gänget upp. Och då är det framförallt tränarrollen som gäller.

imageimage

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s